roligt att du tittar in! Här skriver en mamma till tre utflugna barn och mormor till tre småpojkar.

fredag 13 juni 2008

Skulle bara se till båten i morse innan morronkaffet
då skäriluften kändes så lockande

Morronkaffet kan jag helt enkelt dricka där
på holmen.

Angöra bryggan, hoppa iland, förtöja och gå in och sätta eld i kära vedspisen. Helt enkelt.
Men vinden hade vänt över till nord och då är det ett trixande och fixande för att få det att dra i spisen. Det blir bakvindar bakom de höga träden.

Röken ville ut men inte genom skorstenen. Enkelt. Bara att klättra upp på taket och lura ut den rätt väg. Genom att tappa ner en brinnande pappersbit genom skorstenen och säga, kom, kom, det är hit du ska, din rök.
Nehepp, det passade inte lilla röken. Pappret slocknade och blev kvar som en propp i rökgången. Enkelt. Bara att klättra ner igen och lura den med mera godis. Hämta föusblikon, dvs stallyktan, hälla ut några droppar fotogen på pappret , tända en indränkt pappersbit och tappa ner det i skorstenen. Pytt, den slocknade! Hur ska jag få bort pappersproppen i skorstenen? Kastade dit flere brinnande tändstickor, som slocknade. Ner igen, ut i vedlidret. Sökte en lång ribba, spikade en spik i änden och så upp på taket igen och lirka upp det sotiga pappret ur skorstenen. Ner igen och tända i sotluckan för att kolla draget.
Nu steg röken upp i det blå!

Och jag kunde koka mitt kaffe och njuta i solen av det enkla skärilivet.

Inte alls jag avundas fästemannen som är ute och seglar och inte får rök i ögonen. Det gör jag inte.

1 kommentar:

maja sa...

Haha, DET kallar jag en äkta kaffestund! Man ska kämpa för sin nutning så man kan njuta ordentligt sen! Det är ju vad skärilivet går ut på.