roligt att du tittar in! Här skriver en mamma till tre utflugna barn och mormor till tre småpojkar.

onsdag 4 februari 2009


Kerstin Ekmans bok är ett slag i veka livet på hela skogsetablissemanget. Jag kan förstå om skogsfolk som tar sitt levebröd ur skogen undviker att läsa boken, men alla som vill veta något om den plattform hela vårt liv sen hedenhös grundat sig på kan ta en titt var som helst i boken och bli klokare.

Det är nog så. Vi som är födda efter kriget är den sista generation som sett en enhetlig storskog med 80-100 år gamla träd.

I skogen är tidsperspektivet så annorlunda att vi har svårt att vara långsiktiga. De skogar som bildades för 400 miljoner år sedan som vi nu bränner upp i atmosfären för att som skördaren här kunna idka "effektivt skogsbruk" kommer att om några eoner att bindas i nya skogar. Livet på jorden är en ständig kretsgång som har sin egen tid så i det Stora Sammanhanget är vi inte stort mer än en hoper sorgmyggor som piper någon minut.


video

I ett geologiskt perspektiv har kaos skapat en ny ordning. Katastrofer kommer och går, vi kan bromsa den men inte hindra därför att lagarna de följer är svåra att förutse. Och vi vill inte göra avkall på vår uppnådda livsstil, det är för obekvämt.

Inga kommentarer: