roligt att du tittar in! Här skriver en mamma till tre utflugna barn och mormor till tre småpojkar.

måndag 21 januari 2008

de små gossarna


är sårbara, mera sårbara än flickorna. De svårigheter pojkar och flickor går igenom i barndomen och under uppväxttiden tar sig olika uttryck. De mjuka små pojkarna blir fjuniga bängliga testosteroniga ynglingar och bråkiga värstingar för att de inte kan hantera omvälvande hormoner på vägen till vuxenlivets lugnvatten. Flickornas problem söker sig inåt, mot den egna kroppen, grubblande, men de har lättare att sätta ord på sina känslor och avvärjer dem i en social samvaro som är annorlunda än pojkarnas. Men det äts mer antidepressiva hos flickor medan pojkarna slåss, demonstrerar och tävlar.
Ungefär så skriver barnpsykiater Fredrik Almqvist i Hbl och säger att det är barnens uttryck av välmående eller saknad av inre balans som visar hur samhällskroppen kommer att må.

Så är det och det har ju visat sig. Barn känner i luften när något är fel eller rätt, ungefär som en hund kan pejla in stämningen i en familj. Vi ser dem som en spegel av vårt sätt mot dem, men inte genast utan ibland och oftast när det är försent. Därför har vi inget annat att lita oss på än tidigare föräldrars och generationers erfarenheter och eget sunt förnuft.
Den digitala och datoriserade värld de växer upp i är ännu rätt ny, men det har visat sig att kontakten med far eller morföräldrar, äldre och vuxna människor fått ge vika. Det kan inte vara bra att ha en skärm som ersätter mänsklig samvaro, håller dem i sitt grepp och matar intryck som de inte kan få förklarade eller hinner smälta.

Speltillverkare tänker på att få sålt så mycket de kan, inte på barnens ungdomars psykiska hälsa. Varför säljer våld och sex och brott så bra? Barn och ungdomar är inga maskiner som ska bli vuxna så fort det bara går. Barndomen är ju det viktigaste skedet i livet.

2 kommentarer:

Anonym sa...

Väldigt bra skrivet!!

Anonym sa...

Tack.