roligt att du tittar in! Här skriver en mamma till tre utflugna barn och mormor till tre småpojkar.

torsdag 27 december 2007

sovjetarvet

Var aningen av demokrati under Jeltsins tid en välkommen orsak för Putin att återgå till det som ryssarna är så vana med och känner igen, maktfullkomlig centralstyrning och intolerans mot oliktänkare? Allt som inte befrämjar hans makt verkar för honom vara värdelöst. Jag läser boken Putins Ryssland och skräms. AnnaPolitkovskajas avslöjanden, hennes medkänsla för soldatmamman som kämpar en modig och hopplös kamp mot myndigheternas likgiltighet och hennes kunskap om det som rör sig inom maktstrukturen försvann med hennes död. När mamman till sist själv hittar sin döde sons kranium efter det han stupat i Tjetjenien och när de 54 soldaterna som marscherade bort från förläggningen där befälet roar sig med att misshandla dem måste jag sluta läsa, det blev för mycket och för skrämmande och depreimerande. Den lilla människan i landet är beundransvärd, så mycket de fått stå ut med under alla år.
Det är fasansfullt hur vårt grannland behandlar sina meniga soldater, de som vill kämpa för sitt land. Varför demonstreras det inte mera mot kriget i Tjetjenien? Vi får aldrig bli så dästa och ytliga i vår västerländska välfärd att vi inte orkar bry oss och visa vad som är på tok. Måtte det inte gå så långt att vi blir tvungna att tänka att vi är oss själva närmast. De nyrika i Ryssland, oseende inför oskyldiga niemånaders barns död i ett grannland i ett krig deras ledare för, bara några timmars flygresa bort, med motiveringen att de är terrorister. Jag skulle kalla dem frihetskrigare, de vill inte annat än bli fria.

1 kommentar:

Anonym sa...

расизм крепчал