torsdag 12 november 2009

"Ska vi kasta det här genast eller ska vi låta det fara illa först?" Frågan ställdes av min pappa till mamma en gång när han höll i någon mat som han hittade i kallskåpet. Det fanns inte kylskåp, man hade ett skafferi mot en yttervägg med ventil som kunde reglera temperaturen. Ett kallskafferi. "Vems är den här baskermössan?" frågade han en gång då han höll i ett av mögel ludet rågbröd.

Undermeningen var tydlig, mamma skulle tänka på att göra något av det innan det for illa. Kanske det hade hänt förut, maten hade farit illa innan den togs tillvara. Det händer alltfort och ännu, mat hinner fara illa innan man gör något av det.

Matgurun borde också lära oss att ta tillvara rester och göra mat enbart av lokala råvaror i stället för alla recept med långväga exotiska ingredienser som passionsfrukt, bananer, kokos .. Mera saltsill och rotmos med fläsk, kryddgurka, lingonsylt och rågmjölsgröt och fårikål . .




Faktum kan vi läsa om i en nyutkommen bok ovan: Under 2008 slängdes t.ex. i England 484 miljoner (!) oöppnade youghurtförpackningar, 1, 6 miljarder (!) äpplen och 2,6 miljarder skivor bröd.

Medan man förr tog vara på allt, kokade in, syltade och saltade, slängs numera maten, om den inte kasseras av bönderna redan innan den når konsumenten, ofta av kosmetiska skäl, för att den av olika skäl inte ser ut som den skall.

”Stuart menar, att välbärgade kunder i den rika delen av världen förlorat sambandet mellan maten och varifrån den faktiskt kommer, liksom förståelsen för vad matproduktion innebär … Maten är billig i butikerna men priset är rena bländverket /…/ priset för vår slarviga hantering av mat är oacceptabelt hög när man ser till hela bilden och inte bara till den egna portmonnän”. skriver Annette K. Nielsen i en recension i Weekenavisen Under rubriken En grim smag i munden

Också i den fattiga delen av världen, där man numera, genom satsningar på bevattning, gödning och pesticider av skilda slag, till sist nått större skördar, är svinnet oerhört, när grödorna väl har bärgats. Miljoner ton går till spillo till följd av dåliga lagringsförhållanden och undermålig infrastruktur.

Hemhushållningen följde maten från dess ursprung, djur slaktades i oktober, potatisen togs upp och rotfrukter lades i stuka. Fisken togs tillvara och Mickelsmäss, en högtid som vi inte längre firar, var en viktig tidsmarkör. Då skörden var bärgad.

Alla har inte möjlighet att hålla sig med kompost. Den är en tröst när någon mat måste slängas, det blir till ny jord igen. Sophanteringen skiljer också på organiskt och oorganiskt avfall och gör mylla av det förra, det gör den väl?

onsdag 11 november 2009

gråskalan

är full av nyanser. Som tonerna i en mozartsymfoni harmonierar färgerna en novemberdag över vattnet. Ser ni svanarna? Första gången jag ser svanar mitt i stan. Alldeles nedanför kraftverket är bilden tagen. Underbart. Finlands nationalfågel ökar i antal, positivt att någon djurart gör det. Som tröst, det grå är en blandning av alla färger, de syns bara inte just nu.



lördag 7 november 2009

min hjärtesak

Hur barnen mår är en indikator på hur hela landet mår.
Jag är glad att mina barn hann bli vuxna innan internet kom, att anpassa tv-rutinerna var redan så besvärligt och en källa till ständig oro. Vad tittar de på? Hur påverkas de? Den stal dyrbar samvaro, jag som vuxit upp utan tv hatade den.

Jag tycker att barn idag inte hinner vara barn tillräckligt. De hinner inte i lugn och ro i sin egen takt leka innan de måste en massa. Vi bestämmer för mycket när det är dags att bli vuxen och dit vill de komma så fort de kan därför att de tror att det är bättre. Då får man bestämma själv. Att bestämma själv, få en helt egen fri tid tillåter vi dem inte som små därför att det inte finns tid till det.
Barnens rätt till sin egen barndomstid ligger i vuxnas händer.

För leken är en allvarlig sak. Den lär hur saker fungerar, kroppens motorik, hur man handskas med relationerna till andra barn. Att störa ett lekande barn räknar vi som helt självklart medan det tidigt får lära sig att inte alltid störa en vuxen. Ibland måste man ju, men ofta inte.

Alla intryck från en vuxenvärld de inte är tillräckligt mogna för. Krig och våld och sex och hemska ljud och bilder från tv och internet. I stället för balanserade vuxna som hinner vara med, lyssna ordentligt, ta in viktiga signaler och lära dem bli verbala.

Inte lämna för mycket över åt dagis och skolan och därmed stilla samvetet.

Där försvinner barnet i mängden och räknas inte som individ på samma sätt som hemma. Jag tror det är därför många barn mår illa idag, de lämnas åt sig själva.



Hemmet är alltid och kommer alltid att vara samhällets grundplåt. Det är på hemmen samhället borde satsa, inte på att samhället ska ta hand om barnen så att föräldrarna kan komma ut i ett arbetsliv för att ha råd att bland annat betala samhället för att ta hand om deras barn.

Hus, heminredning och hemmiljö och matlagning har stor prioritet, det får maskineriet att rulla men hur invånarna mår i hemmen vet senaste undersökning.

En neutraliserande trygg omgivning med fasta rutiner utan stora omvälvningar är vad barn behöver tills de är fyra-fem år. Gärna upp till skolåldern då många ännu inte är tillräckligt mogna för att sitta stilla 45 minuter och ta in massor av information.

Så kommer tonårstiden som är rena rama ekluten och fordrar ständigt engagemang för en förälder. Det är som att träna unghästar, att ge efter och hålla in på tyglarna i för barnet lagom doser, att aldrig släppa för mycket så att kontakten går förlorad att de sticker iväg eller tar kommandot. Alltid finnas i bakgrunden.

Att satsa helhjärtat på de barn man har under hela deras uppväxt, låt säga tjugo-tjugofem år, har betydelse för hela barnets fortsatta liv. Det är bara ca tjugo-tjugofem år av ditt men det är aldrig bortkastad tid därför att det har betydelse långt framåt.

fredag 6 november 2009

första snön

Det knarrade under fötterna i morse, första riktiga snön har landat. Den smälter kanske igen men lite ljusare blev det i gråheten. Har packat älgkött, malat och frusit in. Kött från djur som vandrat. På ett år mer än en ko under sin livstid.

Eldar i kaminen.

söndag 1 november 2009

söndagens efterrätt


Tarte tatin med muskovadosocker.

Ser ut som potatisgratäng men är äpplen som smälter i munnen. :-)
Föreställer mig en fransk husmor med stor äppelträdgård och allt det som kan tänkas växa i en fransk trädgård. Lavendel i blåa skyar, persikor plommon och päron. En riktig matmamma som tar det lokala tillvara och lagar den godaste paj bara med få ingredienser. Kanske hon skvätter lite calvados ( äppelbrännvin) över äpplena innan hon svänger degen över dem.

Börja med degen. I den blandar du om du vill speltmjöl, en halv dl tillsammans med 1 dl vetemjöl, 2 äggulor. Smör i bitar tillsammans 100gr och kör snabbt ihop i matberedaren. Låt vila lite tillplattad i 30 min i kylen.

I stället för rörsocker prövar jag muskovadosocker för det fanns inget rörsocker hemma och låter skalade äppelklyftor från 4 medelstora äpplen mjukna i en sås av smält smör tillsammans med det mörka sockret i en gjutjärnspanna. 100gr smör, 1 dl socker. Muskovadosockret är mörkbrunt så det syns inte om sockret får för hett. Passa därför med värmen, det ska nätt och jämt koka ca 15 min. Dra åt sidan och låt svalna en stund.

Kavla ut degen till en rundel så stor att den täcker gjutjärnspannan. Flytta över, faffas brödspade kom till god hjälp! och täck äpplena. Vik försitigt in och gör en kant av ev överbliven deg. Degen är så god.

In i 175' ugn tills det ser färdigt ut och doftar gott, ca 25 min. Ta ut och låt svalna och samsa sig lite. Täck med en flat tallrik och vippa hastigt upp och ner. Bränn dej inte, sockret kan vara hett.

Vispgrädde till, vaniljglass blir för sött.

Förrätten blev ett sopphopkok på tomater, örter, köttbullar och småspagetti, mättande!

mysligt



Så blir det rysliga mysigt, andevärlden och denna världen möts i en pumpas glada min. Många sätter ljus på graven och har tagit över den katolska seden och gravgårdarna förvandlas till ett vackert ljushav. De döda lever så länge någon minns dem, de gravar som är utan ljus känner sig säkert utanför. Så jag som inte någon anhöriggrav har att sätta ljus på känner mig lite utanför så jag tänder ett ljus och sätter det på en mörk grav.

Den fina pumpan fick jag av sonen och hans söta flickvän.

fredag 30 oktober 2009

nya tag




Målat lite idag! Kommer jag igång igen tack vare akvarellkursen? Den gav i alla fall lite inspiration, men jag kunde inte måla något på den, allt blev fel och deppade en stund. Bara en stund, jag har hållit för lång paus.

Idag har jag försökt lite igen, vill ju få till det. Så rev tejpen som skulle maskera båten med sig ytan på pappret så nu får jag börja om. Målar ändå den påbörjade, kanske det kan bli glitter på vattnet. Åtminstone är det en övning. Det blev mörkt i ateljen, tog ändå foto. Vill inte gärna måla i elljus, det blir fel färger.