roligt att du tittar in! Här skriver en mamma till tre utflugna barn och mormor till tre småpojkar.

fredag 18 januari 2008

deppdag

var det visst igår, idag känns det bättre. Man kan föreställa sig att det är vår. Forsen brusar och det luktar jord. Jag räfsade gården idag. Det är nog första gången jag gjort det i januari.
Raderade mitt deppinlägg från igår, inte kan jag sluta blogga, det är ju nästan en mani. Annars känner jag mig irriterad på allt och alla. Småsaker kan irritera mig väldigt, måste behärska mig för att inte låta det gå ut över oskyldiga i omgivningen.
Irriterar mig på folk. På bilar, de stinkande, brummande miljöslitande åbäkena. På smutsen. På skräp som ligger kringstrött, flaskor, glas, metallburkar. Plockar upp det i kvällsmörkret på rundan med hunden. Irriterar mig på att jag skäms över att plocka skräp. Irriterar mig på dem som sågat ner träden vid ån. Så lätt för planerare att släta ut, jämna till och likrikta. Ingen stadsplanerare skulle komma på tanken att hindra trafiken, privatbilismen. Säga stopp. Hit men inte längre. Ta bussen, samåk eller gå om avståndet är kortare än en kilometer. Låt impedimenten vara, det som anpassat sig efter en lång tid, hittat en biotop där det trivs, av sig själv av naturliga skäl.
Jag hade en dröm att få odla en blomsteräng som sköttes med slåtter en gång i frötid i stället för att de jävla motorgräsklipparna pärrade där stilla sommardagar över den ynkliga gräsmattan som med möda försökte växa.

Det ska bli en parkeringsplats. Så att folket inte ska behöva gå så långt. Det ska planeras, varenda hörn ska människan prägla och tillfredställa ett behov av att ha gjort ett gott jobb och lyft lön som jag skattebetalare betalar och blir så in i vassen arg över.

Visa mig en samhällsplanerare som kan hindra en utveckling som gör världen fattigare på de upplevelser en orörd naturligt vuxen plätt kan ge.

Inga kommentarer: