roligt att du tittar in! Här skriver en mamma till tre utflugna barn och mormor till tre småpojkar.

söndag 19 april 2009

frusen savfontän

Trädkramare som jag är var det sorgligt att se hur björkens sav stiger och rinner över stubben och droppar från frusna tappar tillbaka ner i jorden .

Inte ens isen kunde hindra trycket nerifrån. Gjorde en tur till stranden där det gallrats för att det skulle bli öppnare landskap för betet. Där har jag med en röd garnända satt mig till doms över träden, vilka som skulle sparas och vilka som skulle bort. Kände mig som en vakt i Buchenwald; du dit och du dit.

Som det tagit trettio år för att växa upp på någon minut ligger i stockar och en bit av något oförklarligt är borta och saknaden bort förklaras snabbt: Se så öppet och fint och ljust! Känner vi ens någon ödmjukhet genom tillfredsställelsens girighet, en slags makt som ger en känsla av att vi behärskar, härskar. Vi är ute i naturen , jobbar, känner kroppen rör sig, får frisk luft, wrooom, suck, där föll det trädet.



Lite längre fram längs vägen hade det då hänt. Så var också den storskogen borta. Som jag med fröjd och vemod glatt mig åt att kunna gå in i, väl medveten om att en sådan skog är så dödsdömd. Nu tar det tid innan Genius Loci (platsens ande) hittar ett hem där för lika vilsen som efter en förödande katastrof är allt som haft sitt tliv där är jag sorgsen. Det kallas skövling och stöld men det bryr inte ägaren som erhållit skogslikviden för han har rätt att döma över skogen, som vakten i Buchenwald.
Han har matat skogsindustrin och med ersättningen samhället medan en ensam torrgran vajar ödsligt. Snart kommer monstermaskiner och skalar bort och rullar ihop all biomassa så att marken ligger tom på näringsämnen för skogen ger ödmjukt och tyst så länge den finns, varsågod, ta allt du behöver.

Så kommer planteringstvånget och trycker ner likadana träd tillsammans med en gödselgiva och älgarna serveras med massor av mumsiga tallskott och jägarnas utsiktstorn syns växa upp med jämna mellanrum med fin utsikt över plantagen och det lovliga viltet som inte har en chans att gömma sig bland raderna av ungträn. Så kan jägarna få en uppfriskande dag i naturens sköte de också och frysarna fyllda med älgkött och storskogen med sin tidigare biodiversiva växtlighet blir ett enhetligt gödslat plantage för att snabbt ge ny avkastning åt följande ägare och alla är glada och nöjda.

Utom ilskna jag för de skogar jag sett i hela mitt liv där växa har inte ändrats under den tiden och jag är rädd att vara den sista generationen som sett skog som har en ålder av 80-100 år. Enligt forstteknikern är den avverkningsmogen när diametern 20-30 cm och då har den vuxit ca 60 år.

För barn och barnbarns skull önskar jag det finns de som lämnar öar av gammelskog för dem att uppleva där det kan föras en selektiv avverkning så att skogen inte kalhuggs utan finns kvar som ett skogsvärdekapital med långsiktig avkastning som inte är bara ekonomisk.




Videkissgardin, skir och fin.



En flaska sav kan björken undvara utan att ta skada, väl?

Inga kommentarer: