roligt att du tittar in! Här skriver en mamma till tre utflugna barn och mormor till tre småpojkar.

lördag 31 maj 2008

solen är vår gudmor, ja, ja ja...

bättre kan väl ingen ha, ha, ha..
Över alla berg och över alla backar
dansa vi så lätt på skor med gröna klackar..


Maj månads sista dag skiner solen från en knallblå himmel över häggar och körsbärsträd. Som vita skyar står de och sprider sin doft över nejden. Helt fantastiskt att vi har träd som är så översållade!

Och blommor på marken som finns precis överallt: den älskade och hatade. Maskrosen. Taraxacum officinalis. Varför har den så fult namn? Skulle den heta solgull, eller guldknapp, eller fröjdgulla, skulle vi älska den mer än hata den då? Om den inte var så vanlig skulle vi odla den i våra trädgårdar. Tänk så fint att vi har en blomma som lyser upp alla vägrenar, minsta plätt på gårdar och tun, till och med i trånga stenspringor. Alla ser den överallt.

Jag tror ingen blomma är så livskraftig och har så många egenskaper. Rötterna tränger djupt, djupt och de luckrar jorden när de gjort sitt och dör. Medicinalväxt, salladsväxt, vin- och i kristider kaffesurrogatväxt. Till och med uppdragen och slängd bildar blomman slak och vissen nya frön. Tusen små vindparaplyer som stiger upp, högt en stilla sommardag. Där de hamnar börjar de små taggarna på fröet arbeta. De rör sig och söker sig neråt mot jorden. Vinterns snö och regn hjälper till. Genialiskt.

De får så gärna växa i gräsmattan. Det är för jobbigt att hata.

När jag drar upp en maskros i rabatten får jag alltid lite ruelse, förklarar för den att du kan inte riktigt få växa här hur gärna du än vill.

Inga kommentarer: