roligt att du tittar in! Här skriver en mamma till tre utflugna barn och mormor till tre småpojkar.

lördag 10 november 2007

mamma

Ser på hennes trötta ögon och ser henne som ung. Det blonda håret som hon inte brydde sig om, har sällan gjort. Hennes hår har alltid varit något som nu råkade växa där på huvudet, hon har ju aldrig varit fåfäng.

"Mamma, ta av dej mössan. "
"Nja, sätt på dej den igen.."

Då hon cyklade genom stan visste jag där cyklar mamma. Hennes hår lyste i vinden. Hon liknade en pojke på långt håll. Alltid likadant klädd, i byxor och skjorta. Hennes speciella stil. En man på gatan tog fel och trodde hon var en pojke.

"Hej, far och köp tobak åt mej, hördu!"
"Har inte tid. Jag måste hem och amma."

När hon varit till frissan utbrast vi se mamma har nytt hår!
Ansiktet nu fullt av trötta rynkor, håret grågult spretar och skallbenet syns i motljuset. Det känns sorgligt att se hur mamma kära långsamt blir liksom ett med bakgrunden, genomskinlig. Men hennes personlighet upptar hela rummet och fortsätter som spindeltrådar ut i väven hon vävt sin värld.

Inga kommentarer: