roligt att du tittar in! Här skriver en mamma till tre utflugna barn och mormor till tre småpojkar.

måndag 28 december 2009

mellandag ett

Långsam återgång till det normala. Skottat snö, oj så härligt. Tacknämlig motion på all maten, svetten lackade och snökanterna raka och fina. Skottade upp snön vid stenfoten så den isolerar åtminstone lite mot kylan. Duktiga mej.
Sen in och laga restmiddag. Risgrynspudding mer saftsoppa till efterrätt. Smorde kaffekoppar , sockrade med muskovado inuti och satte risgrynsgröt utrörd med grädde och vaniljsocker i. Så in i ugnen 200 C' i 25 minuter. Spädde ut fruktkrämen med saft, värmde. Stjälpte upp den avsvalnade puddingen på fina fat så dit med saftsoppan runt. Slut på den julegröten en underbart vanlig dag.

lördag 26 december 2009

tomten i skogen

Tsss. Ett litet ljud tränger upp vid trädets rot, så svagt att det bara hörs ibland. Under snön myser han, pustar ut och tänder en liten lampa. Tänker.




Vilar i det undandragna, mörka rummet bakom vår civilisation. Undrar om vi tar ur det så mycket vi behöver för vårt välstånd som vi kan få ut. Då blir hans många skogsrum tömda på sina hemlighetsfulla skeenden. Lyssnar till



solen som smyger en stund i vinterskog, tyst för att inte störa.



Till stilla samtalet träden för med stjärnorna, med träd som varit länge med och för med sig nyheter från sjumila sjutida skogar.

fredag 25 december 2009

God fortsättning


på julmyset! Ute biter kylan och det är vackert som ett julkort. Hann ta bilden i dag innan den blå timmen blev ännu blåare. Kakelugnen inne har blivit eldad så den sprider värme i ett par dagar, skön värme.
Det norska pinneköttet pojkvännen hämtade från Tromsö var gott! Riktig vintermat som gott kunde introduceras här i landet. Det är ryggbitar av lamm som saltats och torkats ute i den norska havsluften. Det måste ligga i blöt över natten för att det mesta saltet ska dras ut innan det kokas och sedan brynes för att få lite färg i ugnen. Tillbehör rotmos gjort på kokta morötter och kålrötter. Gott med en kall öl till.


tisdag 22 december 2009

doft av julbak i huset

Underligt, det måste vara något fel. Jag stressar inte. Sitter och bläddrar i kokböcker över allt gott som jag kan laga till jul. Gräddar kakor och stickar vantar och njuter av ljus och frid och doft.

Småbröden har vi ätit upp som skulle räcka till jul men har en ny sats idag. Också söta systrars muskovadosnittar. Efterrätten ska jag laga klar, något i puddingväg. Det heter inte så längre har jag märkt. Det heter semifreddo eller tiramisu.

Såg inte en färsk fiskstjärt i butiken. Hoppas färska fiskkillen är på torget i morron.

God jul alla!

söndag 20 december 2009

o o o vad liten gumma kan gno..

Kokat älgben till soppa. Gräddat surbröd med surdegen jag matat flera veckor nu. Tog just ut dem ur ugnen, spännande! Gräddat fläskpannkaka till middag, skarvade med rotfruktsgryta med blodkorv som blev över från igår. Kållingonsallad till.
Nu stundar julveckan, den brukar bli lätt stressig.. Det blir ekoskinka och tjocka ekorevbensspjäll i år, trots aversionen med de olyckliga griseknoarna i grisfabrikerna. Dotter med killvän hämtade pinnekött från Tromsö. Det är fårfileer med ben från får som fått gå och beta ute i fjällvärlden. Det ska bli intressant att smaka.
I kväll ännu leverpastej.. i morgon lax som ska gravas, strömmingsinläggningar och.. mera bak.
Städar INTE. Kletar ut lite bonvax i hörnen så det doftar rent och tänder ljus. Då syns inte ev damm. Städar EFTER julen. Någon måtta.. :-)

lördag 19 december 2009

tänkvärd tid


Det känns smått otroligt att ha vuxit upp under en tid då man förargade sig över att hästskiten på vägarna bromsade upp för sparkstöttingen. Låter som rena rama adertonhundratal, nej, det är bara femtio år sedan! Med den fart som allt förändras känner man en lätt bävan inför framtiden, antagligen är det varje far- och morförälders rättmätiga bävan som hör åldern till.

Kanske det är så att vi håller fast vid traditionerna särskilt under julen därför att julen är en så stark tidsmarkör. Nostalgi är tryggheten som var. Alla barnfamiljers största uppgift borde vara att skapa eller föra gamla traditioner vidare. Barn behöver det i vuxna livet.

Världen då var ett oändligt äventyr, som ett hägrande soluppgångens land, bortom berg och skogar väntande. Bara vetskapen gav rysningar av glädje.

Stod och strök julgardiner igår. Tänkte på Bodil Jönssons kloka ord om tiden. Tar man sig inte tid tar något annat den och tid är det enda vi har. Att ta sig tid att ge det som tar tid sin tid ger den i gengäld något annat. Den ger de tankar vi mister när vi försöker hinna med så mycket som möjligt. När vi hunnit med allt känns det ofta som om man tappat något på vägen. En tomhet, vad var det som jag tappade? Jo, tankarna. När man är barn är allt nytt, alla upplevelser matas och lagras direkt i hjärnans hårdskiva. Som ung börjar ledan över det igenkänliga infinna sig och otåligheten lurar, man är ung bara en gång: rusa ut och lev! Därefter kommer sammanfattningens och långsamhetens ålder och visheten borde infinna sig.

Det är nyttigt för barn att ha tråkigt, det ger dem tid att fundera över saker. I filmen om drottning Viktoria av England sades det att hon som barn var mycket passad, hennes ställning som Englands blivande drottning gjorde att hon uppfostrades enligt Kensingtonmetoden. Hon kunde inte göra det hon ville under sina år före hon fyllde aderton. Det gjorde att hon hade tråkigt, hon lärde sig vänta, beräkna när rätt tid för de saker hon ville var inne, att anpassa sig och att lyssna på vad som sades omkring henne. Det hade hon stor nytta av som drottning.

Intet är som väntans tider lyder ett gammalt ordspråk och det sades inte bara som tröst för otåliga. Bra att julen finns, den lär barn vänta och vuxna att få lite tid till eftertanke. På måndag vänder jorden sig kring sin axel. Visst går det snabbt!

fredag 18 december 2009

dansk banankage

Nu måste jag komma med något trevligare, tycker mig märka att det varit mycket eländeselände i mina blogginlägg på sistone. För att ingen ska tro att jag är en gnällkäring som söker elände för att ha något att skriva om vill jag härmed övertyga om om inte helt så delvist om motsatsen. Därför passar det utmärkt med en banankaka i stället. Den här kakan är absolut den förnämaste av alla banankakor, inte för söt med frisk, milt syrlig banansmak. vassego!!




Banankage

1 1/4 tekop sokker
2 ägg
100 gr smör
2-3 bananer
2 tekoppar mjöl
1 tsk bakpulver
1 tsk salt
1 tsk vaniljsocker
1/2 tekopp sur grädde eller surmjölk
1 tsk soda

Vispa ägg o socker. Smält smöret i en avlång bakform, smöra runt i formen och häll över resten i surmjölken. Bröa formen. Blanda torra ingredienser sinsemellan. Rör ner i äggsmeten blandat med smältsmör surmjölkblandningen. Mosa bananerna med gaffel och blanda med. Häll allt i kakformen och grädda i 180 C' tills kakan känns torr inuti med en trästicka. Ca 45 min.

måndag 14 december 2009

grymt grymt



Jag har onda aningar,sa grisen ( klicka på video nr två) när han såg yxan i advent. Om jag tar avstånd från den grymma grishanteringen och vägrar skinka i år hjälper det inte mycket grisfarmaren som går miste om pengar och i slutändan måste föra mer apatiska och lidande grisar till slakt som gör att priset osv.. men jag tror många efter detta hellre betalar mer om grisen dog lycklig.

De överdimensionerade grisfabrikerna med den automatiserade skötseln som kommer an på några personer är så känslig för störningar. Det behövs bara att någon blir sjuk av personalen eller går igenom en kris eller någon försummar sitt arbete för någon dag för att det ska bli följder för lång tid bland nassarna. Lönsamhet borde inte få kosta på djur och natur men det svårt att se gränserna som i slutändan berör alla.




Tack vare ett öppet samhälle kan somliga vara lagliga på olaglig väg. Det behövs ibland att någon gör något som inte är helt lagligt för att kringgå den sammansvurna kontrollen som förhindrar att något publiceras som smutskastar en näring vilket gör att mycket aldrig kommer i dagsljus.

Det är att hoppas att de berörda vidtar åtgärder för att förhindra att grisar och andra djur i människans närvaro far illa och inte föser ansvaret på oss konsumenter i tro att det ordnar sig den vägen. Ibland får man känslan av att politiker gömmer sig bakom ekonomin och att vi, den grå massan av konsumenter ska styra utvecklingen i rätt riktning.

Klas Klättermus i Hackebackeskogen sjöng rätt: Man ska äta palsternackor, de går inte av för hackor..

lördag 12 december 2009

väntan


Jaha, så måste jag ju ta en bild på båten den tjära haha för att se om den/hon mår bra. Och det gör den/hon.

Själv har jag varit på skitdåligt humör. Fräst och svarat korthugget, tala om surkärring. Vart tar alla nätta flickor vägen och varifrån kommer alla sura kärringar? Less på mörkret, på julen, på alla människor som pratar så mycket och bara är i vägen. På alla onödiga saker som finns som egentligen inte behövs. Inte ens julsånger stillar mitt uppretade sinne. Fy för den lede vad less jag är.



Inte blev jag på bättre humör av att ikväll se den vilsna farmräven ligga som ett grått knyte mitt i esplanaden. En symbol för alla farmrävar som fått sätta livet till för stadens välmående har irrat sig ut och undgått att bli flådd och hamna som krage på nån nyrik ryss. Folk gick fram och gav den mat.

Grymt har somliga grisar det som ska bli mat, men den här stackarn som ska tillfredställa mänsklig fåfänga. Det är sorgligt vad vi gör med djuren.

torsdag 10 december 2009

my home is my castle

En borg som skyddar där jag kan spatsera omkring bland kära ting och kika ut på världen utanför utan att den tränger sig på. Njuter av tystnad utan skrällig musik och prat om en febersjuk jord genom tv och radio, om självmordsbombare som skam till sägandes gör att man inte längre orkar engagera sig. Vår galna värld snurrar ändå vidare där ute, varm eller kall.


eldar och bakar och är mormor

Ett svagt sprakande från granveden i spisen, akvariet plaskar och klockan tickar frid medan doften från kakbaket sprider sig.

Det stundar till jul igen och en lätt nervositet sprider sig inför fridens högtid. Köpmännen vrider händerna och hoppas på kommers utan like. Den som är ensam känner sig ännu mera ensam och den som har folk hos sig stressar och barnen vill och önskar och hoppas och smågrälar och föräldrar känner ett litet pirr av stingslighet för varför kan inte du när jag.. ?

Julen är ett lackmuspapper doppat i vardagslivet. Julen visar hur det är annars. Ursäkta Jesus, men jag längtar till påsken.


Har bakat fyra olika sorters kakor av samma deg. Enkelt och snabbt sätt att fylla kakburken med olika kakor.


Trollerikakor

450 gr vetemjöl
300 gr smör
150 gr socker
1 ägg

Kör allt i matberedaren tills det blir en boll. Sätt i kylen en halv timme. Rulla därefter till en rulle som delas i fyra eller sex lika stora delar. smaksätt delarna på olika sätt.

Körsbärskakor.
Arbeta ihop degen med 3 tsk vaniljsocker och forma till en rulle. Pensla den med äggvita och rulla den i pärlsocker. Skär degen i skivor, lägg ett halvt cocktailbär på varje och grädda 5 min i 225 C'.

Kryddkakor med mandel
Arbeta degen med 2 tsk kanel, 1 tsk nejlikor, 1/2 tsk ingefära. Forma till en rulle och lägg kallt. Skär i tunna skivor och lägg en mandel på varje. Grädda 5-6 min i knappt 200 C'.

Snurrkakor.
Dela degen, arbeta ena halvan med 2 msk kakao och 2 msk vatten som blandats samman. Kavla ut båda delarna till lika stora plattor, pensla den ljusa med äggvita och lägg den mörka ovanpå. Platta ihop och rulla som en rulltårta. Skär i skivor och grädda 4-5 min i 200C'.

Trekanter
Arbeta samman degen med 3 msk hackat syltat apelsinskal, 3-4 msk hackade russin, 3 msk hacka de cocktaibär, lite rivet citronskal och forma till en rulle. Forma med en palettkniv till trekanter. Lägg kallt, skaär sedan i skivor och grädda 5-6 min i 225 C'.

Chokladkakor
Arbeta degen med 2 msk kakao och 2 msk kallt starkt kaffe som blandats. Forma till en rulle och ställ kallt. Skär sedan i skivor, pensla med äggvita och doppa i hackade mandlar eller nötter. Grädda 4-5 min i 200 C'.
Citronfyrkanter
Arbeta degen med 2 msk apelsin marmelad och rivet skal av en cirton. Forma till en rulle, lägg kallt och skär sedan i skivor. Pensla med äggvita, strö över hackade nöter, mandel eller kokos. Grädda 5-6 min i 225C'.

gaaah!


ursäkta min dumhet, fattar inte, sliter mitt hår, blir inte klok på vattenräkningen. Mer invecklad och svårtuggad än kvantfysikens lagar.

onsdag 9 december 2009

om förnuft och känsla


i skogsvård handlar en pinfärsk bok . Jag hoppas den översätts för sällan har vanliga människor fått komma till tals när det gäller något som vi dagligen ser, särskilt när vi rör oss på vägarna i landet.

Författarna ger röst åt dem som ingen hör och som inte samlar adresser eller hörs i kvällsnyheterna. Som har blivit lurade på sin allemansrätt att kunna ströva, plocka bär och svamp eller bara vara där i ro och stilla kontemplation. De vill inte använda den längre för där de kan använda den är borta.
Boken tar upp hur vi motvilligt lärt oss älska trädåkrar och effektivt skogsbruk och skogshushållning som landets hushållning och kalhyggen som ett nödvändigt tvång.

Skogsbrukets termer har gjort naturen till ett opersonligt och okänsligt objekt som inte klarar sig utan yxa, röjsåg eller dikning.

I slutet av boken berättar några personer sina egna historier, också lyckade skyddsåtgärder de gjort. Men familjen som kom till sin sommarstuga och fann skogen nära intill helt uthuggen kände det som en stöld. Alla de här väl valda berättelserna ger en bild av det riktiga finska skogslandskapet. Bilder man aldrig ser i resebroschyrer eller i kommunernas resereklam.

Sommaravverkningens följder av döda fågelungar är ett unikt bildmaterial av Matti Lehtikangas. Bildkonstnärerna Ritva Kovalainen och Sanni Seppo har blivit kända för sitt verk "Puiden kansa" Trädens folk, en skogsmytologi. De har fått finska naturskyddsföreningens miljöpris år 2006 för att genom sin bildkonst ha fört fram skogarnas och trädens kulturella värde som skyddsobjekt.

Fastän boken inte är så trevlig läsning passar den i väl julklappssäcken.

tisdag 8 december 2009

knep 2 , kroppsbalsam



Så här på vintern får man lätt torrt skinn, hur man än smörjer sig. Ju mera man smörjer sig mera tycks huden behöva. Kanske den blir lat att producera nytt fett då den får det utifrån. Jag tror det beror på beståndsdelarna i kroppssmörjan. Naturliga och växtbaserade ingredienser torkar inte ut på samma sätt som mineraloljor. Hud och hår och naglar innehåller samma beståndsdelar, jag tror att det inte behöver vara så stor skillnad på vilken smörja de behöver. Marknaden har gjort skillnaden för att vi ska köpa olika för huvud, axel, knä och tå.

Ett bra knep jag har; smetar in hela kroppen med kalamata extra virgin olivolja innan jag går i bastun. Där sörplar skinnet i sig näringsämnena i oljan! Så vanlig löulu och tvätt, sedan smörjer jag in hela mig med hårbalsam. Låter det verka en stund och sköljer av. Len och fin blir man och -så enkelt.

knep 1, disk


Ett knep för att spara vatten när jag diskar. Klickar lite diskmedel på det våta kärlet, kranen är stängd! och gnider överallt med borsten. Därefter sköljer jag snabbt under rinnande kran ner i diskbaljan för att ta tillvara diskmedlet som sköljs ur med vattnet. Vattnet går bra att använda till annat som sedan ska rengöras. Det mesta sköter diskmaskinen men svårdiskat sätter jag i blöt, det går bra i kallt vatten. Gnider samtidigt runt kanten så att den blir ren, annars torkar det fast där.
Att diska under rinnande vatten är ett slöseri med ändlig resurs och tanklöst mot torkan i många många hushåll.

Det är lite tokigt att man måste låta så mycket bra kallt vatten gå ner i avloppet innan varmt vatten kommer. För att ta tillvara, när jag kommer ihåg, fyller jag en kastrull och ställer den på vedspisen, där får den stå och magasinera värme när spisen eldas.
Vattenräkningen kommer att stiga, fick brev om det idag. Jo, vatten är dyrbart.

Att köpa disktrasor tycker jag är onödigt, det går bra att använda bitar av avlagda bomullskläder. Bara att slänga dem i tvättmaskin, eller i komposten om de tjänat ut. En av mina väninnors mamma hade alltid illaluktande disktrasor, glömmer det inte. För att de inte ska bli och lukta måste de torka ordentligt mellan användningarna. Skölj i lite ättiksvatten först. Har flera igång så att de hinner bli ordentligt torra mellan varven.

Ska komma med fler knep , det är bara det att själv är jag så van vid att göra på ett visst sätt så jag inte tänker på att det kanske är ett bra knep.

måndag 7 december 2009

mormors baktankar


En sak som är trevligt att göra så här års är att baka. Det doftar gott och blir varm skön värme i köket. Den kommer liksom på köpet med vedspisen.
Julen behövs minsann för att komma över midvintermörkertröskeln. Har tänkt i år att den inte ska kosta skjortan. Mitt- i-livet- människorna de får ligga i de. Mormor hon har gjort sitt hon, nu ska hon njuta utan stress för allt har sin tid.

Min beundran och högaktning åt alla mammor. Allt ska mamma hinna med för att julen ska bli god. Mitt i stressen ska hon lirka och jämka och med en glättig min med huvudet fullt av planer allt i ordning ställa.
Minns hur det var. När barnen hade somnat satt jag ofta kvar i julnattens stillhet och njöt av den särskilda juldoften, av granen och ljusen och kände tiden som just i nuet bara rusar. Julen var en mätare på hur barnen vuxit sen den förra, liksom varje försommar vi kom första gången ut till skären.

söndag 6 december 2009

Självständighetsdag


Det glittrar och glänser i presidentens slott och det är fin fest i kväll. Stämningen där är behärskat värdig, högtidlig. Inget viftande med små blåvita, inget tjo och tjim och glada tåg på gatorna. Nej, det beror på två saker, årstiden och vårt finska säregna eftertänksamma sinnelag. Också priset, det tunga priset vi fick betala för att få fira en självständighetsdag och hissa en egen flagga. Den fina.
Men i vårt självständiga land finns också samer och ålänningar, vilka säkert glatt hissar sina fina fanor idag.

Nationaldagen låter ovant. Finlands självständighetsdag låter som om vi verkligen var våra egna. Självständiga. Nationaldagen har en mera nationalistisk klang , det klingar inte så bra i en global värld då nationalismen gror i en otrevlig rasism. Självständig är den som vuxit från ett beroende av något slag. En frigörelse.
Det är ett bra land vi bor i, lagom på sidan och i utkanten. EU,s längsta östgräns mot den enorma mörka och alltid så oberäkneliga brumbjörnen i öst med allt vad det innebär.

Läser Anna Lena Laurens bok, I bergen finns inga ledare. Boken beskrivs på ett utmärkt sätt här. Så lite jag vet om länderna i Kaukasien, det har varit minst sagt dunkelt före jag läste om hur invecklade, många och olika de etniska folken där är.

För att hålla ordning på alla folk tsaren och Stalin flyttat hit och dit där de inte känner sig hemma utövas våld och kränkning av människor vilket skapar nytt våld i en spiral som aldrig tycks ta slut. En bok som verkligen behövs.

lördag 5 december 2009

flufflufsen

Newfoundlandshanhunden Balder.

Va sa du? Stör int nu, ja ska äta, måste växa. Stor, jag? Ne, jag e ju bara valp, har mycket skinn att växa i och fylla upp ännu. Kan du beställa tid för ansiktslyftning sen om inte det har fyllts när jag vuxit färdigt? Tack.

torsdag 3 december 2009

gott

Känner mig välkommen och blir varm i hjärtat när de kommer emot mig glada att ses! Lillkillen tittar upp, tyr sig, pratar sitt obegripliga eddispråk och skrattar åt sina förklaringar. Om man bara förstod! Storkillen yrar omkring mig, drar mig i handen, försöker få mig att se honom, lyssna, prata BARA med honom, kom, jag ska visa dej, jag har ett flygplan utan vingar, det är en raket.

Så leker vi kurragömma, han skrattar så han kiknar. Det är roligt att få bli barn på nytt, söka bra gömställen, en tredje gång till få känna igen den där spänningen, den i hans ansikte och känna igen den själv, att en kurragömmalek.

De har haft magsjuka, lilkillen var matt och somnade i soffan. Storebror följde mig till dörren, inte av väluppfostrad artighet, av glädje. Men kände hur han höll tillbaka besvikelsen. Han gick och tog på sig stövlarna. "Mommo jag kommer och ser på din bil," stod så i dörren och tittade. "Men gå in fort så du inte blir kall."
Månen sken över mörka skogen och skuggan av den fyraåriga killen i dörren.

Varje stund är så värdefull.

För övrigt: Pepparkaka med smör och soltorkad tomat på är- GOTT!

onsdag 2 december 2009

funderar


Mellan månuppgång och solnedgång i min kära lilla småstad funderar jag över hur litet utbud det finns för den som vill leva klimatvänligt.

Ibland har jag tankelek där jag vandrar mellan havregrynspaket med hallonsmak och kanelsmak och äppelsmak och.. Om man tog bort allt som kommer från regnskogsmiljö, från Kina och Brasilien och Långtbortistan, alla varianter av samma produkt, alla grönsaker som vuxit under konstgjord belysning och alla förädlade halvfärdiga industriprodukter med underliga tillverkningsmedel, all konstgjord läsk och alla vattenflaskor tappade med finländskt källvatten sämre än det vi har i kranarna och lämnade kvar alla råvaror, allt närproducerat och bara säsongmat skulle affären vara av en liten bybutiks storlek.

Denna lilla lanthandelbutik skulle flytta tillbaks ut i byarna, ingen behöver åka kilometrar för att handla och parkeringsplatsen blev en lummig park med kafe utan asfaltspartiklar och bensinångor i luften. När de långa transporterna är borta, när bönderna kan sälja sina varor direkt utan dyra mellanhänder som tar storkovan och alla försöker dra sitt strå genom att avstå kanske det kunde bli så.

Om vi struntar i att dra våra strån, blir det så i alla fall. Men tiden före det gör mig lite ängslig för hur våra barn som ärver resultatet av vår nonchalans ska få det. Det ser mörkt ut inför klimatmötet i Köpenhamn, där utvecklas visst bara konsten att prata utan att säga någonting.

Att önska mera klimatvänliga och mindre resurskrävande produkter i
butiken är en ekonomisk fråga. Men inte vill vi väl, som den sista generationen som kan avstå att de som inte ännu är födda ska betala för att vi har det just nu så bra, så stort utbud och så bekvämt?


Jag skulle ju önska mina barnbarn en lika underbar artrik natur med allt det roliga jag hade som barn. Inga blågröna alger, bilar med luktande motorer. Massor av fisk som hoppar att meta, simma i en rent klart vatten och trippa barfota mitt på en solig grusväg och ha en hund som springer lös bredvid. Skida till skolan över ån, skrinna på isen och laga en egen flotte på våren. Allt det vi gjorde vid denna älv.

Till exempel.


akvarievakt

och hundvakt är jag i två veckor. Killen har flytt fältet med sin tjej, bort från mörker och väta. De dyker och solar på Cap Verde öarna, det senaste semesterparadiset. Om jag riktigt låtsas är det nästan likadant när jag tittar på fiskarna.

måndag 30 november 2009

i morse 1939

Det enorma landet ville bli ännu större.

Pappa berättade och många med honom . Många, förstod jag senare, gjorde det inte utan behöll grymheterna de varit med om för sig själva. Krishjälp var okänt, de som berättade fann sin egen så gott det gick ,satt och rökte och pratade om "sodan aikana ( under kriget).

Det var - 40 grader kallt men de fick ett varmt mottagande, sa pappa.
Han fyllde tjugofyra den vintern.

Pappas berättelser med samma humor som Väinö Linna fångat i "Okänd soldat."
"Vi förlorade inte kriget, vi kom som god tvåa, "brukade pappa säga.
För Simo Häyhä , och för alla dem som med sina liv försvarade så att vi förblev fria, för dem som hemma skötte arbetet under tiden och för landets ledning som gick på en knivsegg är det inte utan att man känner stor tacksamhet.



lördag 28 november 2009

nykarlebystjärnan


lyser på sin plats igen, välkommet ljus i midvinters mörka tid. De olika färgerna har sin tolkning, det finns olika varianter av nykarlebystjärnan men färgerna är desamma och också betydelserna. Jag tror att det är så här.

Det röda är kärleken som sträcker sig från himlen ner mot jorden, det gröna är den gröna jord och det gula är det himmelska ljuset som också sträcker sig från ovan. Så är mörkret och underjorden, eller är det kanske vattnet, det blå. Nu får stjärnan hänga i fönstret till tjugondag Knut.

Idag har vi sett Totte Korsströms utställning i rådhusgalleriet. Han var god vän till mina föräldrar och lärare i Arbis i teckning och målning den första gång jag var elev där. Han gav mig så god uppmuntran över en akvarell jag målade att jag har sparat den.

tisdag 24 november 2009

fiskrökning

Den gamla rökugnen som står lite på sniskan har fått stå till tjänst igen. Höstfisken som fästmannen kom med fick bli rökt och smakade skärigott. Grå som en gammal våt yllefilt var dagen, men luften skön att andas, fuktig och mild. Fjantade omkring och fotade fjolårsgräs under tiden fisken blev klar.
Vips blir det mörkt.

söndag 22 november 2009

morgonrodnad


slaskig hatt, aftonrodnad vacker natt. Eller hur gick ramsan. Vi fick faktiskt sol idag men nu slaskar natten. Vaknade tidigt i morse medan mörkret ännu vilade över djupet, fick se rara sola gå upp. Härligt, det var länge sen.
Bäst att gå ut att få lite ljusterapi. Krattade lite för att göra något medan kyrkklockorna ringde. Njöt av livet och funderade på ditten och datten under dinget och donget, bland annat på Bodil Jönssons senaste bok om tiden, den vi har tills skänks men inte hinner njuta av, och på middagen jag skulle bjuda idag. Det blev asiatisk kyckling efter ett recept ur Niklas mat.

Såg programmet, inspirerades och dök in bland kryddorna i skåpet. Huset doftar ännu av stjärnanis och nejlika och kanel, ingefära, kokos och koriander, som i en basar i Bombay. Efteråt, jo, rätt gissat, äppelkräm, och Majas cookies till kaffet. Tycker mycket om att laga mat men får kökstrauma om det ska lagas till fest då allt ska tajma.

lördag 21 november 2009

kärnfamiljen




Kärnfamiljen, vem räknas dit? Mamma, pappa, barn, de är den inre kärnan men det behövs också en yttre för att kärnan ska bli stabil, stå emot förändringar och tryck utifrån. Familjestrukturer splittras så ofta i ex och dina barn och mina barn och vårt, våra. Det som består är en mormor och morfar, farfar och farmor i en turbulent tid för det uppväxande släktet. Naturligt är de det starka kärnhöljet, de är länken bakåt som gör det lättare att hitta sin egen plats och förstå sammanhangen.

Kom att tänka på det när jag läste om det förnuftiga beslutet att den egyptiska mormodern till slut fick stanna i Finland hos sina söner.

Idag, den 21 november anno 2009 har jag plockat äpplen från trädet. Det finns så mycket kvar att barnens mormor rådde mig att koka in i Rex-apparaten. Som man gjorde förr. Så en mormor har många kunskaper och tips att vidarebefordra! :-)

fredag 20 november 2009

lador i vårdis

och gårdsexteriör blev resultatet idag. Det behövs mera jobb för att komma ikapp, för att hitta flytet igen. Om jag någonsin haft det, kanske, kanske slow blir ett flow.

torsdag 19 november 2009

ide-tid

Grådimmiga dagar då det är skönt att krypa ihop i sängvärmen, bara strunta och somna om.

Snart slår den ändå emot och jag försöker värja mig inför alla julmåsten affärerna bullar fram. Tvärtom lockar de till en tvärtemot-jul, en jul med minsta möjliga måsten men ändå julkänsla.
Det blir nästan som en slags sport det där att tänka det går med mindre.

Skönt att ha traditionerna som stöttepelare, de länkar bakåt till jular förr och alla minnen. Tiderna förändras och vi med dem, det har smugit in det snart uttjatade miljösamvetet i julfirandet också men det är inte svårt att följa om traditionerna är så gamla att de innebär matrecept från mormors tid och Marthas kokbok.

Det här lagade mamma;
Spisser ( norskt recept, vaniljkakor)
Furstekake ( också norskt recept, en mördegstårta med mandelmassafyllning)
Radiokaka ( en "kall" kaka med choklad varvad med Rex-kex)
Pressylta
Rullsylta
Köttaladåb
Rågdegsinbakad hel skinka med ben.
Leverpastej
Julstjärnor ( av hemgjord deg och hemkokt plommonmos)
Pepparkakor
Fruktkaka
Ättiksströmming
Glasmästarsill
Skomakarlax

Allt av råvaror från trakten och allt lagat på vedspisen. Det skapades en tradition invävd med tidigare och även om jag inte lagar allt och" fuskar" med halvfabrikat har vi försökt föra den vidare. Ofta blev det för mycket mat så komposten fick också julmat, ja voj.

tisdag 17 november 2009

loppis

är lycka, det också. Föremål som levat ett liv före detta har något visst. Kom hem med en soppterrin som gjorde mig glad. Dessutom, sex tekoppar med fat av glas. Te ska drickas ur glas som de gör i bl. a. Ryssland, då ser man den gyllene färgen. Har länge sökt snygga glastekoppar. Nu är prylbehovet för en tid tillfredsställt. Terrinen kostade inte mer än 10 €!


Månne skriften betyder något?

måndag 16 november 2009

teaterkväll

ett gott skratt behövs när det är så mörkt ute och det fick vi oss i kväll på stadens lilla teaterscen som kunde kallas Intima Småstadsteatern. För en publik som kan uppskatta nyanserna i dialekten är det hejdlöst lokalpatriotiskt och roligt. Skådespelarna är amatörer som allra bäst. Härligt uppfriskande och tänkvärt vemodigt.

En småstadsteater som famnar vikänslan till ett gemensamt skratt får de ickeinfödda att olustigt skruva på sig och oförstående undra vad det är som är så förbannat roligt.

Efteråt gick vi in på en pizzeria som drivs av kosovoalbaner vilka lagar den godaste pizza jag smakat. Frasig mjuk deg, inga svarta prickar under den och så god, fyllningen. Efteråt släntrande hemåt mitt på gatan i regnet efter en helkväll i min kära lilla stad, över torget över bron längs strandpromenaden vid ån där kyrkan speglar sig i vattnet..

Vackrare än i Paris.

lördag 14 november 2009

kött eller fisk

Det har blivit allt oftare allt svårare. Jag går förbi köttdisken, det tar emot att stå och välja där. Tänker på varifrån.. ja. Hör dem, där bakom disken nånstans under kalla hyllan hygieniskt plasticerade förpackade belysta askar ett levande varmt - nöff nöff, muu, bäää, kot kot, piip. Hurdan personlighet hade den här grytsteken? Ja jag vet, så kan man ju inte tänka.

Eller höra deras tystnad. Alla de här djurens tysta beroende av vårt godtycke.



Fiskar är stumma men sakna dock icke nerver. Inte lider man nöd när man kan välja. Välja bort. Nödmaten den var hälsosam, aldrig var finska folket friskare sägs det, än under och efter kriget då det var ont om allt som var gott. Oår fostrar.



Nå, i alla fall.
Återstår bönor och linser och ärter då. Fast. Det behöver inte vara det allra finaste dyraste köttet eller fisken. Redan igår i tv propagerades det för simplare kött med senor och ben. I benen sitter smaken.

Mamma kokade bensoppa förr. Med märg och brosk. Först brynte hon dem i ugnen, bitar som hon först huggit mindre på huggkubben i vedlidret. Det gav fin färg och så hade hon grund till soppor och såser. Buljongtärning, vad innehåller den egentligen?



Samma med fisk. Rena fileade bitar ger minst smak. Köp hel "ren" fisk, alltså inte rödlistad. Rensa själv, det är en upplevelse i sig. Ger en kontakt med generationer av kvinnogöra långt tillbaka. Av huvud och ryggben blir god buljong om man kokar det tillsammans med kryddor och rotsaker.
Här bilder från vår första norgeresa 1959. Det fångades mycket val då. Här slaktas en nyfångad blåval. Så mycket kött! Kött som smakar fisk. Lägg märke ryggbenet i bakgrunden av en tidigare slaktad val på den övre bilden. Det var sommar, karlarna måste jobba snabbt, köttet frysas ner.

Nu är blåvalen starkt hotad. Riskerar att dö ut inom en nära framtid. Man undrar, vad är det människan håller på med egentligen.

torsdag 12 november 2009

matprat

"Ska vi kasta det här genast eller ska vi låta det fara illa först?" Frågan ställdes av min pappa till mamma en gång när han höll i någon mat som han hittade i kallskåpet. Det fanns inte kylskåp, man hade ett skafferi mot en yttervägg med ventil som kunde reglera temperaturen. Ett kallskafferi. "Vems är den här baskermössan?" frågade han en gång då han höll i ett av mögel ludet rågbröd.

Undermeningen var tydlig, mamma skulle tänka på att göra något av det innan det for illa. Kanske det hade hänt förut, maten hade farit illa innan den togs tillvara. Det händer alltfort och ännu, mat hinner fara illa innan man gör något av det.

Matgurun borde också lära oss att ta tillvara rester och göra mat enbart av lokala råvaror i stället för alla recept med långväga exotiska ingredienser som passionsfrukt, bananer, kokos .. Mera saltsill och rotmos med fläsk, kryddgurka, lingonsylt och rågmjölsgröt och fårikål . .




Faktum kan vi läsa om i en nyutkommen bok ovan: Under 2008 slängdes t.ex. i England 484 miljoner (!) oöppnade youghurtförpackningar, 1, 6 miljarder (!) äpplen och 2,6 miljarder skivor bröd.

Medan man förr tog vara på allt, kokade in, syltade och saltade, slängs numera maten, om den inte kasseras av bönderna redan innan den når konsumenten, ofta av kosmetiska skäl, för att den av olika skäl inte ser ut som den skall.

”Stuart menar, att välbärgade kunder i den rika delen av världen förlorat sambandet mellan maten och varifrån den faktiskt kommer, liksom förståelsen för vad matproduktion innebär … Maten är billig i butikerna men priset är rena bländverket /…/ priset för vår slarviga hantering av mat är oacceptabelt hög när man ser till hela bilden och inte bara till den egna portmonnän”. skriver Annette K. Nielsen i en recension i Weekenavisen Under rubriken En grim smag i munden

Också i den fattiga delen av världen, där man numera, genom satsningar på bevattning, gödning och pesticider av skilda slag, till sist nått större skördar, är svinnet oerhört, när grödorna väl har bärgats. Miljoner ton går till spillo till följd av dåliga lagringsförhållanden och undermålig infrastruktur.

Hemhushållningen följde maten från dess ursprung, djur slaktades i oktober, potatisen togs upp och rotfrukter lades i stuka. Fisken togs tillvara och Mickelsmäss, en högtid som vi inte längre firar, var en viktig tidsmarkör. Då skörden var bärgad.

Alla har inte möjlighet att hålla sig med kompost. Den är en tröst när någon mat måste slängas, det blir till ny jord igen. Sophanteringen skiljer också på organiskt och oorganiskt avfall och gör mylla av det förra, det gör den väl?

onsdag 11 november 2009

gråskalan

är full av nyanser. Som tonerna i en mozartsymfoni harmonierar färgerna en novemberdag över vattnet. Ser ni svanarna? Första gången jag ser svanar mitt i stan. Alldeles nedanför kraftverket är bilden tagen. Underbart. Finlands nationalfågel ökar i antal, positivt att någon djurart gör det. Som tröst, det grå är en blandning av alla färger, de syns bara inte just nu.



lördag 7 november 2009

min hjärtesak

Hur barnen mår är en indikator på hur hela landet mår.
Jag är glad att mina barn hann bli vuxna innan internet kom, att anpassa tv-rutinerna var redan så besvärligt och en källa till ständig oro. Vad tittar de på? Hur påverkas de? Den stal dyrbar samvaro, jag som vuxit upp utan tv hatade den.

Jag tycker att barn idag inte hinner vara barn tillräckligt. De hinner inte i lugn och ro i sin egen takt leka innan de måste en massa. Vi bestämmer för mycket när det är dags att bli vuxen och dit vill de komma så fort de kan därför att de tror att det är bättre. Då får man bestämma själv. Att bestämma själv, få en helt egen fri tid tillåter vi dem inte som små därför att det inte finns tid till det.
Barnens rätt till sin egen barndomstid ligger i vuxnas händer.

För leken är en allvarlig sak. Den lär hur saker fungerar, kroppens motorik, hur man handskas med relationerna till andra barn. Att störa ett lekande barn räknar vi som helt självklart medan det tidigt får lära sig att inte alltid störa en vuxen. Ibland måste man ju, men ofta inte.

Alla intryck från en vuxenvärld de inte är tillräckligt mogna för. Krig och våld och sex och hemska ljud och bilder från tv och internet. I stället för balanserade vuxna som hinner vara med, lyssna ordentligt, ta in viktiga signaler och lära dem bli verbala.

Inte lämna för mycket över åt dagis och skolan och därmed stilla samvetet.

Där försvinner barnet i mängden och räknas inte som individ på samma sätt som hemma. Jag tror det är därför många barn mår illa idag, de lämnas åt sig själva.



Hemmet är alltid och kommer alltid att vara samhällets grundplåt. Det är på hemmen samhället borde satsa, inte på att samhället ska ta hand om barnen så att föräldrarna kan komma ut i ett arbetsliv för att ha råd att bland annat betala samhället för att ta hand om deras barn.

Hus, heminredning och hemmiljö och matlagning har stor prioritet, det får maskineriet att rulla men hur invånarna mår i hemmen vet senaste undersökning.

En neutraliserande trygg omgivning med fasta rutiner utan stora omvälvningar är vad barn behöver tills de är fyra-fem år. Gärna upp till skolåldern då många ännu inte är tillräckligt mogna för att sitta stilla 45 minuter och ta in massor av information.

Så kommer tonårstiden som är rena rama ekluten och fordrar ständigt engagemang för en förälder. Det är som att träna unghästar, att ge efter och hålla in på tyglarna i för barnet lagom doser, att aldrig släppa för mycket så att kontakten går förlorad att de sticker iväg eller tar kommandot. Alltid finnas i bakgrunden.

Att satsa helhjärtat på de barn man har under hela deras uppväxt, låt säga tjugo-tjugofem år, har betydelse för hela barnets fortsatta liv. Det är bara ca tjugo-tjugofem år av ditt men det är aldrig bortkastad tid därför att det har betydelse långt framåt.

fredag 6 november 2009

första snön

Det knarrade under fötterna i morse, första riktiga snön har landat. Den smälter kanske igen men lite ljusare blev det i gråheten. Har packat älgkött, malat och frusit in. Kött från djur som vandrat. På ett år mer än en ko under sin livstid.

Eldar i kaminen.

söndag 1 november 2009

söndagens efterrätt


Tarte tatin med muskovadosocker.

Ser ut som potatisgratäng men är äpplen som smälter i munnen. :-)
Föreställer mig en fransk husmor med stor äppelträdgård och allt det som kan tänkas växa i en fransk trädgård. Lavendel i blåa skyar, persikor plommon och päron. En riktig matmamma som tar det lokala tillvara och lagar den godaste paj bara med få ingredienser. Kanske hon skvätter lite calvados ( äppelbrännvin) över äpplena innan hon svänger degen över dem.

Börja med degen. I den blandar du om du vill speltmjöl, en halv dl tillsammans med 1 dl vetemjöl, 2 äggulor. Smör i bitar tillsammans 100gr och kör snabbt ihop i matberedaren. Låt vila lite tillplattad i 30 min i kylen.

I stället för rörsocker prövar jag muskovadosocker för det fanns inget rörsocker hemma och låter skalade äppelklyftor från 4 medelstora äpplen mjukna i en sås av smält smör tillsammans med det mörka sockret i en gjutjärnspanna. 100gr smör, 1 dl socker. Muskovadosockret är mörkbrunt så det syns inte om sockret får för hett. Passa därför med värmen, det ska nätt och jämt koka ca 15 min. Dra åt sidan och låt svalna en stund.

Kavla ut degen till en rundel så stor att den täcker gjutjärnspannan. Flytta över, faffas brödspade kom till god hjälp! och täck äpplena. Vik försitigt in och gör en kant av ev överbliven deg. Degen är så god.

In i 175' ugn tills det ser färdigt ut och doftar gott, ca 25 min. Ta ut och låt svalna och samsa sig lite. Täck med en flat tallrik och vippa hastigt upp och ner. Bränn dej inte, sockret kan vara hett.

Vispgrädde till, vaniljglass blir för sött.

Förrätten blev ett sopphopkok på tomater, örter, köttbullar och småspagetti, mättande!

mysligt



Så blir det rysliga mysigt, andevärlden och denna världen möts i en pumpas glada min. Många sätter ljus på graven och har tagit över den katolska seden och gravgårdarna förvandlas till ett vackert ljushav. De döda lever så länge någon minns dem, de gravar som är utan ljus känner sig säkert utanför. Så jag som inte någon anhöriggrav har att sätta ljus på känner mig lite utanför så jag tänder ett ljus och sätter det på en mörk grav.

Den fina pumpan fick jag av sonen och hans söta flickvän.

fredag 30 oktober 2009

nya tag




Målat lite idag! Kommer jag igång igen tack vare akvarellkursen? Den gav i alla fall lite inspiration, men jag kunde inte måla något på den, allt blev fel och deppade en stund. Bara en stund, jag har hållit för lång paus.

Idag har jag försökt lite igen, vill ju få till det. Så rev tejpen som skulle maskera båten med sig ytan på pappret så nu får jag börja om. Målar ändå den påbörjade, kanske det kan bli glitter på vattnet. Åtminstone är det en övning. Det blev mörkt i ateljen, tog ändå foto. Vill inte gärna måla i elljus, det blir fel färger.