roligt att du tittar in! Här skriver en mamma till tre utflugna barn och mormor till tre småpojkar.

tisdag 9 oktober 2007

ömtålig


blir vid särskrivning öm och tålig.
Nu drar sig folk för att handla. Marketarna är stora som flygplatser. Det är opersonligt, stressaktiverande och köptrugande, man känner hur själen försvinner bland bilköer och oändliga hyllor. För att komma till marketarna måste man ha bil om man inte råkar bo i närheten och bara ska ha en liter mjölk. Bilen måste parkeras någonstans. Det blir trångt på vägarna. De måste breddas. Hus måste bort. Eller vägen måste få en annan sträckning genom en stadsdel med liten trafik.

Det fanns en affär här som hette Holmströms. De sålde torrskaffning och tyger över disk. Skopade mjöl och socker ur bingar, satte i en påse på en vit våg med en nål som for hit och dit medan hon placerade dit olika stora vikter. En stor och så mindre och mindre och en pikiliten som fick vara med på vågen innan expediten var nöjd. Kaffekvarnen malde kaffebönorna så det skramlade och väsnades men så det doftade och kassaapparaten vevades och sa pling och ut kom en låda full med pengar. Expediten svepte ett papper runt fransbrödet, band ett papperssnöre runt, gjorde en ögla så att jag skulle ha lätt att bära det hem.

Vägen hem gick över bron. Sen till höger upp för en backe, där på släta berget var det skönt att gå. På andra sidan vägen fanns ett annat berg. Där satt jag länge i värmen och tittade på sockermyrorna som kröp i solen mellan fetknopp och gräs. En och annan hästfora körde förbi, så en bil. Grusvägen knastrade under skorna. Jag var tio år och skickad av mamma att köpa ett franskt bröd.
Det fanns inget ord som hette stress.

Inga kommentarer: