roligt att du tittar in! Här skriver en mamma till tre utflugna barn och mormor till tre småpojkar.

måndag 9 juni 2008

trångt



och kortsynt tänker jag ibland. Tänk om man kunde lära sig lyssna på sin inre röst? Men vad då den oftast tiger? Jag vet alltid vad jag ska säga men alltid har den vetskapen kommit efteråt, ofta något år efteråt, mest många. Grön av avund blir jag som oftast. På människor som har snabb och rapp tunga. Medan jag tänker på att jag borde säga något klyftigt just nu har detta just nu svischat förbi och är ett avlägset brus i yttre rymden och oåterkalleligt .

Ögonblicken, de är inte den andligen frånvarandes vän, den andligen frånvarande tycker inte om snabba ryck. Blir det fråga om rappa tag agerar kroppen medan skallen skallrar tom och frågande uppe på den.

Så kommer eftertanken med sitt bleka grin och förebrår. Vad i he- tänkte du på?? Ingenting. Va? Jo, på vad jag ska kläcka för guldägg.

Så kläcks de då, ett efter ett, men redet är inte där längre.

Tji!

Inga kommentarer: