roligt att du tittar in! Här skriver en mamma till tre utflugna barn och mormor till tre småpojkar.

tisdag 5 augusti 2008


"Gräset har" enligt författaren Peter Nilson i Hem till jorden, "vandrat in då kyla och torka ödelade skogarna. Gräset har präglat de senaste årmiljonernas klimathistoria där kampen för tillvaron och naturens lek med mutationer skapade gräsätarna efter hand, som kons fyra magar och hästens tänder och den mittersta tåns utveckling på hästen som gör den snabb som vinden.

Atmosfärens förråd av koldioxid har varierat våldsamt under årmiljonerna, ibland har det funnits bortåt tjugo gånger mer än idag.

För 550 miljoner år före vår tid fanns ingen is ens vid polerna och havsytan låg bortåt hundra meter högre än nu. Jorden var het och fuktig som en tropisk regnskog. Kalla och varma perioder har sedan dess växlat ett antal gånger.

För 40 miljoner år sedan började jorden kallna mot det istidsklimat i vilket vi fortfarande lever. En ymnig växtlighet kylde ner jorden och gräset tog över. Det kan ha varit en av orsakerna till istiden då koldioxiden på grund av riklig nedrebörd och erosion legat bunden i havsbottnarnas sediment.

För 2,5 miljoner år sedan kom en väldig nedkylning då Antarktis fick sin inlandsis och istäcket byggdes upp över Arktis. I Afrika kom en apa som hade stigit över den första tröskeln mot människovärlden vandrande ut ur de krympande skogarna . Hon hade händerna fria och behövde dem till annat nu än att klänga i trädkronorna.

Nu har civilisationen med dess skogsskövling och markförstöring förändrat bilden snabbt, växtätarna har fått oväntad hjälp av människan och koldioxiden ökar i takt med att växtligheten utarmas.

Så vandrar koldioxiden sin väg mellan att vara bundet och fritt svävande, livsviktig för allt levande. Utan den vore jorden kall och torr som en öken.

Gräsmarkerna kommer helt säkert att överleva oss för ett svindlande kort ögonblick finns människan som sätter sina spår, sina ärr, som eftervärlden kan läsa om i tidsåldrarnas gästbok."

Ungefär så, här ytterst förenklat, skriver han i sin tankeväckande poetiskt skrivna bok om stora perspektiv mot små nära. Läste den ca 5000 m upp i luften på väg till Maldiverna för ett antal år sen för att slippa tänka på att vara flygrädd.

Inga kommentarer: