roligt att du tittar in! Här skriver en mamma till tre utflugna barn och mormor till tre småpojkar.

söndag 5 oktober 2008

ut



Ibland händer det sig så att jag blir att stå med förvåningens finger i häpnadens mun över hur allt bara faller på sina platser utan ansträngning. Men jag borde kanske inte nämna det, då utmanar jag ödet och det inte blir så i fortsättningen.
Någon däruppe anser den där damen ta lite väl lätt på saker och ting och behöver Det Allområdande Pekfingret som skuffar lite tillrätta där det behövs.
Det känns bra att veta att saker och ting stundom ta sig en sådan konstellation.

Vi hade så fint väder.
Nu kom stormen. Det regnar och blåser.
Vi hann.

Denna damen hann vara på höstseglats ut till havets fria rand med rara fästemannen sin. Där har hon sett svanarna fly och plockat surbär vid strand, sovit i en röd liten stuga uppe på klipporna och eldat i en söt liten spis och suttit vid ett gulligt litet möblemang och tittat ut genom små fönster på gula löv alltmedan gökuret tickade och kuckade om tider som gått och ska komma.


















Vaya con Dios!

Inga kommentarer: