roligt att du tittar in! Här skriver en mamma till tre utflugna barn och mormor till tre småpojkar.

fredag 18 april 2008

Det har gått en tid sedan det hände och vardagen har småningom gått tillbaka för de som mest drabbats även om det aldrig blir detsamma. Jag läser om killen i Jokela och hur han agerade minut för minut då han gick i sin skola i höstas och sköt mot sina skolkamrater. Påminnelsen är sakligt upplagt. Tidsperspektivet gör att händelsen känns mera hanterbar. Personerna som dog är numrerade och motiven han hade före dådet genomgångna genom lästa dagboksanteckningar vilka vi får ta del av i tidningen. Likaså vad han gjorde före, vart han gick och inte gick och varför.

Vi får veta att hans mamma anade oråd länge före, att hon försökte tala med honom men ändå befarade det värsta. Hon visste att han var psykiskt labil och fick medicin men att han slarvade med att inta den. Hon verkar också så saklig. Var var pappan, undrar jag.

Behöver jag egentligen veta? Medierna har en tendens att klibba sig fast med nyheter som trots sakligheten i upplägg inte egentligen är nyheter, snarare nyfikenheter.

Detsamma gäller politikers privatliv. Jag har lärt mig att det är brottsligt att läsa andras brev. Sånt som inte angår ska man helst avstå ifrån.

Pressen blir alltmer säljlysten med sensationsartiklar som gör läsare paranoida och skvallersugna.

Inga kommentarer: