roligt att du tittar in! Här skriver en mamma till tre utflugna barn och mormor till tre småpojkar.

måndag 16 februari 2009




Grenarna är prydda med stjärnor. Lätta, skira ack så förgängliga.




På med skidorna och ut i vitvärlden, in i skogen med sin glittrande snö. Vet inte när jag stod på skidorna senast. Efter en något ostadig början anades de gamla takterna. Det gick faktiskt bättre än väntat.



Här kommer mormor stakande fram i vinterland. Hon har snart läst ut boken om Herrarna i skogen av Kerstin Ekman och försöker låta bli att känna sorg och vemod vid åsynen av de vördnadsvädjande höga tallarna. De hundraåriga granarna som stått stilla i alla olika väder i sin egen tid. " Skogens friska gröna skrud, Din mantelfåll på jorden" börjar snart bli allt trasigare. Citerar Jakob Tegengren "Det vackraste landet"

De står där och företräder kallt kapital. Kubikmeterpris, massaved, stock. Homo economikus med skördare har ännu inte hittat dem, de lever ännu en tid. Med hela sin omgivande biologiska beroendevärld som försvinner om homo economicus dundrar in i stillheten och på några timmar jämnat hela biologin med marken. Och rullat ihop kvistar och rötter i stora rullor som bränsle till sina kraftverk. Då förenas den koldioxid träden skulle ha bundit med den som kraftverket avger. Marken som plöjts urlakas av regn och den nya plantagen av monokulturella tallar kämpar sig upp tillsammans med gräs och mjölkört, hallon, sly och åter sly. Som är naturens sätt att reparera näringsstölden och bereda för ny storskog.

Hon försöker trösta sig med att den ändå alltid kommer tillbaka. Om bara hundra år. Eller fyrahundra. Den har tiden på sin sida, den som vi inte har.

Inga kommentarer: