roligt att du tittar in! Här skriver en mamma till tre utflugna barn och mormor till tre småpojkar.

lördag 13 oktober 2007

råheten


i våldet har ökat bland unga. Förut ansågs det enormt fegt att slå eller sparka någon som låg, ett tecken riktig uselhet. Inte ens hundar slåss mot en annan hund som ger sig. Nu är värderingarna vansinnigt omkastade. Det är som om det saknas verklighetsförankring och total omdömeslöshet inför konsekvenserna.
Hur barn och unga mår och beter sig är en indikation på samhällets minsta beståndsdel, hemmens roll, där värderingarna, tryggheten och självuppfattningen borde grundläggas.

Det går inte att fuska med unga människors uppväxt och tro att samhället får ta hand om det som inte föräldrarna har tid med. Vem tror att samhället skulle ha mer tid? För det är just det det är fråga om. Tid att bry sig om dem man har satt till världen. Kvantiteter av tid.
Kvalitetstid är bara skitsnack, ett sätt att undandra sig. Läs här.

Att demonstrera mot våldet öppnar ögonen för att det finns och alla är rörande överens om det, men det minskar inte antalet vilsna otrygga och obekräftade unga. Det är familjerna som ska stödas att kunna ge barnen och de unga en grund att stå på. Om stöd gavs åt de föräldrar som vill stanna hemma sparar det på sikt mycket sjuk- och narkomanvård och trasiga liv. Liv som hade kommit samhället till nytta.

De unga är den största kunderna och handeln omsätter enorma summor som gör att konkurrensen om deras köpkraft är skarp. Det satsas på bostäder, inredning, trendiga kök med senaste teknik som finansieras med lån vilket binder under lång tid. Bankerna är frikostiga med lån som ju är deras vinst och utan pengar ingen konsumtion, den som gör att allt rullar.
"Vill ha" borde bli "det går med mindre." Det som finns på grund av mänsklig verksamhet, artefakt, är värderat till ett konkret pris som vi betalar för att det ger oss ett känslomässigt värde. Att vara har blivit beroende av ägandet som dominerar vårt förhållningssätt till tingen så att varandet kommer i andra hand. Men vi har alla frihet att välja om vi stannar upp i rulltrappan och reflekterar över vad som är värdefullast.


2 kommentarer:

L sa...

Nu blir jag sur igen. Sådär svart på vitt är det inte. Du sitter inte inne med facit. om du hade gjort 'den perfekta uppfostrargärningen'själv, eller om du hade doktorerat i ämnet, då kunde jag ta dina ord som fakta. Nu är de bara spekulationer. Tyvärr. Inget är så enkelt. tyvärr.

solveig sa...

Inget att sura för. Det är bara mina personliga iakttagelser och erfarenheter i livet, reaktioner på händelserna i media och åsikter på dem jag för fram. Det fria ordet har på humant sätt löst problem som varit mera komplicerade. Jag har enligt min egen ringa (o)förmåga (eftersom man ingenstan får lära sig det) gjort den bästa uppfostrargärning jag någonsin kunnat men efterklokheten är alltid klokare.Att doktorera i uppfostran får bli nästa! ;-)