roligt att du tittar in! Här skriver en mamma till tre utflugna barn och mormor till tre småpojkar.

söndag 1 februari 2009



Den svenska författardrottningens sorg över den eskalerande utplundringen av Norrland och hennes vrede över myndigheters och bolags löjliga nyspråk är tydliga drivkrafter bakom det spränglärda verket, "Herrarna i skogen" av Kerstin Ekman. Så recenserar Henrik Bandak i Politiken, Köpenhamn.

Jag är snart igenom denna digra lunta av kunskap, helt spränglärd blir jag inte men mycket som jag inte visste har jag fått veta.

I Skandinavien fanns det ännu år 1899 miltals av skog åt alla håll, mörka granskogsdjup och ödsliga vidsträckta tallmoar. Det var skogar utan väg och utan bebyggelse där man inte hade ett mänskligt möte. Var vädret hårt kunde man gå under ensam i storskogen.

Det var en plats dit man inte gärna gick, den var full av vilda djur, mörker, mystik och brottslingar som gömde sig undan rättvisan. Man kunde bli rånad eller mördad eller komma ut ur den helt galen. Från skogen kom hoten och i kyrkorna bad man om beskydd för skogen fanns där den alltid hade funnits som skräck och nyttig vardaglighet. Selma Lagerlöf skriver om skogsdjupet och tiomilaskogen i Den Löfvensköldska ringen och om hon velat gå ut i skogen hade hon svårt på grund av en dålig höft.

Nu har det blivit omvänt. Hädanefter har skogen anledning att frukta männskan. Sedan 1970-talet har vi utvecklat ett skogsbruk med utplåningskapacitet. Det Europa som för länge sedan var skog drar sig norrut och fortsätter skala av det gröna guldet i Skandinavien. Men här kan vi inte få ett grönt böljande Toscana eller mjukt vattendisigt Färöarna om skogen bokstavligen försvann.

Till och med på valborgsmässoaftonen sjunger vi om skogens trohet nästan som en besvärjelse i Zacharias Topelius visa "Under hägg och syren"

Kom du min vän i skogen
Kom vid min sida, sjung!
Skogen är evigt trogen,
våren är evigt ung.

Vårt djupa beroende av skogen som är ett kulturarv med biologiska och vetenskapliga och kulturella skatter och rötter djupt i vår hela existens borde inte få missbrukas. Alla som äger skog har ansvar att förvalta det arvet så att våra barn slipper se torka och utarmning, vindblåsta hedar och i höga lägen tundra.

Det är inte bara virket som ägaren tar ur sin skog. Med virket försvinner bär och svamp och hela biotopen från det största till det minsta. Det är stöld från dem som inte har egen skog men lyder under lagen om allemansrätt. Vad ska man med den lagen till när skogsbottnarna är bortskalade?



Inga kommentarer: