roligt att du tittar in! Här skriver en mamma till tre utflugna barn och mormor till tre småpojkar.

söndag 27 juli 2008

Plopp, säger det varje gång jag närmar mig trädgårdens öga, den pyttelilla dammen. En liten groda försvinner i vattnet. Det är fascinerande att se hur det växer och rör sig under och på och ovan ytan. Trollsländorna har redan cirklat omkring, de brukar flyga på sensommaren, vattenmätarna pilar och hoppar och under dem viftar grodyngel gladeligt på sina svansar.

I år har jag inte använt filtret med fontänen alls, den var så besvärlig att sköta. Nu ser det ut som om det blivit biologisk balans mellan växtlighet och djur. Vattenväxter som brett ut sig för mycket har vi gallrat för att det inte ska bli för mycket av dem.
Plasket och surret från motorn till fontänen kanske stör och vem vet kan ge elstötar i vattnet som inte är bra för mikrolivet?

Äntligen har näckrosen behagat visa sin blomma, på några timmar slog den ut. Det sköna varade inte länge, på kvällen vände den ner sin kalk mot vattnet. Plantan har övervintrat i dammen denna milda vinter. Jag hade glömt vilken färg jag köpt, och nu kommer där en knopp till.

Som ung skulle jag aldrig ha brytt mig om en nyutslagen näckros, större och viktigare mål stod närmare på intresseskalan. Nu ser jag det stora i till synes helt banala och självklara händelser. Med förvåning såg jag ofta gamla tanter så lätt ta till tårar, de var så lättrörda. Att gråta på ett bröllop verkade till exempel helt fånigt.

Nu vet jag, de hade erfarenhet, hade sett och upplevt och visste mer om livets skörhet och att allt bara är ett lån.

Inga kommentarer: