roligt att du tittar in! Här skriver en mamma till tre utflugna barn och mormor till tre småpojkar.

söndag 20 april 2008



Ungefär hundra meter tror jag, har svårt med avstånd men nära intill i alla fall, från huset ligger ett helt fantastiskt retreat. (Kommer tyvärr inte på något svenskt ord som skulle beskriva det lika bra. ) Där tiden är sin egen, där ges ro och frid i sinn att ta med sig tillbaka ut i flyg- och fläng världen.
Alldeles gratis.

Där i mångfalden av liv som är svår att mäta, där former och strukturer bestäms av naturen måste man ändra sitt mentala tillstånd för att kunna stanna upp och se det magiska. Det allra minsta i det stora. Det som lever där och deras beroende av varann. Som vi är en del av och uppgår i.
Vårt liv är långt ifrån det liv en människa levde då hon jagade och samlade för att överleva, nu får vi bevara det som finns för samma mål, att överleva.

Jag stod länge stilla och bara lyssnade. Hörde hur det prasslade i marken och träden, snön smalt så det hördes ett svagt ljud. Smältvattnet ger liv åt allt som står berett att explodera fram så fort värmen kommer på allvar. En ekorre kilade upp och ner och hoppade mellan stammar och sly. I det gamla lärkträdet försvann den, kanske den bodde där. Trodde först att det var en flygekorre men vanliga ekorrar kan också flyghoppa en bit mellan grenarna.




Jag hoppas att denhär skogen inte förstörs av kalhygge i virkesbristens namn. Den tillhör egentligen bara en ägare, Vår Herre. För att få en stund av andakt och lyssna till naturens tysta predikan borde den bevaras som en kyrka.



1 kommentar:

Randi sa...

Vilken oerhört stor skatt du har och så nära. Där kan man tanka själen förstår jag!
Ha en fortsatt skön och varm vecka!
Kram Randi