roligt att du tittar in! Här skriver en mamma till tre utflugna barn och mormor till tre småpojkar.

tisdag 26 februari 2008

en vanlig dag

En fjolårsbild av Silva äppelträdet som får stöd även på vintern


men ändå inte. Var dag är en outsäglig gåva. Stod det på en svart tavla med silverbokstäver någonstans i min barndom. Visst och sant. En present är varje dag.
Solen sken över vit snö i morse, det lyste över marken och jag kände en lätt stress: Ut och ta tillvara dagen!
Vad gjorde jag? Jo, började städa. Den avslöjande solen lyste så att dammkornen fick långa skuggor. Ha! avslöjade! Borde ju ha varit förnuftig och gått ut för att slippa se och i stället carpe diem. Fånga dagen. Nej, fram med dammsugaren och trasan så att kattorna förskräckt flög upp ur söta sömnen, hunden hukade och fiskarna i akvariet gömde sig under sjögräset eller vad det är.

När det var klart och jag satte mig pust pust för att njuta av verket sade en liten röst i dörren: "Hej mommo, al i kola me gi ja ja! Iam ko å beebi! "

Att vara mormor, se det är en outsäglig gåva. När jag får njuta av dem och hålla dem och krama och se på dem så blir de så trötta och måste hem och sova. Och jag får sätta mig pust pust och fira skymning med ett tänt ljus.

1 kommentar:

Dubbelörnen sa...

Har nog långt kvar tills jag blir farmor men kan längta efter den känslan du beskriver ;)

Kram