roligt att du tittar in! Här skriver en mamma till tre utflugna barn och mormor till tre småpojkar.

torsdag 19 mars 2009


Uppe, längst bort, glömda, nästan nya, jag fastnade för detaljarbetet i de gamla stavarna tog ut dem i marsljuset och blev eftertänksam.

Vad de symboliserar är inte bara ohjälplig omodernitet utan också en tid då arbetet med detaljer och material ägde sin egen musik. Bambu, läder och järn. Långt ifrån effektivitetstänkande, ergonomi, allt som har med jagande av sekunder vilket skapade trissor av plast som sjunker ner i snön. Men det finns inte djup snö i de slätskrapade elupplysta spårgatorna numera där man kan ta sig fram med bil.

Med de här gjorde man egna spår i en stor djup skog. Långsamt eftertänksamt i övrig harmoni med elementen.

Inga kommentarer: