roligt att du tittar in! Här skriver en mamma till tre utflugna barn och mormor till tre småpojkar.

torsdag 22 maj 2008


I de här husen fanns möbelhandel och begravningsbyrå, tygbutik och före det post, bokhandel och blomsteraffär, nu står de tomma och väntar ett ovisst öde. Det var kommers och ett stilla reflekterande folkliv. Nu kör bilar snabbt förbi kanske hinner kasta en stressad blick genom sidorutan.
Tillsammans bildar de hus som finns kvar ännu en stämningsfull helhet.

Som ett sårat djur drar till sig hyenor och shakaler drar hus som står öde till sig klottrare och andra besökare. De snokar redan omkring och kollar, är det fritt fram månne- ? A-lag och klottrare bryr sig skit i snickarglädje och verandor med spröjs, stora regnvattentrattar, kakelugnar och dubbeldörrar med färgade glas. De vill bara sakteliga äta på huset.

Några kvarter bort invid esplanaderna har man sålt de gamla trähustomterna till byggfirmor, som väntat tills husen förfallit än mer och under tiden inhöstat hyra så länge nån vill bo och idka handel där. Sedan har husen snabbt rivits och man har byggt likriktande höghus, det ena huset fulare än det andra i sten, plast och glas med bostäder som förvaringsbyråer med lådorna-balkongerna uttdragna. Sedan sålt lägenheterna i de nya fina höga husen, tjänat massor med pengar och dragit vidare att bygga likadana lådor i en annan stad.

Varför kan man inte bygga vackra höghus? Om ändå inte kolonner och pilastrar men lite reliefer och färgfält som bara pryder och man blir gld av?

Hus påverkar oss. De ska byggas med omtanke och tid med material som andas, lever och dör. Människor mår illa och de måste repareras eller helt byggas om. Snabb ekonomisk vinning blir ofta social förlust vilket i förlängningen bär med sig kostnader.

Här intill ån skulle det vara fint att bo, nära till både skola och kyrka. Hoppas någon tar sig an husen. Vår stad skulle också kunna bli en representant för bevarande av trähus som flera andra småstäder, med människor i husen som har känsla för levande trämaterial och husens historia . Vi fick inte komma med i programserien om trähusstäder som gick i vårvintras, vi hade nog åldern men inte värdigheten.
Gärna skulle jag ju också önska att den fula gatubelysningen byttes ut mot mera passande lyktor.
Sådärja. Nu har jag fått gnälla av mig.

Inga kommentarer: