roligt att du tittar in! Här skriver en mamma till tre utflugna barn och mormor till tre småpojkar.

lördag 6 oktober 2007

skogsvård


Vi cyklade till skogen idag. Har inte varit där på två år, tror jag. Träden hade vuxit, granarna som planterades före köpet och var "julgransbegärliga" var nu täta och höga. Stigen hade nästan vuxit igen men älgarna höll den framkomlig, det syntes tydliga älgspår. Noppade slyn längs stigen, särskilt sälg och asp. Så fick vi den första älgflugan på oss, hu, det blev inte någon längre promenad in i skogen fast jag hade velat. Dit till gammelskogen, längst in. Där var ju så fint! Men älgflugorna är lite äckliga när de klamrar sig fast sådär med sina klibbiga ben. Här på bilden är plantskogens botten, det gamla diket helt övervuxet av tät, fin mossa. Husmossa, googlade jag fram. Ska nån bygga och täta med gammaldags rejäl husmossa finns här massa mossa. Den är sur, den konserverar virket bättre än lindrev. En forstmästares fasa, helt säkert, är denna del av skogen.

Skogsvård kommer an på vad man vill ha skogen till. Skogen är en resurs, en tillgång full med element som människan behöver. Utan skog ingen människa, den har varit den fattige mannens kappa, dvs skydd och värme, tillhåll för fredlösa och banditer och sagornas häxa. "Herrarna i skogen" av Kerstin Ekman är en bok full av visdom om skogen.

Prenumererade på en tidning som heter Skogsägaren. Där fanns bilder av män som med bister min tittade upp i träden, beräknande gallringsyta, kubik och plantavstånd. Maskiner och motorsågar och älgskademärken på ungtalltoppar täckta med plaströr.
Slutade prenumerera, synen på skog som en ekonomisk tillgång var så -teknisk.

Jag föredrar selektiv avverkning, som gubbarna gjorde förr. Tog ut det de behövde till hus och ved. Då får skogen behålla sin ro och invånare trivs. Som svampar och mossor på denhär bilden, sånt man sällan ser. Träden ser inte ut att trivas så bra, eller vadvetjag. Men skogen är ju mera än bara träd, mera än virke för en industri. Det är sorgligt att se alla kala ytor som kommit nu när skogsbolagen betalar så bra för att få det virke den går miste om iom de nya ryska tullbestämmelserna. Jag måste inte slutavverka, inte låta riva upp rötter för kraftverk och markbearbeta och anlägga "föryngringsyta." Inte ta bort skogen. Jag är en BNP-svikare, jag stöder inte virkesbehovet eller skogsindustrin. Skogen får susa och leva och behålla alla sina minsta mycel till största däggdjur. Det är skrämmande att man kan bestämma så över det som de gamla indianerna förvånade sig över när de vita kom och inmutade mark. "Det går ju inte, den tillhör ju Den Store Anden".. Jag äger den inte, jag förvaltar den för kommande generationer.
Gammelskogen är en skatt som kommer att få antikvitetsvärde.

Grannens skog är en föryngringsyta. Med några vilsna ensamma träd som står och svajar sorgligt sköra för minsta stormvind.