roligt att du tittar in! Här skriver en mamma till tre utflugna barn och mormor till tre småpojkar.

måndag 8 september 2008


Här går enligt gatuplaneringen trottoaren genom huset, genom hörnet som kanske är vardagsrum. Så är bestämt och om de som bor där har något att invända mot att bo i ett hus där bilan vilar över taket vet jag inte. Huset är ett blickfång, det är vackert och proportionerligt och harmoniskt. Man blir glad av att se ett så nätt hus. Framför står en liten söt grind, en del av ett gammalt staket och grannen har fått berget att blomma så hela bilden man ser är idyllisk. Men. Framför rusar bilarna, trafiken snuddar intill.

Det finns inte många argument som hjälper mot det faktum att bilarna är våra tyranner, de ska fram till varje pris och för dem finns tydligen inget hinder stort nog att inte kunna avlägsna. Ett grått litet hus, som sett vägen och dess folk i över hundra år får leva på nåder, på hoppet att de som har makten i sin hand har mod och en framsynthet som inte enbart ser till utveckling och tillväxt och effektivitet och snabbhet och det billigaste. Det finns en historia som måste finnas för att inte göra utvecklingen fattig och vilsen. Utan rötter växer inget och utan att vattna rötterna dör det som gett liv och skugga och syre.

Vem ser till att det gamla huset som andats och levt och bevisat sig vara friskt inte försvinner?

Varje gång jag far förbi huset ser jag hur det blir lite sämre i skick. Har ägaren gett upp hoppet?


foto ur "www.nykarlebyvyer.nu"

Här syns huset i mitten. Bilden borde vara från 1910 nånting. Det eldas friskt i huset som det röker ur skorstenen. Bilar? Ingen hade en aning om en dylik framtid här inte. Här lunkar tiden fram i egen takt och folk och fä på egna ben.

Småskaligt, människonära och tids-rikt. Tänk om man kunde hoppa in i bilden. Skulle gärna strosa där i den vita snön och se vad som finns bakom kröken dit där vi har vårt hus nu.

Inga kommentarer: