roligt att du tittar in! Här skriver en mamma till tre utflugna barn och mormor till tre småpojkar.

lördag 23 februari 2008


Nu är de här, de ljusa mornarna då jag vaknar med solen. I vår ska det bli av att gå ut när det är bara jag och fåglarna, eller hararna, eller tranorna eller vad det kan vara som rör sig innan någon människa vaknat. Känner mig ändå som en fridstörare, de borde ju få vara i fred. Märkligt detta att man tycker sig ha rätt att bara gå ut för att uppleva naturen och tillfredsställa sitt naturbehov utan att känna sig påträngande, så är det antagligen för de flesta. Vissheten om att de mår bättre om jag inte är där, de slipper bli skrämda, störda och tvingade att fly gör att jag mycket hellre borde låta bli. Jag kan nog med gott samvete låta bli någon dag. Men. Det är ett naturbehov som gör att jag somnar gott när jag tänker på det jag sett. På just den skogsgläntan, de träden, mossan som lyste under dem, vetskapen om att de finns där.



Men idag var skogen borta på flere ställen. Sorg. Gammelskogen. Det kallas skogsvård.
Inom några få år är det som denhär skogen gett i virkesutnyttjande och stubbrytning slut eller använt och behovet fortfarande likadant eller mer medan det inte finns någon ny skog här förrän ca 2108. Om sisådär 80-100 år.







1 kommentar:

Dubbelörnen sa...

Du har så ljuvliga bilder o skriver så vackert om dina omgivningar.

Känner likasant inför skogavverkningen. Vi har, jag menar hade en gammelskog bakom oss. Så vacker... I vintras har de avverkat o det är en katastrof. Min far hade skog o vårdade skogen han skulle vända sig i graven om han såg detta.

Kram