roligt att du tittar in! Här skriver en mamma till tre utflugna barn och mormor till tre småpojkar.

onsdag 29 oktober 2008

isch..

mm!

Mammas grönsaksbänk uppbyggd på höjden med godaste gödseln inuti så att mangold och morötter, rödbetor och olika sallad växer så det knakar.
Ryggen behöver inte böjas över gallringsraderna utan allt är serverat i lagom ståhöjd.


Nu väntar rödbetorna på att bli skördade, mangolden har redan tagit plats i frysen. Mormor hon har beundrat stocklandet, vilken genialisk lösning på köksträdgård i en småbarnsfamilj.

Nån morot måste man få då är som godast. Lite jordig men det torkar vi av på gräset.

tisdag 28 oktober 2008


Midsommarros i oktober, lite tveksam och ensam

gläder när stickmaskinen krånglar och trasslar. Det blir inga mönster efter hålkorten, inga små kaniner eller fåglar, bara två ränder. Så jag får väl nöja mig med det och sticka långrandigt då. Men det skulle vara roligt att sticka lite annat.. Prickar och hål på bestämda ställen till exempel.

Idag har jag kokat in äpplen som konserver, de förra jag kokade in för tre år sedan var hur fina som helst. Före den sysselsättningen fick alla fönster på utsidan av huset sig en avtvättning.

Hm, där blev det visst lite ränder där också, men vad gör det. Bättre än prickar och hål, hah. Renare blev det i alla fall.

Nu ska mormor gå sitta barnvakt en stund. Det är inte långrandigt. Tjohej.

söndag 26 oktober 2008

Varför blir jag så arg när jag städar?

Jag tror inte jag är ensam om det. Det blir så ohemtrevligt i ett hus när någon städar. Allt och alla känner sig i vägen. Kvinnor städar av sig, är det något som finns i det inre som får ett yttre utlopp genom städning? Vad betyder lite damm i hörnen, ett rent helvete är värre osv. Mamma hade en granne som nästan drog ner tapeterna vid städning. Hon måste ha ett olyckligt kärleksliv, sa mamma. Eller vara allmänt missnöjd med sig själv, stackars människa.

Sätt dej och ta en kopp kaffe så får vi prata lite, sa mamma. Och dammet lade sig på alla lä ställen. När jag växte upp fanns det damm men ingen brydde sig. Ibland kom det någon tant pappa lejt som skulle hjälpa mamma att städa. Mamma var glad, hon fick en kaffegäst att prata med. Hupp, sa tantan vid bordet, jag skulle kanske .. Ja, sopa lite i trappan så är det nog bra, sa mamma och gav henne lite pengar direkt i handen efteråt.

Hon kunde inte städa, hur mycket städgrejor hon än hade kunde hon inte använda dem. Hon hade aldrig lärt sig och tyckte det egentligen var ganska onödigt att kunna. Under mammas uppväxt fanns det folk som städade och skötte huset. Hon kände sig i vägen när det städades. Min mammas mamma hade tänkt sig detsamma livet för sin dotter. Men så blev det inte och jag växte upp i ett roddigt men glatt hem.

Huvudsaken att man hade tid för prat och skratt och gemenskap, den dyrbara tid tillsammans som inte fick ödslas bort på tråkig städning.

När jag städar får jag ont samvete för att jag njuter av städat och rent omkring mig men fortsätter ändå för ostädat gör mig ännu argare och tråkigare.

lördag 25 oktober 2008


Höst som cider, gul sötsyrlig och friskt porlande flödar det gula. Bubblor som sticker i näsan. Det doftar. En stark tid, rak och ärlig utan romantiskt pjosk. En övergångstid till månader som verkar helt livlösa men det ser bara så ut.

Vintertiden är normaltid.
Salladen är som frasigast där i landet. Bredvid borstnejlikplantorna. Och där under ligger potatisen ännu. Bredvid röd kruskål som jag satte så sent att det verkade befängt. Men där växer den i det låga solljuset.

tisdag 21 oktober 2008

Där hänger de kvar ännu även om alla blad sagt goodbaj för i år. Obs det lilla ynkliga äpplet mellan de tre giganterna .. Det är inte alla förunnat att få bli stor.


Vi har plockat äpplen, det kommer så mycket! stora gröna Antonowka. Vad ska jag göra av dem? Har gjort saft, mos, muffins, paj i långa banor och former och nu ska jag rexa också de finaste som ännu hänger kvar. Rexa betyder att konservera hermetiskt, utrycket kommer från apparaten man använder. Det är en speciell konserveringskastrull av märket Rex som användes före det blev vanligt att frysa in mat. Man gör egna konserver som inte fodrar energi för att sparas. Klimatsmart och snyggt i skafferiet. Lägger in hela äppelklyftor som blir gott som efterrätt med vispgrädde eller hur man bara kan tänka sig begå dem. Konserverna håller flere år.

Så kollade vi båten, hade tänkt oss ut till helgen och sova över men det blev inte av. Det får bli inkommande helg i stället om väder och vind tillåter. Inte så länge kvar man kan åka ut till skären, det är skönt därute i stugvärmen när mörker och vindar råder utanför.

söndag 19 oktober 2008

ett bra sockmönster

som jag bara måste visa. Det blir fin passform dels för att hälen är kilformad och smiter fint runt och själva foten står inte på tå utan är vinkelrät, som ju foten är när man står och går. Det blir inga veck uppe på.
Beskrivningen verkar otroligt invecklad men jag lovar, ge dej inte och du kan en sockbeskrivning som är en skatt att kunna. Pst, du behöver inte sticka den invecklade tån. Jag har inte, har bara tagit in som vanligt, vartannat varv i början och slutet på varje sticka och sen varje varv.



Bild och beskrivning ur boken "Stickskolan" FIBs hemböcker 1954

lördag 18 oktober 2008

platåskor

från 70-talet. Den som spar han har. De röda påminner mig om en sommardag, de svarta en julfest.

Flower power. Make love not war. Sexuell frigörelse, almarna (jag var där) .. Då var man ung och radikal, nu är man bara ung. Haha.

Ikväll blir det födelsedagsfirande med sjuttiotals-tema. Egentligen var det ett ganska fult mode men inte var åttitalet mycket vackrare. Med de enorma axelvaddarna, hu. Det man har på sig nu för tiden kommer att verka löjligt om ett tiotal år. Om man inte klär sig tidlöst klassiskt, men det är ju också tidsbundet. Mode är till för dem som inte har smak sa mamma alltid. För den osäkra känns det tryggt att följa modet, men allt klär en skönhet och ingenting missklär en fulhet.

Ikväll stolpar jag iväg i mina vita platådojor och hoppas får höra Bob Dylan.



tisdag 14 oktober 2008

lenamatsgård


Framför ligger äng och betesmark och bakom finns storskogen. Inte långt ifrån bor farfar och farmor, morbror och farfars bror och hans fru och där finns också fähuset med alla korna. Korna som kommer att synas från fönstren när de går ute och betar om sommaren.

Det är inte långt till stan åt ena hållet och till havet åt det andra.

Inte kan väl en miljö vara bättre för barnbarn att växa upp i. Idag fick jag se bygget för första gången. Här ska de växa upp. Gå i skolan, bli mopedpojkar, gängliga målbrottskillar, komma hem med flickvänner, ta över jordbruket- kanske.

Mormor bor inte långt ändå, på tjugo minuters avstånd bara. Det går fort. Nuförtiden.

söndag 12 oktober 2008


Järnvägsäppelträd. Malus prunifolia hyvingiensis. Namnet har det fått av att det växte vid järnvägsstationen i Hyvinge. Växer nedåt när det vuxit ca 2 meter som om det ångrar sig och vill tillbaka mot jorden igen. Eller så är det ett artigt träd, böjer sig ner så att det bara är att plocka, varsågod. Det har syrliga lite beska lysande, genomskinliga små äpplen. Det är egentligen ett prydnadsäppelträd, blommar ljuvligt och ser då ut som en glassbomb i juni.

Brukar koka äppelmos på äpplena, det får ett extra sting av den lite sprittiga beskheten. Grenarna blir beskurna av pupujussina (hararna) varje vinter, annars skulle de släpa i marken. I år måste jag komma ihåg att sätta skyddet runt stammen.

I bakgrunden lutar Antonowka sina tunga stora gröna äpplen mot uthustaket. Antonowka är det rejäla matäpplet, frikostigt, mastigt och tåligt. En riktig babusjka.

lördag 11 oktober 2008


Hittade boken "Vargskinnet". Känner ett samförstånd med Kerstin Ekman, hon tycker om skogen.
" Skogen tillhör inte den som har lagfart på den utan den som förstår dess hemligheter"
Där känner hon sig också hemma. Hon är nu aktuell med filmatiseringen av boken och nu har jag tänkt läsa den, men först ska jag läsa ut "Anna Karenina," av Leo Tolstoy. Det kommer att ta sin tid, den är inte någon nätt liten bok. Bra böcker ska helst vara tjocka.



Såg igår programmet om Gösta Ågren. Meditativt och universellt kommer dikter från en liten by i närheten. Stoltheten över att författarmanteln axlas och bärs vidare här i trakten läggs ovanpå stoltheten över fredspriset till Martti Ahtisaari.

fredag 10 oktober 2008

tadaaa

Ger mig inte. Ska lära mig. Köpte stickmaskinen när barnen var små. Att lära när de vimlade runt gick inte, inte ens när en finsk tant kom och visade mig, visserligen bara en gång. För jag insåg att det nog behövs mera tid, lugn och ro.
Nu finns det det.






Hörde i radion när den norska nobelkommitten läste upp varför de beslutit ge Martti Ahtisaari fredspriset. Känner mig stolt och glad. Visst behöver vi detta efter alla sorgliga nyheter. Han är en sann diplomat och statsman som äntligen har blivit uppskattad för sitt hårda jobb. Med lugn saklighet och finsk sisu har han gett alla tron på att det går att ena i konflikter. Grattis från mig med beundran och respekt.

onsdag 8 oktober 2008

ode till en bil

höstarna kommer och går
och strör sina år
över en som sover
drömmer han är en Rover


blink blink
han tittar opp

må de andra pressas till paket
på skroten

jag vilar så gott jag här vid roten
och lyss till suset
i trädens topp

blink blink
han tittar opp

riktningsvisaren har riktat
vindrutan har vindat
bakluckan har bakat
navkapseln har kapslat
in alla drömmar
som

kofångaren fångat


blink blink




måndag 6 oktober 2008




Ett första utkast på Julia-akvarellen. Jag vet inte om jag kan bättre än såhär. Ibland brukar den första bli den bästa. Om jag målar om och målar om tappar jag lusten och det fräscha ögat och allt måste vila en tid.
Vattnet måste bli mera distinkt, himlen har för få färger och det som blir största utmaningen är varifrån ljuset ska komma. Tänkte mig en mera dramatisk ljussätning, en belyst båt med skarpa skuggor mot en mörkare himmel.
Att få schvung i båtens linjer, smäckerheten, utan att den ser tung och stel ut är en utmaning.

Skummet vid bogen blev inte så bra och mera skum i kölvattnet ska det vara. Horisonten måste vara rak. Som alltid ska det lyckas genast. Det går inte att ändra. Då är det inte en akvarell. Svårt men roligt.

söndag 5 oktober 2008

När vi kom ut på gatan sent igår kväll från att ha hälsat på hos goda vänner stod ett gäng ungdomar och sparkade sönder något vid den andra trottoaren.

När de såg oss gick de skrattande vidare. Jag gick dit att se efter vad det var. En postlåda.

Den där ansvarslösa känslan som kommer av att vara med i ett gäng. Man är någon. Man gör något de andra tycker är lite modigt och häftigt. Inte en tanke på följder, på vad det kostat. Upprorskänslan dövar alla reflektioner och det känns bara skönt att få sticka upp och avreagera.

Läste någonstans att den som klarat tonåren klarar resten av livet.

Jag skulle aldrig här i världen vilja vara ung igen. Det var en tid full av turbulens. Ett gungfly sammanflätat av självsäkerhetstrådar som hölls fast av tvivel. Med mörka mellanrum av svartaste natt. Osäkerhet om hur man skulle tackla framtiden blandat med låtgå-mentalitet och skit- i- det- eufori.

Det har förvånat mig hur ungdomar inte tas på allvar, i affärer, i allmänhet, som om de inte var att räkna med, som om de bara är slashasar som ställer till bråk. De skräms med sina attityder och sin oberäknelighet. Ofta har jag märkt personal som inte tar en ung människa på allvar. Det gör mig helt arg.

Om unga människor inte räknas annat än som konsumenter, inte ses som en presumtiv vuxen som ska ta över samhället kan de verkligen ha anledning att vara skrämmande. Det som verkade oroande var artikeln om eventuell anarki om inte de unga får en känsla av meningsfullhet och deltagande i vuxnas gemenskap. Verkligen ses av vuxna, känna att någon bryr sig, hela tiden.

ut



Ibland händer det sig så att jag blir att stå med förvåningens finger i häpnadens mun över hur allt bara faller på sina platser utan ansträngning. Men jag borde kanske inte nämna det, då utmanar jag ödet och det inte blir så i fortsättningen.
Någon däruppe anser den där damen ta lite väl lätt på saker och ting och behöver Det Allområdande Pekfingret som skuffar lite tillrätta där det behövs.
Det känns bra att veta att saker och ting stundom ta sig en sådan konstellation.

Vi hade så fint väder.
Nu kom stormen. Det regnar och blåser.
Vi hann.

Denna damen hann vara på höstseglats ut till havets fria rand med rara fästemannen sin. Där har hon sett svanarna fly och plockat surbär vid strand, sovit i en röd liten stuga uppe på klipporna och eldat i en söt liten spis och suttit vid ett gulligt litet möblemang och tittat ut genom små fönster på gula löv alltmedan gökuret tickade och kuckade om tider som gått och ska komma.


















Vaya con Dios!

torsdag 2 oktober 2008

bildvärlden vi lever i.

Bilderna manipulerar och suger in i en verklighet som påverkar. När jag efter en biokväll tumlar ut ur mörkret med ett sinne som febrilt söker sig tillbaka till världen omkring påverkad av flimmer och ljudeffekter i bildkolossen inne i mörkret, är jag en stund alldeles borta.
Även om man uppför sig som förut, talar som vanligt, sitter bilderna kvar i minnets närhinna efteråt. De har fått uppnådd effekt.

Vi är omgivna av bilder i en ständigt rinnande ström, mer än hjärnan hinner ta in. Reklamen och marknaden söker allt effektivare sätt att fånga uppmärksamheten. Foto-, film- och bildkonstnärer tävlar, vem får den största responsen för sina bilder? Snart suddas gränserna ut med vad som inte borde visas på bild. Bildmakarna blir allt djärvare och hänsynslösare, det som förut ansågs fullständigt smaklöst och oseriöst verkar löjligt idag.

De unga som ännu inte får en stadig och trygg grundsyn för rätt och fel, som avtrubbade tar in nytt och häftigt i sökandet efter en egen livssyn och livshållning är mottagliga som svampar för vatten.

"Bildkonsumenten uppstår i samma ögonblick som människan resignerar från sitt vara, från att vara aktiv, skapande, givande", skriver Einar Askestad.

Filmer som är förbjudna under 18 år har ingen effekt. Det är bara för tonåringen att sätta sig framför datorn där ingen gräns finns. Lätt som en plätt halkar det mest horribla och makabra man inte ens i sitt vuxna livs någorlunda luttrade fredstidssinne kunnat fantisera om upp på skärmen. Det styckas människor, det våldtas, skjuts och torteras och plågas och drivs med språk och religion och barn och djur.

Den gränslösa bildvärlden som ungdomar som behöver gränser umgås i ger en effekt de vuxna har sig själva att skylla för.

Vi har fått effektiva hjälpmedel i vårt hushåll för att, ja, för vad? för att få mera tid, för att jobba för att betala dem.., tvättmaskin, diskmaskin, mikro. Men de går inte att prata med.

Men i en dator går det att prata med vem som helst. I brist på en närvarande stabiliserande vuxen.

Läs mera.

onsdag 1 oktober 2008



Skymningslampan är tänd. Snart blir det mörkt och stjärnhimlen välver sig så vid att man hukar sig, häpen och stum under den.

Fast ingen är där ute, det är bara vida vatten, skogen och himlen, så känns det lite kusligt. Det är så mörkt.

Över samhällen lyser en ljus kupol vid horisonten mot land. Ute till havs västerut hörs ett brus, det är dyningen bakom landet där borta.

Inget annat ljus syns glimta till längs stränderna än linkstationernas röda punkter. Ingen är onåbar men stjärnorna blinkar, haha, du kan inte ta mig..




Världen står inför en ekonomisk omvälvning. Nu får de kommunistiska länderna vatten på sin kvarn. Kanske en uppiggande liten katastrof, som muminpappan önskade sig, är på gång.




På morgonen lyser det över fjärden.