roligt att du tittar in! Här skriver en mamma till tre utflugna barn och mormor till tre småpojkar.

lördag 4 april 2009

herr Piraya


Ett akvarium är ett mikroklimat och rogivande för själen. En levande tavla jag försjunker framför och bara glor på. Guppies eller miljonfiskar får levande ungar och hanarna, de mindre fiskarna kan ibland visa upp fantastiska färgkombinationer.

Så har det inte varit alltid. . Det starkaste minnet av invånarna i det stora akvariet vi hade var två pirayor varav den ena mobbades ihjäl av kompisen som sedan höll på att växa ur akvariet. Stor och skrämmande i ensamt majestät simmade herr Piraya till slut av och an så det skvätte. De andra fiskarna hade han ätit upp och ville ständigt ha mera mat.

Vi matade honom med malet kött och strömming. Av den dieten blev han stor som en braxen och grinade fult med sylvassa tänder. Att sticka ner ett finger vågade ingen, hur pirayor bär sig åt i stim är rent dåligt bordskick.

Vattnet blev inte så klart av den dieten så en sommardag måste det ske, vattnet i hela akvariet måste bytas. Vi skred till verket och herr Piraya hamnade i en så att vänta. Jag tyckte synd om den ensamma pirayan, så långt från Amazonfloden och sina kompisar. Då frågade jag min fästeman, tänker du vad jag tänker? Jo, det gjorde han. Så fick herr Piraya simma ut i ån på okända öden i en lite mindre släkting till Amazonfloden en tid av full frihet. Kanske någon fick en ovanlig fisk på sitt metspö men det hörde vi aldrig om, så kanske han simmade hela vägen hem.

Vad lära vi härav? Läs på och ta reda på av erfarna allt innan du köper ett keldjur.

Inga kommentarer: