roligt att du tittar in! Här skriver en mamma till tre utflugna barn och mormor till tre småpojkar.

söndag 30 december 2007



Den är så nära, har alltid funnits där och inte förrändrats trots att det verkat nära emellanåt. Nu har jag blivit upplyst att den inte kommer att röras, naturstationen där jag tankar frid. Jag hoppas att trädens värde som genius loci - platsens ande- kommer att anses större än rotpris, kubikmeterpris, massavärde eller tomtpris.

Där väldiga furor med mossig bark, mot himlen trotsande sträva- och högt över tigande ödemark, bland skyarna örnarna sväva- Tavaststjernas dikt får avsluta dethär året och inleda nästa. För mig verkar tiden linjär men det beskriver en ständigt återkommande cirkel bara i olika skepnader.

Idag föll snö i stora våta flingor och världen blev blå. En liten mygga hade sökt skydd under lingonbladet.
Gott Nytt År alla!

lördag 29 december 2007

soldropp

Frost och tö pendlar ute nu. Marken är ändå frusen under vätan, den känns hård och knölig när man går. I natt regnade det och vinden ven i lindarna.


droppen Dripp


och droppen Drapp


På dagen reflekterade sig den låga solen i alla droppar som hängde som darrande pärlor i träd och buskar.



Det var snudd på väntat att Benazir Bhutto skulle bli mördad. Hon valde att placera sig mitt i korselden. Det är inte destu mindre oerhört tragiskt och sorgligt. Men den som vågar stå för sin övertygelse för det goda, dör aldrig.

torsdag 27 december 2007

sovjetarvet

Var aningen av demokrati under Jeltsins tid en välkommen orsak för Putin att återgå till det som ryssarna är så vana med och känner igen, maktfullkomlig centralstyrning och intolerans mot oliktänkare? Allt som inte befrämjar hans makt verkar för honom vara värdelöst. Jag läser boken Putins Ryssland och skräms. AnnaPolitkovskajas avslöjanden, hennes medkänsla för soldatmamman som kämpar en modig och hopplös kamp mot myndigheternas likgiltighet och hennes kunskap om det som rör sig inom maktstrukturen försvann med hennes död. När mamman till sist själv hittar sin döde sons kranium efter det han stupat i Tjetjenien och när de 54 soldaterna som marscherade bort från förläggningen där befälet roar sig med att misshandla dem måste jag sluta läsa, det blev för mycket och för skrämmande och depreimerande. Den lilla människan i landet är beundransvärd, så mycket de fått stå ut med under alla år.
Det är fasansfullt hur vårt grannland behandlar sina meniga soldater, de som vill kämpa för sitt land. Varför demonstreras det inte mera mot kriget i Tjetjenien? Vi får aldrig bli så dästa och ytliga i vår västerländska välfärd att vi inte orkar bry oss och visa vad som är på tok. Måtte det inte gå så långt att vi blir tvungna att tänka att vi är oss själva närmast. De nyrika i Ryssland, oseende inför oskyldiga niemånaders barns död i ett grannland i ett krig deras ledare för, bara några timmars flygresa bort, med motiveringen att de är terrorister. Jag skulle kalla dem frihetskrigare, de vill inte annat än bli fria.

onsdag 26 december 2007

Grattis St. Birgittakyrkan på 300-årsdagen! I dej blev jag döpt. Under dina målade moln i taket konfirmerades jag, inte, för du undergick en omfattande renovering då. Men ett underbart fint bröllop hade vi i dej. Med häst och vagn för präst och brudpar och förridare som red framför följet på väg till middagen. Det hade åskat och regnat på dagen men när vi steg ut som nygifta på kyrktrappan sken solen så vackert och världen var nytvättad och glittrade. Du är en fin kyrka. Jag blir nog säkert jordfäst i dej också. God fortsättning och många hundra år till önskar jag dej!

torsdag 20 december 2007



En bild i midvinterns mörka tid. Denhär har tavelmålaren Bengt Elde gjort. Man kan titta på den länge, den är full av roliga detaljer. Snart vänder jorden kring sin axel och vi går mot vår!


Men nu står jul vid slaskig port och jag borde vara gripen av stundens allvar, eller glädje, eller brådska, något, åtminstone lite. Det blir nog jul i alla fall om än inte allt är fix och färdigt exakt på Kvällen Den Stora. Det brukar vara så att jag köper hem för mycket mat. Lagar det traditionella med lite nytt och annorlunda. Men man blir alltför fort alltför mätt. Och så har man mat till nyår, snusar och vänder på den, ska det nu gå att äta ännu? Nästa jul, nästa jul ska vi bara äta vegetariskt, härodlat och så ekologiskt som det bara är möjligt. . Och bara en julklapp, packad i tidningspapper. Resten


upplevelseklappar. video God Jul!

onsdag 19 december 2007


ateljen väntar. citronträdet har jag sått från en kärna år 2005.

tisdag 18 december 2007

mormors bak och tankar




igår blev svenska struvor, ja, struvor stod det i receptet men det är inte riktigt vad vi tänker på när vi vill ha struvor. Köpte ett struvjärn i Svea rike och följde receptet, de blev väldigt fina! Florstunna rån lätta lätta. Men hm, man blir tung av dem! Så Mays jullimpa. Det tog hela dagen att baka, degen ska jäsa 6 timmar och grädda 3. Men den blir något extra, saftig och hållbar och god med råg och malt, lingonsylt och kaffe i. Här kommer receptet:

Börja blanda degen tidigt på dagen.

1 lt ljumt vatten
1/2 lt kaffe
1 bit jäst (50 gr)
4 msk salt
4 kkp vetemjöl
2 tsk soda
5 dl sirap
1 kkp lingonsylt
1 kg grovt rågmjöl ( för gröt)
1 kg vanligt rågmjöl
1 kkp memmamalt
1 kkp socker
Allt blandas till en stadig deg som får jäsa 6 timmar, ältas och sätts i smord långpanna. Får jäsa ännu 1 timme. Grädda i 150 C i 3 timmar, drygt. Pensla med sirap, låt stå och samsa sig lite. Degen kan också delas i mindre bitar och gräddas i form.





Har börjat småtävla med mig själv att kunna leva så "omgivningsvänligt" som möjligt. Det håller väl inte på att bli en mani.. Stod vid kassan i affären idag och väntade. Har inget emot att vänta, ägnar tiden åt sk mindfullness. Har inte nästa stund i huvudet som jagar på att bli åtgärdad som är fröet till stora stressmonsteran. Stod bara där. Såg hur folk packade ner sina varor. En dam stuvade ner färdigmosad morot i plastpåse ner i sin kasse.
När jag kom hem och stod och tvättade och skalade och skivade och kokade morötter kom tanken. Det gäller att välja. Vad ska jag spara på, mig själv eller omgivningen/miljön?

Det känns på något sätt bättre att ha fysisk kontakt med en morot.

söndag 16 december 2007


Efter älv- och skogsvandring idag svängde mormor ihop pecannötspaj, solroskakor och marsipankonfekt. I morron blir det Mays jullimpa. En långpanna full.

lördag 15 december 2007




Tekopparna överst är från Alholmsvillan och de under den är från stadsgården. Tolv koppar av den här spröda med åkerbärsmönster finns. De är så tunna att man inte nänns andas på dem. Arvegods. Som den handsydda duken i hardangersöm.

fredag 14 december 2007

segla!



ska vi göra i månadsskiftet april-maj i grekiska övärlden. Hur ska jag kunna vänta flere månader tills? Vi blir tre par och vi känner varann alla och har seglat förut så det kommer säkert att bli härligt! Ska ta snorkelgrejor med, vattnet är väl inte så varmt ännu men hoppas solen är det! Is inte släpa dykarutrustningen med, det är så länge sen jag dykit - är ringrostig..

lördag 8 december 2007

idag

lejon i etosha


har jag inte ätit just något. Vissa dagar is jag inte äta. Lite oinspirerat i morse yoghurt med musli på en tallrik där jag lämnat kvar lite honung som blev för mycket igår. Sedan en halvblaskig kaffemugg på eftermiddagen med ostsmörgås. På kvällen örtte.

För djur i naturen lyckas inte jakten heller varje dag. Kanske det ligger kvar någonstans i generna att acceptera någon dag utan en mängd mat. Man lever av reservlagret. Då skulle jag kunna leva billigt ett par dar till.

fredag 7 december 2007

ett försök


att börja måla, det är så länge sen att jag kommit av mig. Dagarna är fulla av alltmöjligt annat och så blir det för mörkt att se om färgerna är rätt. När julen är över tar jag i på allvar, nu stundar pepparkaks- och annat bak. Har redan bakat pumpakaka med tranbär och nötter, den blev saftig och innehållsrik som en engelsk fruktkaka. Se recept nedan! Här ska det snart bli djupa skogen på akvarellpappret.

torsdag 6 december 2007

tack



till dem som kämpat för att vi har ett eget land. Med moar, fjäll och skär. Idag tror jag det är svårt att ana hurdana tider det var, vilka lidanden och offer som skedde, ofta i det tysta. Vi har det så bra och vi fasar oss och det blir helsidor när en pojke skjutit omkring sig i en skola.

Sätter man det i relation till vad som hände unga pojkar vid fronten får man lite perspektiv men då var det naturligtvis annorlunda. Alla visste att i krig dör folk och det gjorde att man tog hemskheter mera realistiskt. Det rasande hatet mot ryssarna drev och höll ihop, fan ska komma hit och ta vårt land.
Ännu värre var det för ryssarna. Under Stalins tid dog 50 miljoner.
Men han missbedömde Finland, vi blev god tvåa och vi fick igång industrin på grund av krigsskadeståndet.
Tänder ljus för dem och för framtiden.

onsdag 5 december 2007

hej hallå!

Är du smittad? Det sprids värrigare nu i jultid, köpviruset som sägs hålla hela industrivärlden igång. Det är ett lömskt virus som får oss att känna glädje och upprymdhet. Det får oss att må bra med nya prylar omkring oss, den hottaste outfit på oss och den raraste föda i oss. Prylar förpackade i plast, metall, papper papper papper. Konsumtion ska hålla igång produktion och för produktion behövs råvaror och arbetskraft som helst ska vara så billiga som möjligt.

Varorna vi köper har begränsad hållbarhet för att produktionen inte ska stanna av. Innan du bekantat sej med alla finesser (alla?) i din mobil eller dator är den gammal. Tjock tv är inte sämre än platt men den är omodern och har inte en liten men ack så viktig grej inbyggd för att kunna ta emot nya innovationer. Som den som vill hänga med i teknikens underbara värld bara måste ha för att kunna köpa ny när den kommer. Modet växlar för att vi ska köpa nytt och slippa skämmas. Bred klack, smal klack på skorna, bred igen, vem täcks ha skor från fel mode? Många skor och rätt mode ger självförtroende, tillhörighet, maktkänsla. Ty så är vi funtade.

Så sorterar vi lite halvhjärtat för att döva den där klådan på samvetet som konsumtionsviruset orsakar lite mer upplysta konsumenter. Känner oss goda, vill rädda planeten. Det är ju så man ska nu, alla länder som vill göra något håller ju på och planerar hur detta ska gå till, där på Bali dit de flugit i utsläppsrätta flyg, hoppeligen.

Men det är inte de som bestämmer hur det ska gå med planeten. De gör som vi styr dem att göra. Det är du och jag och vi alla som låter oss drabbas av detdär viruset. Vi kan skydda oss, göra oss immuna men det fodrar konvalecenstid och mycket arbete. Vad gör man om man inte vill bli sjuk? Undviker att komma i kontakt med smittokällan. Vaccinerar sig med attitydförändringsvaccin.

Det finns om man söker. Det bästa är att alltid ifrågasätta hur man lever, vad man köper och oförtröttligt sprida kunskaperna som undviker det tärande konsumtionsviruset som lurar så fort man öppnar en tidning, ser på tv eller stiger utanför dörren.

Nu planeras en ny sopförbränningsstation i landskapet som kommer att sprida bromerat kolväte och dioxin. De ämnena sägs påverka fortplantningen med sämre kvalitet på spermier och de förekommer i modersmjölken som ska vara det bästa vi ger det nya livet.
(Kanske ekofacsisten Pentti Linkolas dröm engång blir uppfylld, han önskar ju minska jordens befolkning med mer än hälften!)
Att bränna sopor är inte bra. Att gräva ner dem är också illa. Sopor är problem, de borde återgå till sitt ursprung men det går inte om de är för förädlade.

Allt detta för att köpviruset gjort oss lyckliga för en stund. Var glädjestund på jord betalas må med sorg, sa min pappa men jag vill svänga på det och belöna varje sorgestund med glädje.

Här en länk som hjälper till att bota dej.

tisdag 4 december 2007

bordsytan



under all färg blev en överraskning. Det fina bordet visade sig vara skamfilat, nött och hackat i kanterna efter användning före alla lager av färg. Som om det haft en vandring i graderna under årens lopp. Från bondstuga till glasveranda. Men benen stämmer inte, de avslöjar att det är" rosor i ett sprucket krus" för fina för grovarbete. Så kan man fundera vad bordet kan ha varit med om under åren. Det tiger bara tyst och låter mej undra.
Med en värmeblåsare lossnade all färg snabbt. Nu blir det lite mer jobb med sargen och benen, men det är roligt!

Ska göra egna julkort. Här ett prov. Köpte tio små glasänglar, här svävar en och klingar sprött reflekterande en frusen nyponbuskvärld i sitt lilla huvud.




måndag 3 december 2007

serveringsbordet






och toalettbordet ska bli restaurerade fastän jag vet att gamla möbler ska behålla sin patina, sitt slitna utseende för så ska de se ut, det ska synas att de varit med. Men de har ju engång varit nymålade och fina och det vill jag attt de ska få vara igen. Att man har målat om dem syns på alla lager av färg som kommer fram under den blankvita senaste färgen. Där finns en fin pärlgrå nyans och en mörkare grå och längst under skymtar en brun nyans. Allra längst under verkar bordet ha varit betsat.
Den pärlgrå ska jag försöka ta tillbaka, måla på nytt. Den har tydligen funnits ett par gånger tidigare.

Krusidullerna på benen har markerats i en mörkare grå, men nu senast har de varit målade i ljusblått. Är osäker på om det är ett serveringsbord eller soffbord, jag minns att det stod framför en lång pinnsoffa i samma stil på mormors veranda på villan. Där satt jag med mina småkusiner och spelade kort när det regnade. Soffan ska jag ta itu med i sommar.

Jag vet inte om jag gör rätt. Ska jag låta bordets historia vara kvar där med alla sina färglager, sandpappra och spackla igen ojämnheter och bara måla en ny yta eller ska jag ta bort all gammal färg? Det är 1 mm tjockt och har krackelerat och spruckit, skulle kunna spara någonstans så man ser hur bordet sett ut.

Sekretären i bakgrunden restaurerade jag i somras men den blev för vit. Det ser jag nu när de andra står bredvid med den färg de haft förut, men de kanske grånade med tiden..




lördag 1 december 2007

stickigt


värre nu. Det går i vågor och just nu är det en vågtopp. Har stickat tröjan klar och ser mig desperat omkring, gräver i garnlådan och söker mönster men skulle vilja kunna designa alldeles egna. Men först måste jag hitta något att ta i händerna, fort. Har stickabstinens och alla dessa ljuvliga mönster och garn som finns på nätet-- oj! Just dethär garnet, alpacka, är rena drömgarnet. Varmt och lätt och smidigt, underbart mjukt. Dyrt? Det kommer från lamans ull, laman är släkt med kamelen och lever i Anderna, det är kanske den finaste ull som finns. Näst angora skulle jag tro, kashmir lär också vara exklusivt. Men just nu har jag bara alpackadille.

Ha en skön advent, alla!