roligt att du tittar in! Här skriver en mamma till tre utflugna barn och mormor till tre småpojkar.

söndag 30 september 2007

böcker


kan jag inte låta bli när jag läser en recension eller ser en titel och en författare jag blivit nyfiken på. Nu senast lästa recension om Siri Hustvedt, "Vad jag älskade" och Bo Carpelans senaste diktsamling. Det ska bli skönt att läsa dem när jag läst ut Joachim Fests "Undergången, Hitler och slutet på tredje riket." Hur generalerna kring Hitler oberörda fullföljde hans utfärdade order fastän de var helt på det klara med deras vanvett och meningslöshet. Märkligt suggestiv makt den mannen kunde ha.


Däremot är denne mans dikter en lisa för själen och fulla av underfundig visdom.

lördag 29 september 2007

frostnatt och flytt

Vilken tur att jag hann täcka de ömtåligaste med fiberduk! Månen lyste kall och klar när jag tassade ut i sena kvällen och bredde ut den. Men rosenbönan tyckte duken var alltför tunn i alla fall, hon frös och nu slokar hon sorgligt, den känsliga damen. Kort är livet för en rosenböna.

Igår for vi till skären och njöt av färgerna på holmar och skär. Gula björkar mot blåttblått vatten. Vi hade ett skönt dygn med månskensbastu, tända ljus inne och nån marschall ute och mångatan glittrande över fjärden. Det blixtrade till ett tag när vi satt och pratade, undrade om det åskade nånstans. Läste senare i tidningen att det var en meteorit som brunnit upp i atmosfären.

Två saker av vikt har hänt i dag. Båten kom upp ur sjön och sonen har flyttat hemifrån. Det första känns skönt men dominerande är känslan av livets obönhörliga gång. Det är som det ska vara intalar jag mig och står en stund stilla i hans rum som mera liknar en horisontell garderob just nu när han håller på och tömmer.

Innan denhär dagen börjat, då morgonsolen lyste över fjärden och vattnet ångade i ett mjölkigt dis i den kyliga luften tänkte jag att det är dag i Burma nu. Vem dör där idag för friheten i sitt land? Vem förlorar en anhörig? Förtryckare blir aldrig långvariga men innan dess..
Det är hemskt att de skjuter munkar.

torsdag 27 september 2007

tadamm!!


nu blommar den, rosenvialen. Nu lyckades jag få den i blom, har prövat förut men misslyckats.

onsdag 26 september 2007

indiansommar




är eftervärmen som kommer när träden redan är höstgula. Vilken ljuvlig dag vi fick igår! Jag påtade i trädgården, tog bort hallonbuskar och jätteklintbusken för de hade vuxit sig så stora, de skymde sikten till kryddlandet. Kryddlandet som är en råddig tät buske av alltmöjligt och ringblommor lite här och där in spridda.

Nu står rosenvialen i knopp. Hoppas den hinner visa sina blommor innan frosten tar den. Jag är så nyfiken på hur de ser ut. Den är perenn så hoppas den övervintrar.

Så kom dotter med barnbarn en liten ljuvlig stund! Vi satt i trädgårdsgungan och pratade medan den lille sov och storabror lekte med mobbos leksaksbil i sanden. Det gjorde han faktiskt som ett snällt barn i tre minuter. Däremellan hann han överallt som en liten tornado fara fram innan mor eller mormor är i hälarna och ojar och gastar och säger nejnej, fyfy ajabaja, eller hans namn med stora bokstäver.

Efteråt när de gått hem och tuti kom mobbo, sonen och ville ha hjälp med att flytta möbler till sitt nya "värelse." Köksmöbler som är gjorda i Terjärv utan en enda spik, en byrå med många små lådor, musikanläggningen och gräsklipparen. Det gick bra, med lite ärräpäitä och råstyrka fick vi inbaxat allt. Så klippte jag gräset för att han skulle se var blommorna fanns, eller funnits. De hade sprungit iväg då ingen sett efter dem på så länge och var lite här och där nu. Jag beskar äppelträden lite så man kunde komma fram i den lilla trädgården, tog bort torra kvistar, kapade häggsly i syrenhäcken och drog ner klematisen som sagt upp sig och nu hängde grå och sorglig längs uthusväggen. Synd, den var så fin ifjol med gula klockblommor. Tyckte den inte om att vi tog över huset? Nå, den blå bredvid klättrar och mår bra i stället och får mera rum. Klematisen som klättrar upp i äppelträdet har blommor som stora lila kraschaner, helt fantastisk.

Hemma tappade jag upp ett bad, gick ut en sväng med Emmahunden och kröp sen ner i badet efter hemkomsten. Gissa om det var skönt efter allt kroppsarbete! Att få flyta i varmt varmt vatten är mums för mamma. Stod sen på balkongen i månens sken och torkade mig i den ljumma nattvinden.
En alldeles särskilt underbar dag.
Idag har jag tvättat alla fönster på husets utsida. Hittade ett dundermedel i garaget, spolarvätska till bilen. Det löddrade alldeles hemskt fast jag satt bara lite i tvättvattnet men doftade gott. Antifreeze, så nu blir det inga isblommor på fönstren då, väl? Nu glänser de i alla fall klara som dagen. Vet att det går några år innan de blir så fina nästa gång igen...

måndag 24 september 2007

madeleine

"I mediernas osorterade värld finns inga gränser mellan det trovärdiga och partsintresset, insikten och fördomen, den sakliga upplysningen och reklamen, det snyltande medlidandet och inlevelsen. Både barnet och den vuxne måste skaffa sig redskap att hävda och utveckla sin egen välgrundade mening mitt i mångfaldens kaos. Hur detta skall ske är en av de stora kunskapsfrågorna, kanske den största.”
Ur "Ett oändligt äventyr" av Sven.Eric Liedman.

Två gånger har de kommit emot mig i tidningarna nu. Barns ansikten. Den lilla brittiskportugisiska flickan Madeleine har blivit som en såpopera, en form jag får en obehaglig känsla av. Likadant om den australiensiskjapanska lilla flickan som mist sin mor. De lever nära därför att jag påverkats av tidningens så kallade engagemang. Samtidigt: hur många barn från icke-västvärlden far illa? I kriget i Irak, i aids, i malaria. Tidningen ska kamma in pengar och helst få så många läsare som möjligt och åsidosätter relevanta nyheter med såpor.

Källa: SvD1 SvD2
SvD DN


laban


blir 10 år i år. Laban är en impulsgåva, det var inte meningen vi skulle ha en hund till. Emma fanns redan. Laban och Emma är båda alldeles speciella karaktärer. Inga avelshundar med registrerade föräldrar och stambok med lynnesprov och kategoriklass. De är helt unika, det finns ingen som är likadan. Jag skulle gärna vilja avla fram Laban-hundar, men det går inte. Nix. För han är kastrerad. För bekvämlighets skull, Emma är en tik. Så han är oersättlig, Canis Unica Universa.

Bruks- jakt- eller vallhund? Hm, det är lite av varje här, här används vad som behövs för tillfället. Tycke uppstod mellan deras föräldrar och så gick det som det brukar. Så blir kärleksvalpar till med starka friska gener. Laban är en korsning mellan en stövare och en schäfer och någonting till nånstans. Pappan var också en korsning. Emma är en blandning mellan spets, björnhund och dvärgcollie. Gissa hur hon ser ut? Fel. Hon är en svart spetshund med vitt på bröstet och har vita tassar. Söt som socker.

Laban är en stilig liten minishäfer, han vallar mer än jagar och dessutom luktar han inte hund alls. Han har en otroligt god doft, särskilt på sitt huvud. Vill bara dofta på honom men det vill inte han. Han tycker att jag är fånig som ska lukta på honom. Lynnet är det inget fel på, det är glatt och det är mycket. De är starka och friska och lever oftast längre än avelshundar.
Och vem kan motstå så sorgsna ögon?

lördag 22 september 2007

svampsvamp och barnbarn


som vill bli buren, för att se bättre vad som finns omkring!

gammalt mönster


i vår gardin som jag skulle vilja spara. Mönstret är tidlöst och skulle passa fint på en stol. Eller en soffa. Borde få det kopierat.

fredag 21 september 2007

sömntuta


och brudslöja. Dem hade jag intill varann i somras. Brudslöjan vissnade snabbt. Nu finns bara sömntutor kvar. Kanske det finns ett samband där?

onsdag 19 september 2007

rötter


i nästa år har det gått 200 år sen vi blev ryska medborgare. Den nya ryska premiärministern som Putin drog upp ur ärmen påstår sig vara finlandsvän. Vad månne han mena med det? I över hundra år hörde vi till tsarriket, kanske han önskar återställa oss i ordningen? Innan dess var Finland i 300 år en del av Svea Rike. Hur hade det sett ut om inte ryssarna vunnit 1808-09 års krig? Då hade vi fortsatt tillhöra Sverige. Finlandssvenskarna i Österbotten känner en osynlig gräns gå rakt söderut från Luleå till Åland och för många känns ännu det inre av Finland mer främmande för oss än Sverige. Egentligen borde vi här längst i väst enligt kartan ha västeuropeisk tid, samma som i det övriga Skandinavien. Eftersom vi har samma valuta i eu kunde vi också för att underlätta ha samma tidszon.

Vi är en etnisk minoritet i kläm som får stå på sig för att behålla sin egenart, tillsammans med många andra minoriteter i världen.

tisdag 18 september 2007

motorkrångel


Att ta upp båten är alltid vemodigt. Där står hon uppe på trailern, drypande och svart som en fångad val. En träbåt måste upp för att hinna torka invändigt innan frosten kommer. Min båt var kanske för sista gången i sjön i år. Buhuu! Hon ska uppdateras eller bli kopierad. Bli en ny. Likadan. Precis likadan. Här duger inget annat, nehepp.

Vi skulle köra runt Frösön till Monäs, där väntar båtbyggaren som ska ta hand om henne under vintern. Men se det ville sig inte, hon sa nix och sprutade bränsle på durken i en fin proteststråle. Det var bara att sätta fingret på den trasiga slangen och gira hem igen. Hah, ja, vi förstår varann, hon och jag, jag ville inte heller. Det var ostadigt väder och med en läkoan motor ännu till. Gud styr allt till det bästa. Bara man ger honom tid och inte håsar.

Häller annars på att sy rullgardiner när jag inte babblar om allt möjligt på bloggen. Ville göra en lite annorlunda, med tanketext och krusidull. Har köpt fotopapper som man kan använda till textil.
Men hur får man en text spegelvänd i Photo-Shop-programmet???

söndag 16 september 2007

skarven och öronmaneten



är djurarter vars existens här i vattnen har ökat och som människan är orsak till. Naturen är i ständig förändring och söker sin egen balans, men vi ser inte tillräckligt långsiktigt och bara de skador som är till förfång för oss. Trots att torsken är så gott som utfiskad, att naturligt förekommande sik och lax snart är ett minne blott fortsätter fisket fastän det borde stoppas för att återväxten ska hinna ikapp.
Vi kan inte låta bli. Inte låta naturen förbli sig själv. Överallt måste vi lägga oss i.
När en stor fågel vi inte är vana att se skitar ner ensligt liggande skär hörs ramaskrin medan vi själva påverkar den naturliga balansen i sån omfattning att det får konsekvenser vi inte kan se. Bebyggelse och skogsskövling breder ut sig, vägar dras allt längre in i orörda marker. Det tycker vi bara är okej. Vi behöver mera plats, mera energi ur skogen, nå till avvläggningsytorna. Men en svart fågel som funnit att den kan leva av en nisch människan skapat är en orsak vi måste ifrågasätta, är det naturligt eller ett tecken på att något är i obalans? Det är en helt naturlig obalans, för att balans ska nås måste jämvikten rubbas och skarven är här för att återställa ordningen.

Öronmaneten äter plankton som den fisk skarven lever av behöver. Balansen kommer av sig själv, förr eller senare utan att vi behöver göra någonting.

fredag 14 september 2007

sidenrips

vinrött och skimrande, ännu otroligt vackert. Så ser tyget ut i gardinerna min mormor hade i sitt hem. Tunga och ogenomskinliga, de skulle inte släppa in minsta ljus. Jag är nästan säker på att de användes under kriget när det var mörkläggning. Baksidan av tyget är mörk plommonfärg.

Nu har jag tagit fram en gardin, fållat försiktigt utan att klippa sönder, strukit och beundrat skimret.

Det som varit gardindraperi i en adelshem för över 70 år sen blir nu draperi framför en städskrubb intill en fin kakelugn i ett torp. Den kommer att passa fint intill det vita kaklet med alla krusiduller i kronan. Båda är kvalitet som hållit genom åren och det är inte degradering utan uppdatering!

Tänker på Scarlett O'Hara som drog ner gardinerna på Tara i filmen "Borta med vinden" och gjorde balklänning av dem.

torsdag 13 september 2007

moments of reflection

sitter i bilen en stund innan jag kliver ur. Sitter bara där och är. Om jag ger mig tid. Det gör jag ofta. I morse vid huvudstråket genom vår pyttelilla stad. Satt och såg på allt som rörde sig innan jag gick in på banken i ärende. Mumsade färsk lakrits. En långtradare passerade med UPM slogan längs hela sidan: "Energi ur skogen." Fjärrvärme till bubbelbad och frysdiskar. Skogen förvandlad till "förnyelseyta."
En annan långtradare med slaktdjur. Man kunde se ryggarna genom de gallerförsedda fönstren. De skulle bli mat. Plommonspäckad inre file´. Rostbiff och köttbullar. Fyllda frysdiskar. Vad kände de? En bil med gott bröd från Fazer. Vetet i världen minskar på grund av torka på grund av växthuseffekten. En bil med Targa märket på sidan. Extrema fiskebåtar, arbetsbåtar. Tullbåtar. Trålfiske vid Lofoten. Flundra i vitt vin. Krabba. Hajbrosk för gamlingar med ömma leder.

Så kom en äldre man i påsiga byxor ömt hållande något han köpt på elaffären. Morfar har varit till stan och handla. Morfar som sett mycket i sina dar.

Alla som rusar i sina jobb är beroende av en och samma grundförutsättning, men hur många tänker på det? Det självklara.

En äldre dam cyklade långsamt på trottoaren, väskan på styret. Balanserade vingligt ner på gatan. Hon sköter sina pelargoner. Har ett handarbete på gång och ska nu se om hon hittar billiga ljungplantor i blomsteraffären. De nya innehavarna pratar dålig svenska, tänk att det blir mer och mer finskt överallt!

Två ungdomar på en cykel, flickan satt i sadeln med dinglande ben medan killen stod framför och trampade. Nonchalanta, medvetna om och mitt i sin ungdom. Två flickor med höstsolen i håret gick förbi och in på biblioteket. Den ena gick mycket snyggt, svajigt och ledigt, lång och smal som hon var. Den andra tungt och framåtlutad som om hon tog stöd mot luften framför.

Så stoppade jag munnen full med färsk lakrits och gick in på banken med min faxlapp och blev en i mängden.

onsdag 12 september 2007

kosmetika





industrin är full av män som avskyr kvinnor, enligt Anita Roddick. En pionjär i etiska och gröna värden i en marknad som levde på att sälja drömmar var hon modig och färgstark och rakryggad.

Hon visste att kvinnor alltid söker förbättra sitt utseende och ibland betalar vad som helst för att duga i männens ögon. "Om jag ikväll är vacker må jag i morgon ha ett fördärvat ansikte bara jag en gång får känna mig åtrådd," Så pudrade de sig med zinkvitt, tog digitalis eller belladona, ett starkt gift som gjorde att pupillen vidgades och gav mörkare ögon. Allt för skönheten och behagen.

Kosmetikaindustrin insåg enligt henne inte att det är kvinnorna som är samhällets ryggrad. De som tar hand om barn och familj och känner ansvar för de svaga i samhället. För männen i kosmetikabranschen dög man aldrig, rynkorna skulle bort till varje pris med de mest kufiska ingredienser i de mest påkostade burkar.

Hon lät tillverka etiskt det hon ansåg kvinnorna vara värda och blev rik, sålde hela företaget och gav pengarna till välgörenhet. Männen utnyttjade kvinnans naturliga behov att behaga innan Body Shop dök upp och började arbeta för det allmännas bästa i stället för privat snikenhet.

Tack till Body Shop för cremer som gör gott.

måndag 10 september 2007

min båt


fodrar sitt varje höst och vår. För nöjet att få styra ut på blånande bölja och känna vind och vågor kräver den sitt tillbaka, min kära båt. Jag gör det så gärna, men jag kan inte. Inte utan hjälp. Det enda jag kan är att manövrera och i lugnt väder angöra en brygga. Inte är det väl så illa men nog önskar jag att jag förstod mig på en dieselmotor, på elsystem och pump och inte stod där bredvid och försöker komma ihåg vad som görs när något måste göras.

Det är 23 hösten nu hon tas opp till vintern. Att en båt kan bli som en del av en själv.

Hon klär skärgården. Är pricken på i som ett smycke på en festklänning i vattrat siden. Inte prålig, dominerande och skrytig utan helt anspråkslöst accentuerande sin omgivning. Hon är mer än ett fortskaffningsmedel, ett medel som skaffar en fort fram, som en bil. Hon har historiska anor i sin fysionomi. Är inte en summa av nutidens påfund med nutidens senaste tekniska uppfinningar. Bara enkel erfarenhet, vist och lågmält medveten därom. Hon är milt överseende åt muskelbåtar som rusar fram, mest ovanpå och inte med elementet.

De högfärdiga och sjävgoda som gör att hela skärgården omkring krymper, förminskas och räds.

Hon vill inte yvas, behöver inte för hon smälter in. Hon smyger sig in bland vassar och sten som en del av materien omkring som båtar gjort utan att lämna ett spår när deras tid är ute.

Det är min Tjirolin.

söndag 9 september 2007

ädelfisk och stränder


Äter du fisk som sik, vild lax eller torsk? Äger du en strand? Har du ändrat den för att anpassa den till dina önskemål som fyllt igen eller muddrat? Har du byggt en kaj eller brygga?

Fel, fel. Du ska äta lake, mört, id, aborre eller gädda. Du ska låta sanka stränder, vassruggar och grunda vikar vara ifred. De är nödvändiga ekologiska förnyelseplatser. Det vi tycker är värdelöst är fullt av värde!

Innanhavet Östersjön med sina vikar lider av all aktivitet människor har för sig. Vi köper allt större muskelbåtar som kräver plats och bränsle. Vi tränger oss in, på, bebygger, behärskar och besitter. Vi äter mat som kräver långa transporter och förädlade ingredienser och vi konsumerar aningslöst en enorm mängd produkter som kräver fossil energi som borde lösgöras under lika lång tid som det tagit den att bildas.

Vi glömmer lätt ursprunget, det enkla och nära för globaliseringen har fört med sig val vars konsekvenser vi inte ser och val som gjort oss blinda för närprodukter och råvaror i eget land. Industrin förför oss med ekonomisk vinning utan tanke på följderna för miljön för deras produkters ursprung. Vi förblindas med utstuderad förförelsekonst så att vi inte ska se sanningen bakom vällevnadens dästa likgiltighet.

Vad kan vi göra då? Ekonomin är en skoningslös regent och utan oss konsumenter skulle den falla omkull. Livet är gott att leva för dem som kan leva gott och är ovilliga att ge upp det goda de nått. För dem som anar konsekvenserna och är villiga att avstå finns det för få alternativ. Ännu.

När industrin och ekonomin gör vinst av konsumenternas vilja att leva miljövänligt, viket märks redan, är vi en bit på väg. För att alla ska göra det är tvånget det enda.

söndag 2 september 2007