roligt att du tittar in! Här skriver en mamma till tre utflugna barn och mormor till tre småpojkar.

lördag 2 februari 2008

snart färdig





men det går långsamt, ett par penseldrag om dagen. Jag är helt matt efter några futtiga drag, energiåtgången är som ett gympapass. Jag spänner mig och glömmer bort att andas. Att skapa något kräver och anstränger, att beskriva en känsla man inte genast hittar. Jag måste behärska medlen för att få den uttryckt. Ibland lyckas det ibland inte alls. Det är som att vara instängd i ett unket rum och samma befrielse som att hitta ut när man tycker att, jee, där satt det! Om det inte lyckas deppar jag och grubblar hur jag ska få till det. Råkar någon tycka om och vilja ha det jag målat blir jag glad, samtidigt känner jag lite saknad. Men jag unnar andra att glädjas över vad jag velat förmedla, det ger en kick att fortsätta.

Jag vet inte ännu om det blir som jag vill. Partiet till höger ska ligga i skugga och hur jag ska få den vet jag ännu inte. Därför har jag lämnat det till sist.

Skog. När vinden går genom träden, när sötman från fuktig förna och rikedomen av anpassat liv i minsta del når sinnena blir jag trygg och helt lugn. Skogen skrämmer och skyddar. Skogen är skör men vinner alltid. Den är i maskopi med tiden. I eoner av år och mil efter mil är ljuden jag hör, som den tillfälliga gäst jag är med varje levande varelse i den, alltid desamma. Vi behöver skogen, utan den dör vår själ. Åtminstone min.

Inga kommentarer: