roligt att du tittar in! Här skriver en mamma till tre utflugna barn och mormor till tre småpojkar.

tisdag 22 april 2008

Utsikt från kaffebordet idag hos mor ! Önskar jag hade en kamera med teleobjektiv men såhär blev bilden nästan bättre. Med starkaste digitala zoom fick den något som betonar avståndet och den respekt man bör ge svanarnas önskan att få vara ifred. Isen ligger ännu kvar vid stranden och en bit av hästarnas elstängsel skymtar uppe i hagen.
Aborren leker vid islossningen. En vår var katschan (kassen) så full av sprattlande fisk att jag inte orkade lyfta den i båten. Släppte ut dem att fortsätta leka... Kissorna fick köpemat.



måndag 21 april 2008

i sydliga vatten


drar seglatsen snart förbi. Det är svårt att tänka sig att inte behöva klä på sig så mycket av ylle och vindtätt och vattenfast och flyttåligt utan nu blir det att planera för 20 grader direkt. Någon enstaka dag om sommaren kan det ändå vara så varmt här ute till havs att man sitter i sittbrunnen med t-skjorta.

Om en vecka seglar vi bland de Sardoniska öarne i grekiska arkipelagen. Så lite som möjligt har jag packat ner, i en båt är utrymmet minimalistiskt . Viktigaste är solskyddskläder och en solblock för nu är man ovan i solen efter vintermörkret. Jag får alltid eksem i början av säsongen.

Här ovan seglar vi ett race ifjol. Lite kyligt om näsan var det. I hamn väntade en varm bastu. I Grekland väntar hoppeligen en varm vind från Egeiska havet.


söndag 20 april 2008



Ungefär hundra meter tror jag, har svårt med avstånd men nära intill i alla fall, från huset ligger ett helt fantastiskt retreat. (Kommer tyvärr inte på något svenskt ord som skulle beskriva det lika bra. ) Där tiden är sin egen, där ges ro och frid i sinn att ta med sig tillbaka ut i flyg- och fläng världen.
Alldeles gratis.

Där i mångfalden av liv som är svår att mäta, där former och strukturer bestäms av naturen måste man ändra sitt mentala tillstånd för att kunna stanna upp och se det magiska. Det allra minsta i det stora. Det som lever där och deras beroende av varann. Som vi är en del av och uppgår i.
Vårt liv är långt ifrån det liv en människa levde då hon jagade och samlade för att överleva, nu får vi bevara det som finns för samma mål, att överleva.

Jag stod länge stilla och bara lyssnade. Hörde hur det prasslade i marken och träden, snön smalt så det hördes ett svagt ljud. Smältvattnet ger liv åt allt som står berett att explodera fram så fort värmen kommer på allvar. En ekorre kilade upp och ner och hoppade mellan stammar och sly. I det gamla lärkträdet försvann den, kanske den bodde där. Trodde först att det var en flygekorre men vanliga ekorrar kan också flyghoppa en bit mellan grenarna.




Jag hoppas att denhär skogen inte förstörs av kalhygge i virkesbristens namn. Den tillhör egentligen bara en ägare, Vår Herre. För att få en stund av andakt och lyssna till naturens tysta predikan borde den bevaras som en kyrka.



fredag 18 april 2008

Det har gått en tid sedan det hände och vardagen har småningom gått tillbaka för de som mest drabbats även om det aldrig blir detsamma. Jag läser om killen i Jokela och hur han agerade minut för minut då han gick i sin skola i höstas och sköt mot sina skolkamrater. Påminnelsen är sakligt upplagt. Tidsperspektivet gör att händelsen känns mera hanterbar. Personerna som dog är numrerade och motiven han hade före dådet genomgångna genom lästa dagboksanteckningar vilka vi får ta del av i tidningen. Likaså vad han gjorde före, vart han gick och inte gick och varför.

Vi får veta att hans mamma anade oråd länge före, att hon försökte tala med honom men ändå befarade det värsta. Hon visste att han var psykiskt labil och fick medicin men att han slarvade med att inta den. Hon verkar också så saklig. Var var pappan, undrar jag.

Behöver jag egentligen veta? Medierna har en tendens att klibba sig fast med nyheter som trots sakligheten i upplägg inte egentligen är nyheter, snarare nyfikenheter.

Detsamma gäller politikers privatliv. Jag har lärt mig att det är brottsligt att läsa andras brev. Sånt som inte angår ska man helst avstå ifrån.

Pressen blir alltmer säljlysten med sensationsartiklar som gör läsare paranoida och skvallersugna.

Det goda med vinterhalvåret är att den inte kräver uteliv, man kan ta det lugnt och under de tråkiga mörka dagarna göra sina projekt. De får ta sin tid, och när man när vårsolen börjar värma och den stressiga sommaren med allt som ska hinnas med infinner sig kan se tillbaka med tillfredsställelse, jag fick ju en hel del till stånd i vinter.

Så borde det vara. Men så är det inte! Allt det jag tänkt hinna med under vintern, bah! vad blev det av med det? Inte mycket. All marktjänst tar så mycket tid att det jag vill göra, skapa, inte blir mycket av. Jo, jag vet. Man borde strukturera, planera, prioritera sin tid. Ibland känner jag en liten panik. Dagarna går och de är inte hur många som helst de dagar man har till sitt förfogande här i världen. Ska något göras ska det helst ske genast, inte på måndag eller nästa vecka eller efter jul.

Nu blir det mest att ta hand om hus och hushåll, djur och tvätt och städning och ekonomi, ja, det som skulle märkas om det inte blev gjort. Ibland längtar jag till det lilla egna livet, i den lilla egna stugan med den lilla egna trädgården utan insyn nära till från kökstrappan där den den lilla lilla katten sitter i solen och där skulle jag ha massor av tid att göra det jag allra helst vill. Vad tror ni? Just det, nästan ingenting skulle bli gjort där heller.

Man ska aldrig sluta drömma men vara nöjd med det man har.

måndag 14 april 2008




vingsuset av fyra svanar som flög över gården
hela tiden trumpetande
vi är tillbaka

hade svårt att hålla tillbaka rörelsen
att hålla rösten stadig
det var så fint

svanarna

taxar in
mot ljuset i nordväst


kung Bore ger sig inte så lätt, idag kom snön och vintern tillbaka. Täckte över det gråa gråa och leriga fula slasket. Lade sig över små gröna spetsar av hoppfulla skott. Fort tillbacka med täckelset av granris! För någon dag sedan hade katten tagit en rödhake som hoppfullt återvänt men mött glasvintern, dagen då allt var övertäckt med ett lager av rasslande is.

Men blåbärsriset som jag tog in för en vecka sedan visar sina skira små ballongknoppar.




fredag 11 april 2008


paynes grey är en fantastisk färg. Jag är mycket förtjust i den, dämpad, mjuk med mycket substans och blir fin med new gamboge.

tisdag 8 april 2008

afrikas stjärna



ett spel som vi spelade som barn. Hittade ett i skrubben i ateljen! Det påminner mig om varma sommarkvällar med åska i luften. Om vått hår efter simturen, om regnet som kom och vi satt i ett plötsligt lite otäckt dunkel på golvet i stugan och jag fick den otäcka rövaren. Som tog alla pengar.
Afrikas Stjärna är ett finskt spel som gav lite allmänbildning samtidigt, men vad det var har jag glömt. Det blir säkert åskkvällar i sommar också.

måndag 7 april 2008

iskristaller

en av
vattnets fantastiska egenskaper
bär berg av is
urholkar berg av sten
inte med sin kraft utan genom att många gånger
droppa
sjuttiofem procent av jordens yta
och
av oss och vi är
lika salta som havet

fostervatten

moln
dimma



fredag 4 april 2008

gult


är komplementfärg till blått. Gult är vår, sol och honung. Bin ser de gula blommorna som finns mest om hösten. Fibbla, lysing, styvmorsviolens mitt: Här! Saffransgult, svavelgult och gult som eld. Grön av avund, blåtira, röd av ilska, svart som synden, gul-, vad? Gul som begonian jag fick av fästemannen.

torsdag 3 april 2008

Det föll mig in där jag satt och pratade i telefon förstrött tittande ut genom fönstret hur vackert lönnen tecknade sina grenar mot aprilhimlen. Inte spretigt och osäkert som ungbjörken bredvid, självsvåldig och medveten om luftrummet som den ska ta i besittning och har råd att svassa fram och tilbaka utan bestämdhet. Lönnen hade fyllt sitt rum till minsta del, under många år. Grenarna var kloka, ödde inte längre sin tid på sökande. Den vilade i sin egen del av sin sfär, njöt av sig själv och sitt tecknande som fyller hela trädklotet.