roligt att du tittar in! Här skriver en mamma till tre utflugna barn och mormor till tre småpojkar.

söndag 26 oktober 2008

Varför blir jag så arg när jag städar?

Jag tror inte jag är ensam om det. Det blir så ohemtrevligt i ett hus när någon städar. Allt och alla känner sig i vägen. Kvinnor städar av sig, är det något som finns i det inre som får ett yttre utlopp genom städning? Vad betyder lite damm i hörnen, ett rent helvete är värre osv. Mamma hade en granne som nästan drog ner tapeterna vid städning. Hon måste ha ett olyckligt kärleksliv, sa mamma. Eller vara allmänt missnöjd med sig själv, stackars människa.

Sätt dej och ta en kopp kaffe så får vi prata lite, sa mamma. Och dammet lade sig på alla lä ställen. När jag växte upp fanns det damm men ingen brydde sig. Ibland kom det någon tant pappa lejt som skulle hjälpa mamma att städa. Mamma var glad, hon fick en kaffegäst att prata med. Hupp, sa tantan vid bordet, jag skulle kanske .. Ja, sopa lite i trappan så är det nog bra, sa mamma och gav henne lite pengar direkt i handen efteråt.

Hon kunde inte städa, hur mycket städgrejor hon än hade kunde hon inte använda dem. Hon hade aldrig lärt sig och tyckte det egentligen var ganska onödigt att kunna. Under mammas uppväxt fanns det folk som städade och skötte huset. Hon kände sig i vägen när det städades. Min mammas mamma hade tänkt sig detsamma livet för sin dotter. Men så blev det inte och jag växte upp i ett roddigt men glatt hem.

Huvudsaken att man hade tid för prat och skratt och gemenskap, den dyrbara tid tillsammans som inte fick ödslas bort på tråkig städning.

När jag städar får jag ont samvete för att jag njuter av städat och rent omkring mig men fortsätter ändå för ostädat gör mig ännu argare och tråkigare.

Inga kommentarer: