roligt att du tittar in! Här skriver en mamma till tre utflugna barn och mormor till tre småpojkar.

fredag 29 februari 2008

ett vackert blogginlägg

om de s.k. små nära tingen hade jag tänkt mig idag men de stora yttre tränger på mitt vaheterde så kallade samvete så jag känner mig petitessig och inskränkt om jag berättar om hur gott det blir när man lagar smörstekta pilgrimsmusslor i jätteräkträngsel och batatkroketter med avokadomousse alla råvaror superduperfärska inhandlade i superdupermarketten medan indier vadar i förgiftat vatten med såriga fötter för att våra industrier finner det billigare att tillverka Panadol där så att jag kan ta mitt huvudvärkpiller för att vaheterde det så kallade samvetet värker så.

onsdag 27 februari 2008

fäärdig



är akvarellen nu äntligen. Har kluddat med den halva vintern, ganska fel egentligen när det gäller akvarell som är ett stundens verk. Men försöker måla på detta vis för att se hur det blir. Det finns ju ingen lag som säger att man måste måla på ett visst sätt men nu längtar jag nog lite efter att få måla med mera luft i. Se färgerna tillsammans med vattnet svara och reagera. Och hoppas att de "samarbetar".


tisdag 26 februari 2008

en vanlig dag

En fjolårsbild av Silva äppelträdet som får stöd även på vintern


men ändå inte. Var dag är en outsäglig gåva. Stod det på en svart tavla med silverbokstäver någonstans i min barndom. Visst och sant. En present är varje dag.
Solen sken över vit snö i morse, det lyste över marken och jag kände en lätt stress: Ut och ta tillvara dagen!
Vad gjorde jag? Jo, började städa. Den avslöjande solen lyste så att dammkornen fick långa skuggor. Ha! avslöjade! Borde ju ha varit förnuftig och gått ut för att slippa se och i stället carpe diem. Fånga dagen. Nej, fram med dammsugaren och trasan så att kattorna förskräckt flög upp ur söta sömnen, hunden hukade och fiskarna i akvariet gömde sig under sjögräset eller vad det är.

När det var klart och jag satte mig pust pust för att njuta av verket sade en liten röst i dörren: "Hej mommo, al i kola me gi ja ja! Iam ko å beebi! "

Att vara mormor, se det är en outsäglig gåva. När jag får njuta av dem och hålla dem och krama och se på dem så blir de så trötta och måste hem och sova. Och jag får sätta mig pust pust och fira skymning med ett tänt ljus.

måndag 25 februari 2008

vatten


i trädgården som porlar och blänker, det ger en helt ny värld att beskåda från sittplatsen. För många år sen grävde vi en liten grop för en blygsam damm till frostfritt djup, 1,5 m. Den har fört dit trollsländor, grodor och fåglar. Under och på ytan kryllar det av liv. Vattenmätarna kilar av och an gåendes på vattnet som bara de kan och dykarbaggarna lurar på späda grodyngel. På sensommaren hoppar små grodor i gräset så man knappt vågar klippa det.
De kluckar tidiga vårkvällar och det är ett plaskande och hoppande i den lilla vattensamlingen. I fjol planterade jag näckrosor, spännande att se om de övervintrat. Stocken har jag satt dit så att smågrodorna ska kunna klättra upp och fåglarna att sitta på när de dricker.

söndag 24 februari 2008

utvald



nyss klagande över nerhuggna träd har jag idag gått omkring i hästhagen och bestämt vilka träd som ska tas ned och vilka som ska få växa.. Knutit en röd garnända runt de utvalda. Kände mig som en domare. Men de är för många och växer för tätt så man inte ser vattnet. Vinden ska kunna blåsa fritt, bort med mygg och bromsar.

Där växer sly så det knakar och de träd som finns har brett ut sina kronor. De måste glesas ut för att hagen ska kunna hållas öppen. Då får marken ljus och alla örter som har vuxit där kommer tillbaka. Kärrviol, kabbeleka vid stranden och ängsblommor uppe på slänten, rödklöver och timotej, blåklockor, daggkåpa och humleblomster. Åkerbär och hallon, och för att inte glömma hundflokorna som står som ett vitt flor i midsommartid framför bastun.

Hundflokorna trivs i kväverik jord men gillas inte av hästarna. Man borde slå gräset och ta bort dem innan de går i frö så att annat kan få växa. Men visst är det fint!



lördag 23 februari 2008


Nu är de här, de ljusa mornarna då jag vaknar med solen. I vår ska det bli av att gå ut när det är bara jag och fåglarna, eller hararna, eller tranorna eller vad det kan vara som rör sig innan någon människa vaknat. Känner mig ändå som en fridstörare, de borde ju få vara i fred. Märkligt detta att man tycker sig ha rätt att bara gå ut för att uppleva naturen och tillfredsställa sitt naturbehov utan att känna sig påträngande, så är det antagligen för de flesta. Vissheten om att de mår bättre om jag inte är där, de slipper bli skrämda, störda och tvingade att fly gör att jag mycket hellre borde låta bli. Jag kan nog med gott samvete låta bli någon dag. Men. Det är ett naturbehov som gör att jag somnar gott när jag tänker på det jag sett. På just den skogsgläntan, de träden, mossan som lyste under dem, vetskapen om att de finns där.



Men idag var skogen borta på flere ställen. Sorg. Gammelskogen. Det kallas skogsvård.
Inom några få år är det som denhär skogen gett i virkesutnyttjande och stubbrytning slut eller använt och behovet fortfarande likadant eller mer medan det inte finns någon ny skog här förrän ca 2108. Om sisådär 80-100 år.







fredag 22 februari 2008



Perfektion och sinnrikhet i blomstervärldens
juvelskrin.



Idag besökte vi orkiderummet igen i trädgårdsaffären. Det är ljusterapi och en lisa för själen att bara gå där och dofta.

Igår hade jag grubblerier om vår tillvaro på jorden efter att ha sett en naturfilm på tv. Den handlade om dronten som gav tio råd för arters överlevnad. Dronten var en icke flygkunnig fågel som för 400 år sen blev utrotad av holländare på Madagaskar. Många naturfilmer är en tillrättalagd värld där mänskliga spår inte syns, eller så kommer hon in som slutkläm varandes den största boven i biosfären. Den här filmen gav en realistisk bild med både humor och hopp.

Nu till de små nära tingen. Idag har sotaren varit här. När han kommer är det bara att huka sig, flytta på saker och förbereda för detta urgamla skrå som ska ta sig uttryck i huset. Glatt intog han huset med sin svarta uppenbarelse, kattorna sprang och gömde sig och hunden skällde. Till slut fick alla eldstäder sig en ordentlig rengöring och när han gått ännu sotigare om sig än när han kom var det bara att ta fram golvmoppen och torka, torka tills vattnet inte längre var svart.


http://www.augieschimney.com/services.htm

Idag har jag sått strävklint! I morron ska jag så läkemalva och så skulle jag vilja ha jätteverbena..



onsdag 20 februari 2008

den felande länken

är det vi det? Jag har svårt att förstå att den visdom och förmåga till logiskt tänkande människan skapats med gör att hon hackar av den pinne hon själv sitter på. Naturen är grym, men vacker och ärlig. Alla levande varelser lever för att anpassa sig, evolutionen är en ständigt pågående process mot anpassning. Att spekulera i eoner är ett sätt att få överblick, vi har ju lärt oss att se hur det varit men framtiden är svår att spekulera i därför att det aldrig har funnits en varelse med vår hjärnkapacitet på jorden förut. Det kan egentligen hända vadsomhelst. Jag tror inte det står i vår makt att själva styra vårt öde om det vi är beroende av för att leva tryter.



M.Kinabalu


Jag ser framför mig en värld som den såg ut innan människan kom och nyfiket åt av kunskapens träd.






Hit seglade vi för ett par år sedan, till Valsörarna, mitt i Kvarken som nu är ett världsnaturarv. På den övergivna fyrvaktarplatsens gård växte en enorm rosenbuske. Den doftade puderdosa och rokoko.



Till grönskande skogen en sommardag
till blommor och fågelsång längtar jag
Jag längtar att ligga vid klarblå sjö
och andas in doften av nyfällt hö.
Och glömma all vardagens bråk och besvär
endast minnas hur härligt dock livet är---



sjöng vi i skolan





Vädret där pion är..

tisdag 19 februari 2008





sinnliga orkideer och månskensskog. På dagen var vi i orkiderummet och på kvällen på månskenspromenad.

måndag 18 februari 2008


Aktiv vila är det att sticka. Roligt och lite spännande att se arbetet växa fram. En tröja i retrostil med runt ok i mönsterstickning ska det bli. Har jag inte min stickning blir jag vilsen..

fredag 15 februari 2008

islands in the sun


och azurblått hav, seglatsen i grekiska övärlden nästa. Om allt går enligt planerna. Börjar förbereda mig så sakteliga mentalt, praktiskt lyder regeln lätt bagage i mjuk bag.

Ute faller blå timmen in och de långa skymningarnas tid är här. Is som krasar, snöhagel i läa gropar och skare. Jordnötterna är slut, matar fåglarna med mandelkross, valnötter och skalade solrosfrön tills jag handlar nytt i morron.
Sådde lobelia idag, kan inte vänta. Tappade hela sådden i golvet. Nu får jag köpa nya frön, de kommer väl inte upp när de hamnat hullerombuller under jorden, de pulversmå. De ska ligga på ytan. Men vad gör det om hundra år. Eller om två och en halv månad i Odysseus arkipelager.

onsdag 13 februari 2008



Sic trancit gloria mundi- så förgår all världens härlighet. Nepp, den byter bara skepnad. Den finns där, i enkla beståndsdelar omväxlande med mångfald i konstfärdiga konstellationer. I evighet. Amen.

tisdag 12 februari 2008

borneo


Nu for pion till Landet Långt Bort. För hur mångte gången följde jag henne till flyget? Just nu är hon någonstans över Himalaya eller Indien och landar mitt i natten i Kuala Lumpur.

"A mother is always there to be left.. Att ha barn är att bära hjärtat utanför kroppen."

söndag 10 februari 2008


Clivian blommar och jag har planterat om rhizomerna till lyckoklövern. Det verkar våras! Plaskvädret narrar bara det är ljuset som bestämmer, snart snart.

Men vad är det som rinner ur röret ut i diket???

Och luktar asblomma?

litet bo

Svalorna svirrar högt i skyn, som flygande kryss över blåa blad i sommarens minnesalbum. Bort över ängen hörs slåttermaskinen och hästen frustar. Bonden smackar, ibland ett ilsket ptrooo. Han kisar mot himlen, höet måste hinna störas ännu i dag. Skjortan klibbar men tanken på drickat i brunnen, för att hållas svalt, får honom att mana uppmuntrande åt hästen. Sååå, jaaa braa. In under träden med den i skuggan, löser seldonen lite och vattnar. Ilskna bromsar, ska det bli åska?
Käringen syns komma emot honom i backen, härligt med kaffe och rågbröd med extra salt smör. Grovsaltet knastrar mellan tänderna. Hon har räknat ut att han är bra törstig och vinschar med bruna runda armar upp hinken ur brunnen.

Nästa dag spänner han höräfsan för Pålle. Arbetsdagarna är långa, fyra hektar till ska slås, sen får korna gå och beta på "nyvällon."
Vid den knastrande lilla radion på vägghyllan sitter gubben som vanligt på kvällen och hör på väderleksrapporten. Det är ljust hela natten.




lördag 9 februari 2008

som Rosseau

Det mesta nuförtiden ska gå med allt snabbare fart, trender och teknik byts innan man hinner blinka. Jag tror inte det bara beror på att jag får svårare att hänga med, jag har också ett tidsperspektiv på sisådär fyrtio år. Det verkar synas både inom konst och historia. Konsten söker sig tillbaka mot det figurativa och historien är okänd för många som är födda efter Sovjets och Berlinmurens fall. Det som finns kvar och i stort sett är densamma genom alla tider är naturen. Den förnyar sig ständigt, varje vår. Men naturen är inte en konsumtionsvara som ska nötas på, ge häftiga upplevelser med kostsam aktivitet och dyr uttrustning.

Det som tar tid, det långsamma har man inte tålamod att befatta sig med. Det har visat sig att det blivit mera vanligt med biologiska analfabeter, unga som saknar kontakt med och kunskap om naturen eftersom de tillbringar den mesta tiden med teknik, it och media. Tiden räcker inte till för upplevelser utan utrustning. Att bygga en bivack att övernatta i, bygga en flotte, göra en måltid över öppen eld eller ett metspö av vad som finns utan att köpa kork rev eller spö , det ger både lugn, minnen och kunskaper.
Det senaste och modernaste får inte ta död på det som hör till det männskan har kunnat för att överhuvudtaget överleva. Vi mår dåligt om kontakten med ursprung och historia och känsla för naturen och förmåga att kunna den krymper. Synd att scoutrörelsen som var en bra lära för pojkar före och under mopedåldern är bortglömd.

fredag 8 februari 2008

reklam

i postlådan, det kommer det inte för jag har satt upp en liten remsa där det står; ingen reklam men gärna samhällsinformation, tack. Reklambladen har numera smugit sig in mellan tidningens sidor medan samhällsinformationen lyser med sin frånvaro. Det långsiktiga ansvar och det föredöme viss reklam borde ha skyms ibland helt av vinstönskande. Den lyckas säkert väl med att tilltala dem som inte bryr sig om en del av konsekvenserna av köpet och i användandet av produkterna. Tillverkning och råvaror är i alla fall något som mer och mer kontrolleras och vart det hela ska hamna när det har blivit avfall. Men reklamens dumhet både roar och förvånar.

Ex. Stadium som tror att slalomåkningen går lättare i egna pjäxor som inte andats andras svett.
Yamarin kan man glatt "köra" som en bil när vattnet ligger såhär glatt. Friden ser lockande ut på bilden men det är tyvärr ingen frid på kobben i fjärran. Det spegelblanka vattnet bär ljudet så att alla på sjömils avstånd hör vrålåket.
Hur är det med friden ombord när det går sjö? Lilla frugan grinar antagligen illa och ångrar att hon inte tog på sig sportbh'n.. nu får hon sitta och hålla i brösten. Möjligen gläds hon att det i alla fall går undan så att färden över fjärden blir kort. Karin Boyes dikt att det är själva resan som är färdens mål förstår hon inte riktigt helt i samma grad som den potente vid ratten.
Om båten är häftig? För den som söker en sån, men mest är den bränsletörstig, omgivningsnonchalant och opraktisk. Tvärtemot denhär...




torsdag 7 februari 2008

våra djur

för visst år de våra eftersom det sägs att vi har makt över dem och alla andra levande varelser. Kom att uppröras i mitt innersta av läsningen om hur kineserna bär sig åt mot de rävar finska rävfarmare sålt till Kina för avel. Huvudlös handel kan det tyckas att sälja till otvivelaktig pälsdjurshantering och konkurrens. Marknaden i Kina har inte den tyngd av kontroller och arbetsskydd som utvecklats under lång tid i Europa och deras syn på djur är miserabel och känslolöst grym. Hoppas den nya geneationen ändrar attityd iom globaliseringen.


Kisse Pekka har gått och fått huvudskabb så det blev en för honom faslig resa till veterinären idag. Han är av naturen så skrajsen av sig och räds allt, nu trodde han hans sista stund var kommen och inget annat lugnande hjälpte än en spruta i baken. Efteråt var han så dålig, världen snurrade och det syntes lång väg hur illa han mådde. Undrade varför det måste vara så stark medicin så att djuren spyr och lider flere timmar efteråt. Bara för en öronputsning och kontroll... Nu är han bra, blir putsad i ansiktet och får medicin med godgod mat.

Man har ansvar inför Vår Herre för de djur man har hand om, de har själ, nerver och känslor.


söndag 3 februari 2008

pärlmånad

helmikuu. Visst är färgerna ute just nu som pärlemor, det finska namnet är beskrivande för februari. Hittade ändå kontraster!


röda vinbär




syrenknopp


lördag 2 februari 2008

snart färdig





men det går långsamt, ett par penseldrag om dagen. Jag är helt matt efter några futtiga drag, energiåtgången är som ett gympapass. Jag spänner mig och glömmer bort att andas. Att skapa något kräver och anstränger, att beskriva en känsla man inte genast hittar. Jag måste behärska medlen för att få den uttryckt. Ibland lyckas det ibland inte alls. Det är som att vara instängd i ett unket rum och samma befrielse som att hitta ut när man tycker att, jee, där satt det! Om det inte lyckas deppar jag och grubblar hur jag ska få till det. Råkar någon tycka om och vilja ha det jag målat blir jag glad, samtidigt känner jag lite saknad. Men jag unnar andra att glädjas över vad jag velat förmedla, det ger en kick att fortsätta.

Jag vet inte ännu om det blir som jag vill. Partiet till höger ska ligga i skugga och hur jag ska få den vet jag ännu inte. Därför har jag lämnat det till sist.

Skog. När vinden går genom träden, när sötman från fuktig förna och rikedomen av anpassat liv i minsta del når sinnena blir jag trygg och helt lugn. Skogen skrämmer och skyddar. Skogen är skör men vinner alltid. Den är i maskopi med tiden. I eoner av år och mil efter mil är ljuden jag hör, som den tillfälliga gäst jag är med varje levande varelse i den, alltid desamma. Vi behöver skogen, utan den dör vår själ. Åtminstone min.

fredag 1 februari 2008

vedelda rätt

Här brinner de gamla balkongerna och trapporna vi rev i somras. Obs, uppifrån.



är tydligen inte så lätt. Elpriset stiger och oljan är dyr, nu ska den finska skogen uttnyttjas mer för att värma våra hus. Men hur eldar man riktigt? Massor av tidningspapper och så lite ved på, enklare kan det inte vara. Sånt brinner bra. Efter en stund visar det sig att det är en så stor konst att det skrivits en bok om det.
Vårt hus har fyra eldstäder och skog att hämta ur så vi har eldat med ved när det varit kallt för att spara på oljan. Pappa lärde mig att sätta upp en lägereld enligt alla konstens vis och jag minns hur mycket han poängterade att det inte brinner utan luft, syre. Det ska vara tillräckligt med luft men ändå finnas nära kontakt mellan klabbarna.

Nu har jag lärt mig något nytt; för att förbränningen ska bli fullständig ska också röken brinna upp. I den finns obrända ämnen som luktar och strör omkring sig partiklar giftiga att andas in.
För att rökgaserna ska ta eld måste veden vara varm och torr och ha drag både underifrån, primärspjäll, och ovanför brasan, sekundärspjäll. Såna ska finnas i en riktig vedpanna men vi småeldare kan se till att det är ordentligt drag på båda ställena så att det sjunger om elden. Då ger den högsta värme. Förr sparade man på veden och för att det skulle brinna en längre stund genom att strypa draget men påföljd att det rykte och sotade både spis och skorsten och sotaren fick arbete för att inte sotet skulle börja brinna. Var skorstenen lite undermålig och trasig tog det eld i fyllningen och så blev brasan större än det var meningen. Det är effektivare att elda friskt och skjuta spjället när spis och mur värmts upp. Då kan värmen sprida sig i murmassan och stanna kvar en-två dar. En kall spis måste värmas försiktigt med en mindre eld först så att inte muren spricker av den hastiga temperaturväxlingen.

Bästa sättet att få den övre luften varm så att röken också brinner är att tända brasan uppifrån. Det har jag lärt mig genom att studera skriften. Då söker sig elden sakta neråt och avger värme ända upp i muren, om man har en sån.

Förut när det var vanligt att kvinnorna var hemma och skötte hus och barn fanns det alltid någon som såg till att spjället blev skjutet i rätt tid för att behålla värmen. Det kunde man göra när de blåa lågorna i glöden falnat. Det är livsviktigt att inte skjuta för tidigt, det kan bildas giftig kolmonoxid. Är man osäker kan man lämna 1 cm glipa mellan spjäll och mur och skjuta helt lite senare .
Så blir det varmt och gullit i huset när lilla guben kommer hem.