roligt att du tittar in! Här skriver en mamma till tre utflugna barn och mormor till tre småpojkar.

tisdag 21 april 2009

E-kampen

Kampen mot mat med e-medel i har börjat. Först ut är glutamaten, nu kommer det dagliga brödet. Huka er kemister i matproduktionen.

Det visste vi ju sedan länge, brödet i butiken är bluff och bedrägeri. Klämmer man på det känns det tomt inuti och knådar man ihop en bit blir det en ynka liten klump deg som mättar föga och går snabbt genom kroppen. Bröd behandlas för att det ska jäsa snabbt och blandas med kemiska medel för att det länge ska se färskt och fräscht ut .

Fransmännen värdesätter färskt bröd och bakar i små närbagerier små mängder som inte behöver konserverings och stabiliserings och jäs och blank och alla möjliga medel. Kanske det är därför barn utvecklar allergier mera än förut.

Om man tänker hur mycket arbete det ligger bakom ett bröd kan man förstå att vackert bakat bröd bars fram i kyrkor för att man ville tacka för god skörd genom att välsigna brödet.

Innan oljan kom och motoriserade vår värld levde man nära jorden. Nerböjd, kände dofter, händernas skicklighet, kroppens förmåga och Guds närvaro.

Först skulle marken röjas från växtlighet och stubbar och ris brännas upp. Jorden skulle bearbetas, plöjas, harvas och sås. (Låter lätt som en plätt. Vet hur jobbigt det är att anlägga en pyttebit ny blomrabatt..)
Säden fick näring från askan som blev kvar efter svedjebränningen och från gödseln som samlats och brunnit ihop under vintern utanför fähuset och ströddes ut på åkern.

" I ditt anletes svett skall du baka ditt bröd," står det visst i Bibeln.

Då var det dags för såningsmannen, han som med taktfast gång gick över fältet och med noga uträknade armrörelser strödde utsädet så att det föll jämnt.

Om inte frost eller torka tagit säden som vuxit till fina ax kom liemannen, både den symboliska och verkliga men här står säden grann och gul. Var det risk för nattfrost steg man upp mitt i natten och tände eldar på flera ställen vid åkerkanten så att röken flög in över åkern. Röken skyddade säden mot frosten som lade sig.

Bakom liemannen går kvinnor och barn och samlar ihop ax och strån i knippen och binder ihop. Knippena ställs mot varann med axen uppåt. Överst ställs en knippe som skydd för regn och så står skylarna och får torka på åkern.

Skylarna körs in i torkrian där säden ännu genom att man eldar i en stor ugn utan skorsten torkas ordentligt. Därinne är det svart av sot och luktar ria. Knippena löses upp och breds ut på loggolvet och tröskas med slaga. Män "går med slagan" som består av en käpp med en annan käpp löst fastbundet i yttre änden. De slår på säden så att kornen skiljs från stråna.

Slagen går i takt, det ska ske i en viss rytm mot golvet. Kornen sopas ihop, samlas upp och halmen ges åt djuren, hackas i småbitar och blandas i fodret med vatten, mjöl och säd. Man strör halm under djuren så att de har torrt och mjukt att ligga, täcker tak, stoppar den i madrasser eller gör konst, julgransprydnader, halmhimlar.

Säden ska sedan malas och körs till kvarnen. Det fanns skilda vetekvarnar för vetet som var för fest och fin matlagning. Mjölnaren i en vetekvarn kände sin yrkesstatus, sprätte med sina hängslen så mjöldammet rök över den stora magen och höll bullrande reda på böndernas säckar.

Då först hade man mjöl. Mjölet sparades i mjölbingar i särskilda sädesmagasin över vintern. Husen var utan fönster och stod på pålar en bit upp från marken. katten fick en egen ingång, möss och råttor var det ett behej att hålla efter. Bröd som skulle sparas grävdes ner i säden eller i mjölet om det inte träddes upp i taket inomhus för att torka.

Tidsmässigt är allt det där nära men i utveckling så långt borta att man har svårt att förstå hur människor trälade för brödet och hur vi idag bara accepterat en så nonchalant behandling av det.


Allt det här tänkte jag när jag bakade bröd av olika mjölsorter igår. Blandade med memmamalt, rågkross, sockerbetsflingor och grahamsmjöl och resultatet blev ett mjölslattarnas bröd.
Det måste sitta i generna att man känner något särskilt när man bakar, en länk med förfäderna.

Inga kommentarer: