roligt att du tittar in! Här skriver en mamma till tre utflugna barn och mormor till tre småpojkar.

lördag 25 juni 2016

I min lilla, lilla värld av ogräs







lyser solen ner mellan det gröna taket av äppelblad. Till vänster står en gammal tuja med sju stammar och  vet många hemligheter. Under den sitter jag och är glad eller ledsen och var och en av de sju stammarna bär tyst allt upp, upp mot molnen.

 Midsommartid är hänryckningens blomstertid och nytt liv produceras allt vad tygen håller i minsta levande och död del av biosfären. Livet går alltid vidare.

Alla dagar äro icke solskensdagar fick jag höra när jag var liten. När jag var flicka och grät över något strök min pappa mig över ansiktet uppifrån neråt och nerifrån upp igen och sa till tröst: " Solen går ner och solen går upp." Då kändes det lite gladare.

Idag känns det sorgligt i trädgården och ingen stryker med handen, bara tiden. 


fredag 8 april 2016

aprilväder



 hann det knappast vara förrän snön var helt borta. Idag for isen i älven som flyter genom stan. En kall men skön blåst men jag har mest suttit inne och målat mest för att ha målat åtminstone något innan trädgården lockar och det är bara så skönt att vara ute. 








Har prövat mönstermålning.  Köpte en "tom" tapet jag länge tänkt måla och sätta upp som fondvägg i trappuppgången.




 

tisdag 8 mars 2016

Grått och .. lite färg




Kära nån så tiden går fort. Det betyder att man har roligt.  Och det betyder att jag också hinner vara lat och njuta av det, meditativt och hälsosamt. Pensionärstillvaron är helt underbar.

 Här ser ni en mischmaschmålning jag helt kastat mig in i för att se färgerna leva sitt eget liv.  Det har börjat kännas svårt att styra dem dit jag vill. Det är på något vis organiskt med vattnet och färgerna som växer och flyter utan kontroll.  Fascineras och frustreras av det bångstyriga med akvarell och börjar ana varför det målas mera med olja som lyder penseldragen. Är nära att ge upp många gånger men vill ändå inte ge mig. 


Ute är gråväder och slask och det bli tröttsamt med vintern tills jag hör fåglarna kvittra lite prövande och genast kändes lusten till vårförberedelser spritta till. Planterade rizomerna till lyckoklöver i rena glädjen.

Här nedan en grådaskig bild från skäristugan . Bryggan och brokistan återgår till kretsloppet och tackar för sig efter ca 30 års tjänst. En ny brokista är på gång och timras upp av en anlitad timmerman så inte mormorfarmor drattar i sjön när hon tar i land i sommar. Nya vårar kommer!  










söndag 3 januari 2016

Vintern


är på kommande på allvar säger väderleken så nu blir det att palta på sig yllekläder. Så här såg det ut i fjol. Rikligt med rönnbär fanns det, i år har rönnen vilat och är tomt på bär. Har hängt upp fröbollar och ska fylla på mera, det är så roligt att höra fågelkvitter fastän de kvittrar så försiktigt ännu.
 Blåsten skramlar på taket, antagligen är det is på plåten som krackelerar  av vinden.
Har gjort en kalender av gummanakvarellerna, spännande att se hur den blir !
God natt och tack för idag! 

fredag 1 januari 2016

Nytt år igen.

Gott önskar jag det ska bli för alla. Är ingen större firare av nyårskväll, den är för bullrig och allt skjutande av tungmetallsprängda raketer för nöjes skull tycker jag är  överdrivet och onödigt. Sprida gifter för nöjes skull och skrämma vettet ur djuren börjar hoppas jag snart vara out of date.  Undrar vad de som flytt från beskjutningar och krig känner inför smällarna.

Här uppe på min backe var det sporadiska smällar, de tog slut ganska snart efter tolvslaget och  kissen vågade sig ut på morronkvisten. Det var alldeles stilla i stan när jag gjorde en cykeltur, knappt en själ och inga bilar, staden hade nyårssovmorron.
Barnbarnet kom och hälsade på och vi spelade lite kort och pratade om vilka tekniklego han tycker är mest intressanta.



Frökatalogen kom redan före jul i år och snart har ljuset återvänt så mycket att man får börja prassla med fröpåsarna!

onsdag 30 december 2015

Nordlandsjul






 En oförglömlig julklapp , att få se valar och späckhuggare med egna ögon. Firade julen hos dottern i Tromsö, med en utsikt över stan som en julgirland  nedanför deras hus och bron över till Tromsöya där Hurtigruten trafikerar med höga tut.
  Här syns en knölval blåsa alldeles framför båten. Att höra dem blåsa gjorde mig lycklig! Lyssna till videosnutten nertill, det ett ljud från de stora, stora djupen, blev nästan tårögd! De fångade sill och brydde sig inte om oss och båten, tyckte det var trevligt med ett båtbotten som gav ett stilla brum för att visa sin position och inte rivstartade och skrämde. Vi följde sakta mitt i flocken som simmade på båda sidor och under båten. Det var bara att vänta på ett bra scoop, trots att det blev lite kallt om fingrarna att hålla kameran. Valarna har börjat visa sig alltmer igen därför att sillstimmen har ökat och så är en ny turistfälla född. För att komma undan de stora valgapen höll sig sillen nära land. En nackdel kan det bli om de blir störda av båtarna när de är vid ytan eftersom de måste upp och vila och  andas.  Blir de för mycket störda simmar de iväg till en lugnare plats.




video


måndag 30 november 2015

mörkertid, ad vent, väntan


Ute faller blöt snö, vädret har svårt att bestämma sig om det ska bli vinter alls. Då är det skönast att sitta inomhus och söka sig till de ljus och värmekällor som finns och begrunda lite närmare på ingenting särskilt.

Sjunka in i sig själv och varandet i nuet utan då och sen. Lyssna till sin kropp, här är den nu och omkring den är nu och vad den ser och hör och känner nu utan andra tankar medan tiden går och allt går för sig för nu är bra sen. Fast det vet vi inte vi som lever i nuet som katten vid ljuset.






söndag 22 november 2015

Vintertrappa.




Gomorron Vinterland!

Såg ljuset genom vindsfönstret när jag vaknade, det har blivit vinter! Hela natten hade snön fallit tyst och stilla och ute doftade det friskt av snö.   Termometern visade på plusgrader och snön testade styrkan på grenar och träd. Vackert. Hoppas du stannar, Vinter.

Här lite av vad jag har målat den här gångna veckan














onsdag 4 november 2015


Det är någonting konstigt med vädret nuförtiden men njutbart i allra högsta grad är det. Ljuset är fantastiskt, solen är på fel ställe vid dylik värme och luften är mild som en smekning som från en vresig faster som gripits av plötslig ömhet för sin nevö.  Det doftar kryddigt av gräs.  Växtligheten tvekar, ska vi gå till vila eller vad menas?

Har längtat länge efter att komma mig ut ur vardagen på något festligare.  Då stannar min väninna idag sin bil där jag håller på och tvättar min egen invändigt och frågar: Ska vi fara ut och äta gott nån kväll? På loppis? Blev glad för har känt mig ensam men det är kanske konstens baksida när man försöker hålla på med sånt.

Så kom min käre bror och fick kaffe och jag fick goda skratt. Han verkade lite trött efter en förkylning som brukar vara en obligatorisk  följd på en södernresa.  Han skämtade och skojade och berättade om den och så for han igen. Han kommer som ett korsdrag och friskar upp, min bror.

 Måste erkänna att jag köpt mig en korsett!  Dels som stöd för ryggen, vi säger så, och för att fejka smal. Dessutom, hör och häpna, har jag köpt lösögonfransar! Provade dem men tyckte att jag såg ut som en bedagad bordellmamma. Dem använder jag nog inte mera. Som ung hade jag och det var antagligen en släng av nostalgi  som gjorde att jag ville pröva. Nej, bäst att hålla sin mormor/farmor-roll och undvika patetiska försök-att-se ung-ut, det är bara pinsamt för omgivningen. Är man tant ska man var tant och försöka allt man kan för att vara en mentor och förebild för alla unga tjejer som kommer att bli tanter en gång.


Det är skönt att vara tant.

lördag 31 oktober 2015

om stenar kunde tala

Vad utmärker ett stort författarskap?  Det frågar sig många och särskilt Jonas Thente som översatt Annie Dillards bok "Att lära en sten att tala" och svarar samtidigt att man inte kan återge, bara citera.  Lika lite som man kan nynna en Bachsymfoni, beskriva en Kandinsky eller gestikulera en Rhodin staty. Man måste själv uppleva det, det är konsten som tar fram det vi inte visste att vi visste eller kände.

Annie Dillards språk är hisnande, hon rör sig i sina essäer ledigt mellan kyrkobesök  och polarexperditioner. Om människans bara existens att det är samtidigt helt häpnadsväckande och tankeväckande hur en författare kan väva in vår sökande plats i kosmos och att allt vi gör kommer att komma tillbaka till oss.
Hon beskriver ljuset i polartrakterna, expeditionen liv och försök att i det sista behålla en  normal värdighet.  Om djurs förmåga att varken tänka framåt eller bakåt endast reflektionslöst följa det de är ämnade för av naturligt urval samtidigt som det vi söker i världen och skapat i kyrkornas sakrament blir vår ursäkt och tillfredsställelse att inte kunna det. 

Det är Allhelgonahelg och vi stannar upp för det obegripliga. Harry Martinsson skrev att det inte är nödvändigt att förstå, det är större när tanken hisnande stannar.





torsdag 29 oktober 2015

Husprydnader


Under resor har jag sett olika husprydnader och blev inspirerad av tanken att själv pryda huset. Lite skrockfull får man vara. Det är bättre att vara på säkra sidan när det gäller sånt så nu håller kattkvinnan ögonen på allsköns otrevligheter som kan komma nära. Solen på andra sida lyser och ler välkomnande att kattkvinnan inte menar så illa fast hon har rätt.














Solen i porslin är köpt på Cypern och kattkvinnan är i keramik och gjord av Paula Blåfield. PÅ Cypern hade de flesta hus en sol på fasaden. I Mosjöen i Norge var husen prydda med solrosor i trä, på en del hus en hel bukett .Det såg fint ut och var säkert hemgjorda för alla såg olika ut.