roligt att du tittar in! Här skriver en mamma till tre utflugna barn och mormor till tre småpojkar.

söndag 4 maj 2008





Hemma igen efter en intensiv vecka på Medelhavet. "Havens hav. Afrodites vagga och Sisyfos grav.. "
Vattnet i Medelhavet som burit kulturens skepp är klart som kristall och salt som tårar och alldeles alldeles härligt. Tyvärr går det inte att komma ifrån att det kändes mycket sorgligt att se allt skräp som kantade stränderna och flöt omkring ute till havs. Septiksystem på båten som hindrade all skit och piss från att gå direkt ut i vattnet var också antagligen onödig lyx.

Lite av miljöfanatiker reagerar jag ju starkt mot all mänsklig verksamhet som inverkar negativt på Mother Nature.




medelhavsblått

Trots mitt namn tål jag inte solen, jag var tvungen att täcka mig helt för att inte eksemet skulle blomma för kraftigt. Ombord såg jag ut som en riktig gast i bägge bemärkelser, spöklikt vit, insmord med solskydd av högsta möjliga faktor. På näsan borde jag ha knipit en röd liten boll för att göra clownbilden fullkomlig

Soleksemen blir bara värre med åren. Skulle jag inte skydda ansiktet såge det ut som en babianrumpa. Utslagen kliar och vätskar, händerna sväller upp och det är lite besvärligt innan huden vant sig med solen.
Medaljens baksida, men det går över bara skinnet vant sig med små doser i början. Men det är bara det att jag varje vår undermedvetet hoppas det inte kommer och glömmer att skydda skinnet.


Inte en remmare skymtade under hela seglingen. De behövdes kanske inte för grunden syntes väl redan på ung. 7 m djup. Uppvuxna i den steniga kust tyckte vi att det inte var några problem att segla över men skepparen tittade lite oroligt omkring sig.

Att segla är ett underbart sätt att förflytta sig bland dessa pärlor till öar! På Hydra fanns två bilar, där användes åsnor som transportmedel. Medan vräkiga lustyachter intill med "onassisar" som från sina flying bridgar och salonger såg på lastades åsnorna vid de inkommande lastfartygen intill kajen. Med sand , murbruk, allt som behövdes trippade de i en rad efter sin skötare upp längs de små vitkalkade gränderna uppåt mot höjderna. Oumbärliga och tåliga, hoppades i mitt stilla sinne att de sköts om väl.

Delfiner lekte en dag en lång stund runt båten och man blev lite euforisk av att se dem simma i full frihet. Den grekiskortodoxa påsken firades just då vi var där och vi gick in i den lilla hamnkyrkan och deltog. Det var en upplevelse att få blanda sig med människorna och det genuint grekiska påskfirandet.

Om jag skulle göra om seglingen? Jo, om vi vore färre i båten och slapp använda havet som vattentoalett.

Inga kommentarer: