roligt att du tittar in! Här skriver en mamma till tre utflugna barn och mormor till tre småpojkar.

torsdag 5 mars 2009

Katzenjammer


En hund och en katt av de två hundar och två kattor som finns i vårt hus skulle till veterinären idag.

Det har blivit att åka dit ibland som husdjursägare. Det var bara det att katten trodde hans sista stund var kommen. Han skrek hjärtskärande i sin transportbur. Det lät nästan mänskligt. En katt kan ha många olika ljud, spinna, jama stilla, pipa lite eller i parningstider formligen sjunga långa eländiga serenader. Nu skrek han under färden i bilen, hela vägen. Det är svårt att hålla huvudet kallt inför en sådan jeremiad, det är bara att trösta och svara att du dör inte, du har bara lite eksem i ansiktet.

Hunden som satt där bakom gallret i bilen hör dåligt och berördes inte av all katzenjammer, hon tyckte det var spännande att komma ut och åka.

Hunden hade något i juvret som såg ut att ha spritt sig till lungan men det verkade enligt veterinären ännu inte befogat att göra något. Vi skulle avvakta och följa med, hon verkade ju pigg och alert. Kissekatten hade fått allergiska utslag som vi skulle försöka lindra med diet.

I väntrummet satt en kvinna i tur efter oss. Vid hennes fötter stod en liten transportbur, mindre än den vi hade för vår kisse. Vi satt tysta en stund bredvid varandra och väntade. Jag tyckte att jag borde säga något så jag frågade vad som fanns i buren som var så tyst och stilla. Det är vår katt, sa hon och verkade glad att få prata, den brukar inte vara såhär tyst men det är som hon visste. Visste vad då undrade jag. Att hon ska avlivas, hon är 15 år och äter så mycket men blir inte rundare. Så det är nog dags nu. Barnen har vuxit upp med den, vi har haft så trevligt men nu har vi en ny hund och de går inte så bra ihop..

Djur förstår mera än vi tror. Särskilt om vi talar om det högt så att de hör det. Det kändes som om vår skrikande kisse på hemvägen beskrev det jag kände för den tysta lilla kissen och matte i väntrummet.

Inga kommentarer: