roligt att du tittar in! Här skriver en mamma till tre utflugna barn och mormor till tre småpojkar.

fredag 9 januari 2009

Tålamod är konsten att kunna hoppas, ett talesätt som har fastnat i minnet. Tålamod och envishet hör i hop, tålamod är snäll envishet. Som yngre förundrades jag över de äldres tålamod och ihärdiga långsamma sätt att utföra saker. Det låg en trygghet i deras tålamod, en stadig grund var deras uthållighet med de mest tråkiga sysslor. Jag såg med lite medlidande på dem, de hade inget roligare att ta sig för. Själv gav jag upp så fort det blev tråkigt.

Som barn fick jag den stora förmånen att vistas med min kamrats familj på en ö ute i det yttersta havsbandet. Där fanns allt som hör sommarens skärgårdsfröjder till. Det var så nära "Saltkråkan" man kunde komma.

Pappan satt inne i den lilla stugan och lappade och redde upp näten medan vi ungar sprang ut och in genom den låga dörren. Därute på berghällen fanns ryssjorna uppspända i långa höga bågar. Vi sprang ut och in i dem också. De var gjorda av bomull och gick lätt sönder men vi fick ändå aldrig grälor. Det var roligt, allt vi gjorde.

Därinne i stugans skymda vrå satt pappan och lappade och redde med ett tålamod jag alltid tänker på när jag gör ett tråkigt tålamodsprövande arbete. Hans sätt var mera uppfostrande än de skarpaste tillsägelser. Han sa:

"Nog har jag hört att barn är en välsignelse men aldrig trodde jag att jag skulle bli såhär välsignad."

3 kommentarer:

dotter L sa...

snälla sluta ta bort de fina inläggen! O laga om dem! Det du skrev igår, och småstadselogen... Det är som då man skriver prov, det är troligast att det blir bäst första gången, ändrar man så är risken stor att det blir sämre resultat...

Anonym sa...

Jag vet, är alltför skraj att dte ska verka självutlämnande.

L sa...

Du skriver ju rumsrena kloka genomtänkta personliga saker, jag hittar innet som kunde få dig i någon negativ dager i dem. Självutlämnande, kanske, isf mkt lite. Det är nog lite socialicerande i sig, bloggandet, som du bara borde ha gott av.