roligt att du tittar in! Här skriver en mamma till tre utflugna barn och mormor till tre småpojkar.

söndag 4 januari 2009

kyrkan och älven

Vi /jag lever i en liten småstadsidyll i en avkrok av världen där snön sakta dalar ner över vita gator, där enstaka bilar väjer för en gammal dam med spark, där barnröster dominerar över det i andra städer allestädes närvarande trafikbullret och den sparsamma julbelysningen understryker att här tar vi det lugnt.

Människorna som hela sitt liv levt här och på sin ålders höst hamnar på "Bädden," sista stationen i detta livets samvaro känner sig hemma och du och vi med varandra och personalen.

Nykomlingar synas nyfiket, avvikande accepteras och tas som de är och alla är hej och sidu och jaha du e igång.

Den speciella småstadsandan är sömnig, trygg, långsam och inget för dem som söker storstadslivets alla uppbyggliga eller fördärvliga utbud. Hit kommer man som om det vill sig så, med sin unga familj med småbarn eller till rötterna som äldre luttrad som fått nog av livets villervalla.

Ingen dör ensam här, ingen föds utan att grannarna vet och allas barn är allas ansvar.
Låter det overkligt? Det är fakta och självupplevt. Nyfikenheten är intresse och skvallret är nödvändigt socialt umgänge. Trots många tappra försök är det lyckosamt att staden inte vuxit alltför okontrollerat och smaklöst utan kan med varsam planering bli unik om den lyckas bevara sin småstadsprägel.

För att den ska kunna göra det behövs pengar och intresse för kulturarvet.



Vid älven i väntan på okänt öde. Som skulle kunna bli ett bostadsbolag, kanske pensionärscenter..

Inga kommentarer: