roligt att du tittar in! Här skriver en mamma till tre utflugna barn och mormor till tre småpojkar.

måndag 31 mars 2008

sakletare


trivs på antik- och samlarmässor. Jag var helt förlorad bland föremålen, ögonen sög sig fast i varje sak och jag konstaterade att ju äldre man blir och hamnar bland antikviteter destu mer känner man sig hemma där. Mångaahanda ting är mig så bekanta. Som dehär kryddburkarna, jag kom tillbaka till mormors kök.

De känns bra för allmäntillståndet. Blir len som månskensvälling inombords när jag ser dem. Alla var hela, alla tolv burkar och de två skäpporna för mjöl och salt. Och jag fick prutat. Det är bra att gå dit just före de ska stänga och börjar packa ihop..
Lycka.

torsdag 27 mars 2008

muskovadosorbet med dulce de leche


Något för gottegrisar!
Hade en burk kondenserad mjölk hemma och hittade dethär receptet i "Två systrars söta", en ljuvlig kokbok med utsökta söta och goda saker.

Om du kokar konservburken i fyra timmar får du dulce de leche som är gudomligt god. Någonting mellan tjinuskij och kola men med ännu finare smak. Den innehåller ju bara mjölkens eget socker. (Inget för laktosintoleranta...) Så beräkna fyra timmar till en underbar dessert, det är det värt.

6 äggulor
2 dl muskovadosocker
2 msk kall espresso eller starkt kaffe
1 tsk rom
4 dl vispad grädde

1 burk kondenserad mjölk

Vispa ägglor och socker i vattenbad till en tjock kräm. Ta från värmen och fortsätt vispa tills den är helt sval. Tillsätt kaffe och rom.
Vispa grädden och blanda ner den i krämen.

Häll i en stor form eller små portionsformar och ställ i frysen i minst 4 timmar.

Lägg under tiden burken med kondenserad mjölk oöppnad i vatten som ska täcka burken helt. Koka i 4 timmar. Det är viktigt att hela burken är täckt med vatten.

Ta upp burken och spola den med kallt vatten tills den kallnat helt.
Ta fram parfaiten 30 min föe servering. Servera med en klick dulce de leche.


Snus är snus
om än i gyllne dosor
Rosor i ett sprucket krus
är ändå alltid rosor.

sa mamma och vad menade hon med det? Jo, att det alltid är viktigt att veta hur man beter sig, ett gott uppförande kompenserar synliga brister. Det stämmer på henne. Hon har aldrig varit fåfäng, men det glömmer man att notera så fort man pratar med henne. Hon är fantastisk. En ros åt mamma. Och vallmoblom.


onsdag 26 mars 2008

yrväder


har det varit hos mormor hela förmiddagen. Två virvelvindar samtidigt inomhus. Lek och stoj.
Så for alla och huset känns plötsligt ödsligt stort och tomt. Påsken var fin i år, men så fort den gick!

Vinden viner i skorstenen blåsten skakar om huset och plåttaket dundrar.
Nu ska mormor tända brasa, koka sig en kaffekopp och fira skymning.

tisdag 25 mars 2008

primavera


våren. Solen är tillbaka med sitt varma sken. Gubben Snö och gumman Tö kivas än, men snart får gubben fly sina färde. Dagsmeja vid södra stugväggen och grått fjolårsgräs skyddar brodden för marsnatten är kall och isarna växer än.

Jag tog in kvistar av forsythian och en kvist balsampoppel. Det finns knappt en knopp som doftar så gott som balsampoppelns. Inne i värmen droppade kådan fram ur knopparna och jag strök en klick på handen, mmm.

måndag 24 mars 2008

i ödegården


vid stranden där hägnande fäders andar bo finns de här flagnande tapeterna kvar. Där inne är det så mörkt att det är svårt att se men i skenet av fotoblixten såg jag senare hemma vilka fina mönster tapeterna har. Man borde spara ta till vara! Hur gör man?

fredag 21 mars 2008




Inte för deras innebörd utan för deras stillhet skulle jag önska mig fler långfredagar. Stan var nästan tom i morse när jag tog en cykeltur. Öde gator, en eller två bilar, så stilla och småstadslikt. Kunde föreställa mig hur det varit förr. Innan bilarna. Ju färre människor ju närmare varann är man. Eftersom det inte myllrar av människor ser man de enstaka som finns och blir nyfiken. Vem är det som också är ute och rör på sig där?
Jag blir nevös och vimsig av vimmel.

Vi åt fisk idag, som sig bör på långfredag. I morron blir det blinier hos bror, memma, fårstek, pasha och Fazers mignon-ägg. "Fågel eller fisk?" Mamma gömde dem och vi fick söka." Det bränner! Nej, kallt, kallt! " Chokladen var så mäktig att man knappt orkade med hela ägget. Eller så hade tuppen i väggen värpt om vi varit snälla. Då kunde vi hitta pulu-gryn under dynan. Pulu-gryn är små fruktkarameller formade som miniägg i olika färger. Inte så bra med karameller till natten. Att tuppen kunde värpa där i väggen till påsk var helt naturligt.

söndag 16 mars 2008


Den ortodoxa trons största högtid, påsken, infaller i morgon med stilla veckan. Påsken är för dem större än julen. Vi firar Jesu födelse medan de firar hans uppståndelse från det döda med större intensitet än vi firar jul. Båda högtiderna är fyllda med glädje men vår jul har glidit över till något mer värdsligt med all konsumtion. Den ortodoxa högtiden upplevde jag en påskafton i en rysk ortodox kyrka i Idensalmi i östra Finland. Det var verkligen en minnesvärd upplevelse. Det var enormt vackert och mycket värdigt och jag insåg vilken enorm historisk och andlig betydelse tron har och har haft för det ryska folket.

Påskaftons midnattsmässa inleddes med sorg och vemod, prästerna sjöng entonigt och som det tycktes mig oändligt länge med få avbrott. De vandrade ut och in i den guldglimrande ikonostasen, det allra heligaste, svängde rökelsekaren och stänkte vigvvatten medan människorna stod tätt packade med ett smalt vaxljus i handen. Någon scarf fattade eld men man var uppmärksam och släckte genast. De äldsta fick sitta på några bänkar längs väggen men annars stod man flera timmar i sträck.

Taket i kyrkan var vackert målat med helgonbilder i granna färger i guld och himmelsblått. Blev det tråkigt kunde man betrakta alla bilder som för de icke läskunniga hade sina uppbyggliga visdomsbudskap.
När kyrkklockorna uppe i tornet slog tolv slag ändrade gudsstjänsten helt karaktär. " Jesus är uppstånden. Ja, han är sannerligen uppstånden!" sjöng man och svarade varandra. Det blev fest och glädje, alla vandrade med sina ljus ut i kylan och gick i en lång rad runt kyrkan .
Inne i församlingshemmet hade det dukats till festmåltid men då var vi så trötta och omtumlade att det bara var skönt att gå lägga sig.
Den som kan ska besöka en ryskortodox gudstjänst, det är otroligt vackert.



http://www.ort.fi/kuvat/ortodoksinen_usko/Iisalmen_kirkon_interioori.jpg





Ha en skön påskhelg!

fredag 14 mars 2008

bildflimmer

utsätts vi för mer än någonsin förut. Bilder säger mer än tusen ord och för att kunna tillgodogöra all mängd av bildintryck utvecklar vi en form av bilddemokrati . På 1700-talet kunde man ägna timmar att betrakta en skulptur. Dagen efter kunde man gå tillbaka till den och beundra den på nytt. Nu står tusen intryck i kö och pockar på uppmärksamhet från alla håll. Demokrati bygger på val och vi väljer att välja bort och strunta för att hinna skapa en lugn oas, bilder inkräktar i många fall för mycket på livet. För att fånga vår uppmärksamhet har bildkonkurrensen format alla möjliga strategier och konstellationer.

I vissa kulturer och tidigare innebar bilder liv. Gustav III mördare Anckarströms bild cirkulerade bland folket och man hade satt fast bilden på en bänk dit folk fick gå och slå in spikar för att visa sin avsky. Ikonerna är bilder fyllda med andlig och helig symbolik och betyder oerhört mycket, som alla bilder i våra kyrkor.

Jag minns mitt första bildintryck. I en bok med Topelius sagor där bilder var mycket sparsamma fanns den. Efter mycket text och många sidor som mamma läste, fanns där en liten tecknad bild av babyn Sampo Lappelill. Han hade tappats i snön från ackjan och låg i sin kog och tittade upp mot stjärnorna medan svarta vargar kretsade i en ring runt honom . Jag reflekterade länge med undran över den bilden. Det fanns ingen vargskräck i sagan. Där fanns en tyst överenskommelse mellan författaren, mellan vargarna och barnen som lyssnade på sagan och barnet som låg hårt lindat och inpackat i sin koger i snön att det skulle sluta lyckligt.

En enda bild kan större intryck än en mångfald som snabbt flimrar förbi utan att man hinner betrakta den. De första bilder man ser som barn fastnar i minnet, om det är bilder med många budskap kan man under livets lopp i minnet tolka den på nytt och på nytt. Jag tror att barn har längre behållning av få bilder med ett konstnärligt värde som de senare kan minnas och med behållning jämför med verkligheten. Kvalitet i stället för kvantitet.

tisdag 11 mars 2008

fröfrossa


har infunnit sej och barnkammaren är redan full med groende småttingar. Nu måste de bromsas upp i ivern med lite kyligare omkring sej. Det är ett roligt behej. Varje gång provar jag så något nytt och ovanligt. Beställde just från en fröfirma som skickar nyhetsbrev, och gladde mig att det gick så fint att få dem mot postförkott. Skickade också en eloge för deras fina hemsida. Fick genast ett mejl tillbaka: Vi sänder bara inom Sverige. Vi tar bort din beställning.

Hoppas ett lejongap biter dem.

Då sparade jag i alla fall de pengarna.

söndag 9 mars 2008

fredag 7 mars 2008

luta dej bakåt..

http://moreoldfortyfives.com/TakeMeBackToTheSixties.htm
Fick häromdagen denhär sekvensen ovan med sextitalsnostalgi och jag börjar faktiskt tro att det var ett mycket lyckligt årtionde. Möjligtvis var femtitalet ännu ett strå bättre, efter kriget var alla fulla av framtidshopp och tillförsikt. Världen var ren och vacker och oändlig och full av möjligheter. Visst fanns det politisk oro som kallt krig, Vietnam och Cuba-krisen men ord som miljöbrott eller växthuseffekt fanns inte i den svenska vokabulären.

Miljömedvetenheten steg när Rachel Carsons bok "Tyst vår" utkommit som en första väckarklocka, liksom Hans Palmstiernas bok "Plundring, svält, förgiftning" . Före det levde man i lycklig omedvetenhet. Sopor kastades i mängder direkt i havet från passagerarfärjor, spillolja tömdes ut och skrot kördes till skogs. Sopsortering, vem skulle börja sortera sitt avfall? Det man inte såg fanns inte.
Fyrti år senare finns det knappast en tidning som inte har en artikel om eller reportage från hot mot något i vår livsmiljö. Vi har inte ork att ta emot många katastrofer på en gång och risken är att vi blir blaserade så som vi blir mot ett långvarigt krig någonstans. Människan glömmer fort och särskilt det hon själv inte direkt är drabbad av.

Vi påverkas inte direkt påtagligt ännu av någon miljöförstöring som hindrar från att fortsätta att leva som vi har bäddat för oss. Varför skulle man avstå från något man inte direkt är tvungen till? Måste det till hårdare tag för att få oss att agera?

Massmedia meddelar hoten och försöker få oss att leva miljömedvetet för att minska det som kallas vårt ekologiska fotavtryck. Vilket ökar vårt onda samvete så att vi sorterar hjälpligt, försöker välja rejäl handel-varor eller härproducerat i affären. Affären dit vi måste köra bil för att den centraliserats och därmed låtit bybutiken utkonkurreras .

Barn måste skjutsas till en centralskola och post, polis och rättsinstanser koncentreras till större centralorter. Vi rekommenderas att spara på bilkörning. Bilen är en miljöbov. Den är ett fanstyg vi behöver. Hur ska vi annars ta oss till alla centraliserade instanser och mål när det inte finns kollektivtrafik?

Vi läser att flygtrafiken står för den större andelen av de globala klimatutsläppen medan resebyråernas glättade annonser förför oss med sol och blåa hav med dagliga direktflyg från närmsta flygterminal. Att resa är att leva. För att leva har vi köttkor som pruttar och komposter som jäser, gaser som är mäkta av ondo mot vår värld.

De frivilliga klimatkompensationerna förslår inte långt, det måste till mera. Tyvärr styr ekonomin politiken och vice versa. Inget kommer att förändras förrän ekologiskt blir ekonomiskt lönsamt.




www.nerepublican.com/wp-content/uploads/2007/..
This picture taken from the New York side of Lake Champlain just after sunrise.

tisdag 4 mars 2008

siffror

är något jag inte kommer överens med. Har alltid haft dåligt sifferminne. Ikväll har jag suttit med deklarationen och faktiskt överträffat mig själv. Siffror är så tråkiga, statistiska och kalla. Glömmer dem genast. Det är inte ovanligt att vara sifferblind liksom ordblind. Dyskalkyli heter det, dyslexi för ordblindhet. Ett litet handikap. Förut trodde jag det var någon brist i hjärnan eller att jag helt enkelt var dum som en gås.


måndag 3 mars 2008

fira skymning



När skymningstimmen faller med det speciella ljuset som bara finns i mars och april försöker jag hinna tända ett ljus innan det är så mörkt att man blir tvungen att tända en lampa för att kunna se. För att spara på ljus samlades folk i stugorna vid den tiden ljus inte var så självklart. Då satt man en stund och pratade om dagens händelser . En nästan andaktsfull enkel samvaro som vi kan ha också idag, en liten stund innan tv och dator och allt som för in världen stör.

Programmet om Viborg ikväll var sorgligt att se. ( Det fanns inte mycket att hitta om Viborg när jag googlade, kanske för att staden ännu är förknippad med saknad. ) Så mycket kulturvärden som känsolöst förstörts, så lögnaktigt och fult det togs av oss enligt programmet. Jag har svårt att tro att någon kan bo i en stad som är ett våldfört krigsbyte utan att vilja känna stadens historia eller det kulturella värde den haft. Det är att hoppas att de gamla krigsskadorna som ännu syns på fina byggnader repareras .

lördag 1 mars 2008



Orädd eller väldigt hungrig satte sig sparvhöken idag i hagtornshäcken alldeles nedanför köksfönstret medan sparvarna skrämda tryckte inne bland taggarna under den. Tala om Tantali kval! Ett så fint besök vore nog värd en sparvmiddag.
Bilden är tagen i brådskan med stark zoom.