roligt att du tittar in! Här skriver en mamma till tre utflugna barn och mormor till tre småpojkar.

måndag 24 september 2007

laban


blir 10 år i år. Laban är en impulsgåva, det var inte meningen vi skulle ha en hund till. Emma fanns redan. Laban och Emma är båda alldeles speciella karaktärer. Inga avelshundar med registrerade föräldrar och stambok med lynnesprov och kategoriklass. De är helt unika, det finns ingen som är likadan. Jag skulle gärna vilja avla fram Laban-hundar, men det går inte. Nix. För han är kastrerad. För bekvämlighets skull, Emma är en tik. Så han är oersättlig, Canis Unica Universa.

Bruks- jakt- eller vallhund? Hm, det är lite av varje här, här används vad som behövs för tillfället. Tycke uppstod mellan deras föräldrar och så gick det som det brukar. Så blir kärleksvalpar till med starka friska gener. Laban är en korsning mellan en stövare och en schäfer och någonting till nånstans. Pappan var också en korsning. Emma är en blandning mellan spets, björnhund och dvärgcollie. Gissa hur hon ser ut? Fel. Hon är en svart spetshund med vitt på bröstet och har vita tassar. Söt som socker.

Laban är en stilig liten minishäfer, han vallar mer än jagar och dessutom luktar han inte hund alls. Han har en otroligt god doft, särskilt på sitt huvud. Vill bara dofta på honom men det vill inte han. Han tycker att jag är fånig som ska lukta på honom. Lynnet är det inget fel på, det är glatt och det är mycket. De är starka och friska och lever oftast längre än avelshundar.
Och vem kan motstå så sorgsna ögon?

Inga kommentarer: